Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i hvilka vår historiska språkforskning eger sitt fäste, der hon
har en utgångspunkt för anfallen mot de främmande
härskaror, som öfversvämmat vårt språks områden.
Nordens forntid var hos oss en lång tid nästan förgäten.
Medeltiden och början af den lutherska hade så mycket annat
att sysla med; då ifrades mer för att utplåna än för att
upplifva minnena från gamla dagar. Med Sveriges glansperiod,
med den store Gustaf Adolfs regeringstid, vaknade åter
kärleken till de forntida minnena och flammade under Kristina
och Karlarne upp till en låga, som värmde och lyste hela
nationen. Det är ganska egendomligt att nu efteråt betrakta
den verkan, som denna återupplifvade kännedom om de gamle
och det gamla utöfvade på den tidens fosterlandsvänner och
i främsta rummet på dem, som voro dessa
nationalitetssträfvandens märkesmän. De blefvo så slagne med häpnad och
hänförelse, att de alldeles förblindades af all den härlighet
de skådade eller trodde sig skåda. Då utvecklades också en
i vårt land hvarken förut eller sedan spord ifver att genom
textupplagor, öfversättningar och utläggningar sprida
kännedomen om detta gamla språk och dess literatur. Men i stället
för att vilja broderligen glädja sig med brödrafolken och med
dem dela frukterna af den återfunna skatten, inläto de sig i
de väldigaste trätor om eganderätten. Den blinda tron på
allt hvad de gamla urkunderna hade att förmäla — äfven om
dessa aldrig gåfvo sig ut för annat än foster af fantasien —
hade icke häller ännu efterträdts af den allvarliga och skoningslösa
pröfningen. Snart följdes derför öfveransträngningen af
trötthet, och det gick då, som det alltid går: en ytterlighet
framkallade en annan, som var den förras motsats. Hänförelsen
förbyttes till likgiltighet, öfvervärderingen till ringaktning, ja
förakt, så att icke blott "grinarne", skämtarne af låg rang,
utan äfven män med både omdöme och fosterlandskärlek i vår
hedniska och första kristna odling endast sågo yttringar af
en mycket låg bildningsgrad. Men i början af detta
århundrade, då de stora händelserna i Europa gåfvo frihetskänslan
hos vårt folk förnyad kraft och lärde det att i en sjelfständig
nationel utveckling söka förnämsta värnet för sitt oberoende
och sin lycka, flydde man åter till forntiden för att af hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
