Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CLABS LIVIJN .
29
deraf blifvit försatte i ett tillst&nd af det grftseligaste hostande,
nysande, grinande och skriande." — I Andra Samlingen af
Polyfem förekommer i N:o 4, 5 och 6 en af samme Olof
Mollbergson gjord recension af Wallins Öfversättningar från
Latinske skalder. Oni denna recension anmärker Malmström,
som äfven meddelat ett utdrag ur densamme, att den är
rig-tad mot det gängse manéret att i parafraserande
efterbildningar modernisera den klassiska skaldekonsten, en
öfversätt-ningsmetod, som var grundfalsk, och bibringade allmänheten en
alldeles origtig föreställning om den antika bildningen i
allmänhet och dess vitterhet i synnerhet. För vår del kunna
vi icke annat än instämma i denna Malmströms uppfattning
samt prisa recensionens utmärkta qvickhet. A! Livijns
Handskrifter Del. V upplyses, att recensionen redan i Juni 1806
blifvit inlemnad till utgifvaren af Stockholmsposten, men
om-skrefs i Mars 1810. Vi meddela som prof följande utdrag:
"Om Rec. började att utreda reglerna för konsten att
öfver-sätta från främmande språk, att omtala huru dermed
egentligen förstås att öfverföra en stor mästares arbeten på ett
sådant sätt, att hvarken karaktär eller manér försvinna; att
det är en öfversättares pligt att lemna originalets ande och form,
och att hvaije mening bör blifva densamma; eller ock det
ändamålet bör vara, att göra dem helt och hållet till infödingar
uti sitt eget land, och endast uti ett oupphörligt sträfvande
till ren objektiv skönhet imitera sitt original; så begreps han
kanhända lika så litet af en del läsare, som af ofvannämnde
öfversättare. Flere skalle med denna tro, att med öfversatta
förstodes, att bibehålla anledningen eller ungefärliga meningen
af ett Grekiskt eller Romerskt poem, och derefter i rim
uttänja, stympa, blomsterså och gallosvethicera detsamma. Rec.
skulle ingenting säga, om vi icke redan på vårt modersmål
ägde mästerstycken i denna konst af Hrr Adlerbeth och
Regnér, hvilka bort leda nybörjaren på rätta vägen.–Huru
rik på bilder eller rättare epitheter (utan mening likväl) är ej
öfvers, i 16 Odet i andra boken af Horatius! Här slösar
han på Horatii räkning med det vackraste han vet: Purpurns
Sidonsprakt (purpura venale), guldtalenter (auro),
perlkleno-der (gemmis), Sorgei%nas Gorgoner och bekymrens tunga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
