Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’287
Hans bröst är stål, hans arm är döden»
Han ordnar striden. Hit och dit
Han flyger uppå gångar hvit.
"Stån, Svenskar, sluten efra leder,
Kung Carl har skickat mig till eder,
Hans helsning jag till eder bär,
Gud och kung Gari vår lösen är."
"Gud och kung Gari!" kring fältet skallar:
De höra, när den tappre kallar,
Och klippan, hvarfrån döden gick,
Är stormad i ett ögonblick.
Då slockna alla afgruadsgapen,
Och fälten sås med lik och vapen, •
Och svärdet rasar blindt, men tryggt,
I nacken på den vilda flykt,
Och häpne skynda röfvarbanden
Med kappadt ankartåg från stranden.
Ett mättadt rofdjur likt låg ten
Den slagtning still och sof på fältet,
Och månen göt från himlafältet
Ner på förödelsen sitt sken.
Längs utmed nattomhöljda viken
Går Axel suckande bland liken.
De ligga parvis, man vid man,
Hur hårdt omfamna de hvarann!
Vill du ett trofast famntag skåda,
Se ej på kärlekens, der båda
Omarma ömt hvarann och le:
Gå på ett slagtfalt hän, och se
Hur hatet, undér dödens smärta,
Sin ovän trycker till sitt hjerta. —
"Ack! kärlekens och glädjens rus,
De flykta, som en vårvinds sçs,
Men hatet, sorgerna och nöden,
De äro trogna uti dödenr."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
