Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
OLA.e8 LIVIJN.
visst intresse att höra hvad skaldinnan Euphrosyne, en
beun-drarinna af Livijn, derom yttrar i ett bref till Hammarsköld
af den 3 Mars 1825 *). "Jag instämmer med dig att Spader
Dame är en högst genialisk bok, full af äkta och djup
humoristisk anda.–Några häromkring veta ej sentera
honom, utan fästa sig vid vissa partier, vid hvilka något
törhända vore att klandra, isynnerhet i mitt tycke det opoetiska
slutet. Jag vet ej hvarföre han skulle ge detsamma en så
högst prosaisk form som dessa rättegångsförhandlingar," o. s.
v. För vår del kunna vi icke häri vara af samma mening
med den älskvärda författarinnan. Slutet verkar just geDom
kontrasten synnerligen kraftigt. Och genomgår man vidare
dessa "prosaiska" rättegångsförhandlingar, så finner man, huru
äfven i dem Livijns manliga humor omisskänligt röjer sig.
Under den torra form han gifvit berättelsen glöder ett
outsläckligt hat mot orättvisa och väld. Betänker man då, att
Livijn sjelf till yrket var praktisk jurist och på ett ädelt sätt fyllde
detta kall, blir intrycket af detta djupt allvarliga gyckel så
mycket mera värmande. Det går likasom en flägt af
Rabe-lais genom den mästerligt gjorda redogörelsen, och nästan
utan att vilja det, kommer man att tänka på Grippeminaud.
Sättet att framtvinga bekännelser, de ogrundade
sjelfanklagel-ser, hvilka skrämseln framkallar, allt detta framställes här på
ett sätt, som vittnar både om tragisk och komisk styrka eller
rättare om det, som utgör föreningen af begge dessa
beståndsdelar, en äkta, gedigen och sammanträngd humor.
Blicka vi nu tillbaka på arbetet i dess helhet, så
framträda genast de anmärkningarne, att någon bestämd och säker
karaktersteckning der ej förekommer, att handlingen i sig
sjelf erbjuder föga intresse och att harmonien har svårt att
upprätthålla sitt välde under all den vilda, gräsliga
disharmoni, som öfver allt vill göra sig gällande.
Hvad de båda förstnämnda anmärkningarne beträffar, så
bör man medgifva deras rigtighet. Men det är anmärkningar,
hvilka träffa åtskilligt af det yppersta, som den humoristiska
itteraturen har att uppvisa. Humorn med sitt egendomliga
*) Hammarsköldska Brefv. Del. VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
