Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Farmakopéer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XIII.
Farmakopéer.
Ända in på 1500-talet utgjorde farmacien i Europas
kulturcentra en profkarta på alla forna tiders olika uppfatt-
ningar. De gamla grekiska, romerska och arabiska läkarnes
föreskrifter följdes blindt, och alla dispensatorier från denna
tid äro sammanfattningar af deras verk, dock utan att någon
viss af dem var offentligt antagen såsom rättesnöre för apo-
teken. Den första offentliga farmakopén inom Europa till-
kom, då Paris’ medicinska fakultet i början af 1500-talet
till efterrättelse för apoteken i Frankrike fastställde en för-
bättrad upplaga af Nikolaus Myrepsus’ Antidotarium.
Tyskland erhöll sin första farmakopé 1546, därigenom att
magistraten i Niirnberg antog Valerius Cordus’ redan
1543 utkomna »Pharmacorum confidentiorum ratio quam
vulgo vocant dispensatorium».
Under sådana förhållanden är det ej underligt, att det
aflägset belägna Sverige under hela 1500- samt en god del
af 1600-talet saknade officinell farmakopé. Ett djupare kändt
behof af en sådan torde på 1500-talet ej heller hafva före-
funnits hos oss, då det först var i början af det följande år-
hundradet, som apotek något allmännare började anläggas
i Sverige, och som läkarevetenskapen fann någon nämn-
värd utveckling. De första apotekarne, hvilka voro inkallade
eller invandrade tyskar, begagnade sig vid läkemedlens till-
redning helt säkert också af tyska farmakopéer eller dispen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
