Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ökänd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fhty. ou(wi) (ty. dial. aue), ags. eowu
(eng. ewe), isl. ǽr, gotl. e, jfr no.
ærsaud, da. aalam ds., got. awistr,
fårfålla, osv.
[Önna, ortn. Smål. m. m., egentl.
plur. till fsv. ödhn f., ödemark, liksom
Ökna till öken; se d. o. o. under adj.
öde; Önne, ortn. Vgtl., se adj. öde.]
önska, fsv. önsk(i)a, öskia, yskia,
unska (ipf. -adhe, ö[x]ste m. m.), även:
utbedja sig = isl. ǿskja, da. ønske =
mlty. wunschen, fhty. wunsken (ty.
wünschen), ags. wýscan (eng. wish), av
germ. *wunskian, avledn. av sbst.
*wunska- = mlty. wunsch, fhty. wunsc (ty.
wunsch), ags. wúsc (eng. wish i
anslutning till verbet) o. germ. *wunskō =
fsv. ōsk, isl. ósk; i avljudsförh. till
sanskr. vāñchā, önskan (*u̯ānskā),
vāñchati, önskar, inkoativum på -sk- till
vánati, åtrår o. d., till ieur. u̯en, tycka
om o. d.; se van 3, vän 1, 2, vänta
o. under 1. — I fsv. även ’adoptera’,
varom närmare nedan. — Formen
önska beror på inverkan från mlty.; på
nordisk botten skall i samnordisk tid
n omedelbart före s bortfalla (jfr gås:
ty. gans). — Med avs. på betyd, ’önska,
bedja’ ~ ’tycka om’ jfr t. ex. isl. ǽsta,
bedja om, till ást, kärlek, el. det där-
med besl. ags. unnan, unna, men även:
önska, o. isl. unna, bl. a.: älska, tycka
om. — Önskebarn, barn som man
önskar sig; vanl. fattat som en son o.
en dotter; så t. ex. S. Knorring, Tope-
lius; jfr till sbst. ōsk, önskan (isl. ósk),
fsv. oskabarn (uska-, unska-) i lagspr.,
barn som man anses ha önskat sig,
men ej kunnat få, t. ex. oskabarn tu:
sun ok dotter, þry uskabarn: tve synir
ok en dotter, även i sammans,
uskabarnabot, böter därför att en man till-
fogats skada el. förlust, varigenom han
förlorat hoppet om barn; isl. óskbarn,
-berni däremot: adopterat barn, med
motsvar. betyd, i fsv. vb. önska o. ags.
gewýscan; jfr lat. adoptāre (=
adoptera) till optāre, önska. I betyd, ’älsk-
lingsbarn’ el. dyl. hos Swedberg 1712:
’önskebarn och Gudz utkorade’.
[*öpa, dalm. (yæpa), ropa, gala, se
under våp.]
öppen, fsv. öppin, av äldre ypin, jämte
opin (= t. ex. västg. dial. åpen), upin (=
dalm. *uppen) = isl. opin, da. aaben, fsax.
opan, fhty. offan (ty. offen), ags., eng.
open, av germ. *upina- (-ena-), *upand-,
avledn. av ett *up, besl. med upp, opp;
alltså väl egentl.: vänd uppåt. Jfr
uppenbar, vipen, öppenhjärtlig. —
Avledn.: öppna, fsv. öpna, ypna, jämte
opna = isl. opna, da. aabne, ty.
öffnen osv.
öppenhjärtig, Dalins Årg., Serenius
1741 osv. = da. aabenhjærtig, övers, av
ty. offenherzig; jfr eng. open-hearted.
Stundom felaktigt öppenhjärtlig
(genom förblandning med hjärtlig), av
rätt gamla anor, t. ex. L. Geijer 1814,
G. F. Bergstedt 1872, St. Dagbl. 1898,
-het Rosenstein 1787. I sht på 1700-t.
ofta i stället öppenhjärtad, o. 1700 osv.,
ännu t. ex. Tavaststjerna.
ör, stengrund el. sandbank, grus o. d.,
även: (i sht stenig) holme (det senare
i vissa nordsv. o. osv. dial.); jfr t. ex.
dombok 1604: ’vptagitt (hemmanet) aff
ör och söör’ (Vendel Ur värml. dom-
böcker s. 39); väsentl. dialektiskt, men
förtjänt att upptagas i riksspr., mask.
o. alltså = isl. aurr m., no. aur, ä. da.
o. da. dial. ør, av germ. *aura-, grus,
sten; med avledn. *auriō- = fsv. fiskisör
f.?, isl. eyrr f., no. øyr, no.-da., ä. da.
o. da. dial. ør, det senare bildat med
samma tillhörighetsstiffix -iō som ärm
o. ö. Härtill sv. dial. *örel (dalm.), sand-
revel, som förhåller sig till ör som
revel till rev. Speciellt nordiska bild-
ningar (nordeng. dial. air, sandbank,
är säkerl. lånat från västnord. øyrr).
Avljudsformer: lty. ûr, järnhaltig sand
~ (med kort u) sv. dial. örja, dy, av
*yria (: isl. aurr = syrja : saurr, se sörja
1), i bl. a. ortn. Örlanda Vedens hd
Vgtl. (1488 Örielande, SOÄ 11: 10), o.
(med i ortn. vanl. pluralform, se
Ordbildning under I -a) fno. Yrjar, nu Ørja
(jfr No. Gaardn. 17: 78), vilket senare
ej är identiskt, men sannol. besl. med
sv. Örja, socken i Skå., år 1285 skrivet
Örghe o. trol. utgående från en synko-
perad form av ett fda. adj. *örugher till
ör (jfr till bildningen Lärje: lerig,
Maljen : *malugher, sandig). Härledningen
är f. ö. okänd: isl. aurigr, våt, osv. har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
