- Project Runeberg -  En svensk storman : en bild från Karl Johans dagar /
98

(1901) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Hela hans kraft riktas hädanefter mot en enda
punkt, den han själf uttrycker så:

»Det ges en föreningspunkt för samhällskrafterna,
Allmänt Bästa. Det ges en lösen, vid hvars ljud alla
öron lyssna, alla krafter framströmma, allt ensidigt
åsidosättes, Fäderneslandet.»

Emellertid känner han sig dock ännu främmande
för den värld, hvari han så plötsligt blifvit flyttad. Och
han låter någon tid gå under tyst och skarpt iakttagande;
hans vakna blick studerar personer och situationer, och
han får från första stund en bestämd motvilja för hvad
man, enligt hans egna ord, kallar »riksdagspolitik eller
den lära som visar, huru, för att komma till sitt mål,
man skall låtsas syfta på ett annat», en lära, den han
för egen del under hela sin följande långa
statsmannabana aldrig omfattade.

Spelade han alltså till en början ingen större roll,
så gjorde hans personlighet sig dock ögonblickligen
bemärkt.

Hela hans yttre var imponerande, men därtill kom
den älskvärdhet, som nu kanske mera än eljest utstrålade
från honom, befriad och lätt till sinnet som han kände
sig här bland andligen jämbördiga män; han fann, som
en hans vän sade,[1] det själf trefligt i sin nya värld,
misstrodde ingen, kände intrigen endast af berättelsen,
och inträffade någon motgång, gjorde han själf ett
misstag, eller blef han ett föremål för sådana, så skämtade
han däröfver och lade det icke på sinnet.

Då härtill kom — det är fortfarande samme väns
ord — hans medfödda förmåga att i umgängslifvet verka
på andras både förstånd och inbillning, hans moraliska
kraft, styrkan i hans vilja, så är det ingalunda underligt,
att han genast vid sitt första framträdande såg sig


[1] Askelöf. »Minnesord» i »Svenska Minerva», 15 april 1834.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:15:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svstorman/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free