Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
CLAES LIVIJN.
slut, d. v. s. inom vid pass en vecka, verkligen utkom. Då
allt detta likväl ligger inom möjlighetens område, må det ej
bestridas. Likväl torde man kanhända få antaga, att tanken
på en tidning väl redan förut icke torde hafva varit
sällskapet främmande." I detta antagande har Malmström icke orätt;
såsom vi redan visat, funderade man redan 1806 på att
utgifva ett dylikt organ. Och om än dessa planer då ännu
voro omogna, så är det alldeles afgjordt, att man under år
1809, innan artikeln om Gaturenhållningen varit synlig, ifrigt
sysselsatte sig med sådana förslag.
Fryxell antager att Pro Joco och Gröna Rutan varit
samma sällskap. Detta torde dock icke så alldeles hafva
varit förhållandet. Pro Joco hade ett mera afgjordt litterärt
intresse, då Gröna Rutan åter var en glad orden. Pro Joco
verkade redan 1809, Gröna Rutan stiftades år 1816, såsom
bland annat tydligt framgår af det cirkulär, genom hvilket
Dahlgren och Livijn på 1840-talet kalla de gamle
ordeusbrö-derne tillsammans. *) Om sammanhanget mellan Pro Joco och
*) Se Handlingar rörande sällskapet Gröna Rutan, förvarade
på Kongl. Bibliotheket i Stockholm.
Åtskilliga personer, hvilka förut tillhört Pro Joco, verkade
äfven i Gröna rutan. Så finna vi såsom Öfver-Orator i Gröna
Rutan Gert Wollenweber (Askelöf), såsom Stor-Gevaldiger Olof
Mollbergsson (Livijn), hvilka vi redan i Pro Joco lärt känna.
"Brefställare" var Dahlgren, "Rikstranslator" Stjernstolpe under
namnet Appelstubbe. Förteckningen på ledamoterne är tryckt
på ett löst blad, som är fastklistradt vid början af de i en grön,
rutformig bok bundna "Fundamentalstadgarne." Ur dessa
fundamentalstadgar anföra vi följande: "Den oförbränneliga,
outran-sakliga och smaragdglänsande Gröna rutan kallas så efter den
ojemförligt väl stickade, fast numera af ålder något trasiga
natttröja af grönrutigt skottskt tyg, som en af nu närvarande
ledamöter, högtiden till prydnad, sig iklädt. Denna på’sådant sätt
ånyo till värdighet komna tröja skall hädanefter alltid anses
såsom sällskapets Palladium och vid alla sammankomster utgöra
ordförandens högtidsdrägt." I Gröna Rutan recipieras aldrig tvä
gånger efter samma ritual. Blott en grad finnes. Hvar och en
broder får för hvem han vill uttala sällskapets hemlighet, om
han mägtar att den utsäga. Ingen tysthetsed tages, hvaremot
det städse skall åligga de styrande, att vid receptioner och
tillställningar så besöija, att det som sker ej låter sig beskrifvas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
