Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CLAES LIVIJN. ii
Livijn infört "Samlaren för J. för L. o. T.," med hvilken han
oaflåtligen gycklar. Valerius och Wallin f& äfven sina
slängar. Allt annat i bearbetningen kan vara smakligt nog; men
Leanders sista verser äro absolut dåliga, och försöket, att
med dem förlöjliga Wallmark och Wallin är ganska
misslyckadt. Sondén ansåg detta stycke af Livijn vara ganska
dugligt, Palmblad åter ogillade åtskilligt. I Stockholm tyckes
man, efter hvad bref från denna tid gifva vid handen, ej rätt
hafva begripit tendensen i det hela; man uppfattade det som
en politisk och ej som en litterär satir. Livijns bearbetning
afslutas med ett bref till Redaktören af Journalen, i hvilket
anhålles, att Journalen måtte klandra hans bok, emedan detta
ovilkorligen måste bidraga att göra densamma omtyckt. Vi
hafva icke i Journalen kunnat upptäcka någon anmälan af
Mästerkatten, hvadan Wallmark tyckes hafva ansett
lämpligast att alldeles ignorera arbetet och författarens oförsynta
anhållan. Svensk Litteraturtidning för 1813, N:o 6, yttrar
deremot några berömmande ord om stycket, lofordar de
förändringar af originalet, som "gå ut på att framställa den
berömda svenska theatern och den gyllene svenska vitterheten i
sitt rätta ljus," men gör några anmärkningar mot enstaka
uttryck äfvensom deremot, att Livijn bibehållit åtskilliga
repliker hos Tieck, hvilka Litteraturtidningen anser svära mot den
svenska kostymen. Föröfrigt påstår Litteraturtidningen, att
det fordrats en icke ringa grad af mod, för att företaga en
försvenskning af ett arbete, som i Tyskland så skarpt sårat
flere berömde författares ömtåliga rykte och som derföre
derstädes åstadkommit så mycken förargelse. Oss synes, som om
det väl icke fordrats mycken tapperhet för att bearbeta
pjesen, för så vidt som den rör Tyska förhållanden; ty dessa
kunde man väl i Sverige utan våda angripa. Evad åter
anfallen mot några af fäderneslandets litterära storheter
beträffar, så hade Polyfem redan två år tidigare djerft angripit
dessa, och böljan var således redan gjord. För den Qlof
Mollbergson, som på ett så qvickt sätt utmanat en sådan verklig
storhet som Wallin och påvisat åtskilliga missgrepp af detta stora
snille, voro utfallen i Mästerkatten en småsak. Den enda skilnaden
är, att polemiken i detta senare arbete är vida mindre lyckad.
(Forts.) –-—— G. Wirsén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
