Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. »Den grymme mordbrännaren»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
liga vapnen, dels och ännu mer av hat till den katolska
läran. Då den arme mannen efteråt såg, huru helgedomen
och taket över hans eget huvud omvärvdes av lågor,
samlade han sina sista krafter och släpade sig ut ur staden
genom Pilsen-porten, där han föll ned med ansiktet mot
landsvägen och såsom en martyr överlämnade sin
ståndaktiga själ åt Skaparen efter så många vedermödor för sin
katolska tros skull. Den dödes kropp togs upp av
hederliga borgare och begravdes på dekanklostrets kyrkogård.
Vid begravningen användes talgdankar av brist på vaxljus,
enär fienden ej lämnat kvar en enda vaxbit i kyrkan.»
Något liknande förtäljes från nordöstra Böhmen enligt
kyrkoboksanteckningar i Eipels församling nära Sedlowitz.
De protestantiskt sinnade bönderna utlämnade åt de »svarta
tyskarna», såsom svenskarna där kallades, den katolske
präst, som påtvungits dem. Han gav svenskarna 600
dukater för att bliva fri, och dessa togo visserligen emot
pängarna, men bundo den stackars prästen vid en hästsvans,
så att han släpades i smutsen och kvävdes.
Vid slottet i staden Brüx (Most) rönte Banér ett
oväntat motstånd. Den 22 september 1639 kom han dit
och uppmanade genom en trumslagare fästningen att giva
sig inom 24 timmar, ty »eljes skulle det bekomma
kommendanten och primatorn (borgmästaren) illa». Men svaret
blev: »Brüx giebt nichts», varpå Banér enligt en även av
Fryxell omnämnd anekdot skulle ha yttrat: »So werde Brüx
nichts». Men slottet trotsade Banérs upprepade anfall, och
det var, såsom vi längre fram få se, först under Wrangel
som svenskarna kommo i besittning av denna befästade
kulle. Så mycket värre blev däremot själva staden hemsökt.
Rådhuset, två kloster, kvarnar, sjukhus och bryggerier lades
i aska; folket bodde i »stora stenhögar», enär byggnaderna
blivit förstörda, och icke ens säden i ladorna skonades från
eld, så att den »blev nyttig varken för människor eller
kreatur». Altaren skövlades, reliker slogos sönder, krucifix
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
