Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CLAES LIVIJN.
ii
schen sein; (ett besynnerligt valspråk för en person, som
inträdde i ett samfttnd).
Hos Karl Stenhammar samlades sällskapet första gången.
Det var den 9 Oktober 1803. De äldsta ledamöterne voro
Lagn8, Hammarsköld, Rääf, Livijn, Hallström, Widén, Per
Meurling, Planander, och Karl Stenhammar. Stenhammar var
förste præses och Livijn förste sekreterare i W. W.
Sedermera invaldes allt flera ledamöter, bland hvilka särskildt m&
nämnas Tengborg, Luth, Lidman, Kristian Stenhammar.
Hammarsköld var den förste, som vann priset; detta tilldeltes
honom för ett poëm, kalladt Afsked till Lydia. Livijn höll den
23 Oktober 1803 sitt inträdestal. Ämnet var Lifvets
Säll-heter, en paradox. Han är i detta tal synnerligen förtörnad
på religionen, "som utmålar hvarje sällhet såsom ett blomster
plockadt på den breda vägen, under hvilket en orm skulle
ligga dold." Han uppmanar deremot W. W. att njuta lifvet.
Detta må anföras som exempel på hans ungdomliga öfvermod.
Märkligare är, att Hammarskölds inträdestal handlade om
Gari Michael Bellmans poetiska förtjenster, och röjer en
ganska rigtig uppfattning, ehuru visserligen i rätt omoget*
form.
Ledamöterna i W. W. underkastade de inlemnade
skrifterna en ganska sträng granskning både i moraliskt och
esthe-tiskt afseende; præses uttalar i allmänhet för hvarje gång
långa, motiverade omdö nen, affattade i skriftlig form. Livijns
skrifter vunno icke allmänt erkännande, utan klandrades såsom
än osedliga, än i poetiskt afseende bristfälliga, hvilket de väl
ock understundom voro. Hvarken hans täflingsskrift om
Vällusten, eller hans äreminne öfver Erik Puke eller elegien "vid
min fars graf4 blefvo belönade; deremot ansågs hans
inlemnade Ode till Vinet "förtjena ett enstämmigt bifall." Detta
stycke, som, i likhet med många andra af Livijn finnes i W.
W:8 handlingar, är högst medelmåttigt: det är en skolpojke,
som låtit inspirera sig af Horatius.
Vid slutet af 1803 hade Livijn flyttat till Stockholm som
lärare i ett enskildt hus derstädes. Här fortsatte ban sina
studier af Rousseau, Ëfter läsningen af denne författares tal
öfver ursprunget tilf menniskornas olika ställning, skrifver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
