Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
cherbuliez: ladislas bolski. 67
samma gång velat sluta, lyckas han icke förlora. På ett
dår-aus leker han ännu med den plym hans far bar i sin tschakå
den sista gången Ladislas såg honom.
Vi hafva meddelat gången af hjeltens lefnadsöden. Ladislas
Bolski är äfven säkerligen den bäst tecknade figuren i hela
boken. Vulkaniskt anlagd, älskande allt hvad som glimmar i
verlden, i viljans kraft ej utan heroiska ansatser, men saknande
uthållighet, sådan framstår han för oss lifslefvande, och vi
känna intresse för denne man, som sviker sitt fädernesland och
sina löften; ty han är i alla fall en verklig menniska. Vi hafva
följt honom under hans barndom, — denna barndom, som
Cherbuliez så oöfverträffligt för oss beskrifvit, — vi hafva sett hans
anlag utveckla sig, vi hafva lärt känna hans bjudande sinne,
hans kärlek till det stora och ädla, men tillika hans svaghet
och hans fåfänga. Vi veta dessutom, att det knappt är med
menniskor af kött och blod som ban kämpar. Madame de
Lievicz hör bestämdt till de förledande afgrundsmakterna, och
med dessa lär det ju, efter många trovärdiga personers utsago,
vara svårare att strida än med jemväl de farligaste bland dödlige.
Madame de Lievicz är en skapelse af sällsam art. Full
af motsägelser är hennes karakter; men just detta eggar
nyfikenheten. Hon är utan hjerta, och dock utöfvar hon en
förtrollning, svår att undfly. Hon är utan grundsatser, hon
handlar alldeles spontant, och begår hon ett brott, så tröstar
hon sig dermed, att det låg i hennes natur att göra det. Hon
rår ej derför. — Upprigtigt sagdt, om man än finner något
af Cherbuliez’ vanliga mästerskap i denna teckning, vi kunna
dock ej undertrycka det omdömet, att denna karakter är osann.
Vi hafva tröttnat på dessa qvinliga sfinxer, med hvilka man
nu under en lång tid inom den franska romanliteraturen låtit
oss göra bekantskap. Iza, Madame dc Campvallon, Madame
de Lievicz! De äro visserligen hvarandra olika, men de hafva
dock många drag som öfverensstämma. Och framförallt är det
något gåtlikt, som hos dem lockar och dårar. Fatalismen
spelar en stor roll både med afseende på Iza och Madame de
Lievicz. Madame de Campvallon är dock en mera
sjelfbe-stämmande varelse. Skulle det ej tilläfventyrs ingå något visst
receptartadt, något schematiskt i dessa teckningar? Och
beror ei den lycka de ovilkorligen göra på en nästan
mekanisk färdighet att ordna kontrasterna efter vissa lagar?
Hvarföre är madame de Lievicz så angelägen att befria
Ladislas Bolski? Något bestämdt svar på en sådan fråga kunna
vi icke erhålla; då skulle kanske något af det hemlighetsfulla
försvinna, som omgifver den underbara qvinnovarelsen. Men
man får antaga att flera skäl samverkat, af hvilka dock några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
