Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ö - öd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
simmar, o. lat. nāre, simma) ingår t. ex. i
Peloponnesus. – Lat. insula
förekommer i familjen. Insulander, motsvar.
sv. Öman (se Neander), vilket ej är =
fsv. öman, öbo, utan av samma slag
som många andra familjenamn på -man
(t. ex. Ekman), alltså bildat till
ortnamn på ö såsom väl också Öberg,
Ölund m. fl. (jfr Öjlund, Öjmark
m. fl. till namn på Öja-, Öje-?).
[Öckerö, ortn. Bohusl., se under
öka 2.]
öd i Uppsala öd, fsv. öþer, egendom
= isl. auðr, rikedom, osv. se under
öde 2 o. namnen på Ed-.
öda, vb, se öde 1 slutet.
[ödd, sv. dial., oxtöm, se ydd.]
1. öde, adj., fsv. öþe = da. øde, fsax.
ôthi, fhty. ôdi (ty. öde), motsvar. isl.
eyði- (i eyðifjall osv,); got. *auþeis el.
*auþs; av germ. *auþia-. Isl. har auðr
(urnord. *anþaʀ, jfr lapska lånordet
auhvtas), som kan vara grundordet till
ia-adjektivet el. också beror på sekundär
övergång till a-dekl. liksom i móðr,
trött, till germ. *mōþia- (ty. müde osv.);
andra ex. se under blöd. Ordet hör
till en rot au, i avljudsförh. till grek.
eṽ-ni-s, berövad, möjl. till en bas *eu̯ā-,
*eu̯ə- i lat. vānus, tom, vāstus, öde, germ.
*wōstia-, öde (ty. wüst osv.); se van-.
— En substantivering av i̯a-adj. el. också
en i̯a-avledn. av ett *auþa- är fsv. sbst.
öþe n., förött tillstånd, ä. nsv. ödhe,
ödelagd plats, Bib. 1541 osv. = isl.
eyði; jfr fhty. ôdi (ty. öde). Detta sbst,
öde, ödemark o. d., ingår i t. ex. ortn.,
Vällingsö Uppl., fsv Vællingsödhe (till
ett personn. Vællinger); de andra
snarare till adj. öde el. fsv. personn. *Ödhir
(jfr Ödeshög), i åtminstone ett fall
även fsv. personn. *Ødagh (se Ödestugu)
o. i Ödeby Ögtl. (fsv. Ödhinsbygh[d])
fsv. personn. Ödhin. – Härtill
vb. öda, fsv. öþa = isl. eyðda, øde,
ty. (ver)öden, vartill vbalsbst. fsv. -ödhsla
(se ödsla, vb) o. fsv. ödhn f., ödemark
= isl. auðn, bl. a.: obygd, osv. (varom
närmare under öken), kvar i nsv. ortn.
Önna, egentl, plur. liksom Ökna (:öken),
Berga, Dala, Skoga osv., liksom väl
Önne Högsäter o. Järbo Vgtl.
innehåller dat. sg. av ett motsvar. neutralt
sbst. (jfr SOÄ 18: 50 o. under Ödsmål).
2. öde, sbst., en speciellt svensk bildning,
egentl, till neutr. av fsv. adj. ödhin,
beskärd, bestämd (såsom öde); denna
neutralform ödhit har uppfattats som
best. form av ett neutralt sbst. (såsom
i linne, ylle); se Schagerström Ark.
1: 33 f. Jfr fsv.: är henne nokot got
ödhit eller skapat med Messenius 1612:
then olycka war them ödhe, där ordet
dock ännu ej har substantivisk karaktär.
Neutralformen ödet kvarlever i sv. dial.
de är väl så ö(d)et, dvs. av ödet bestämt.
Fsv. adj. ödhin, ä. nsv. öden (ännu o.
1620), sv. dial. öen (även ödd) = isl.
auðinn, no. auden, fsax. ôdan, ags.
éaden, vartill avledn. fsv. ödhna, öde,
lycka = isl. auðna; jfr fsv. ödhnolagh,
öde (ännu t. ex. Lind: ödnalag). Av
samma stam som fsv. öþer (ödh) m.,
egendom, rikedom, lycka (kvar i den
historiska termen Uppsala öd) = isl.
auðr, fsax. ôd, fhty. -ôt, ags. éad; jfr
got. audags, salig, egentl.: lycklig (jfr
till betyd, under salig), isl. auðigr, rik
(finska lånordet autnas, lycklig, rik),
ävensom namnen på Ed-. – Fsax. ôd,
fhty. ôl, egendom, ingår i ty. allod o.
mlat. allodium, till al-, hel, all, varifrån
sv. allod, odaljord o. d., med adj.
allodial. – Nybildningen öde har i sv.
undanträngt den allm. nord. beteckningen ä. nsv. skepne t. ex. Verelius
1691, fsv. skæpna = isl. skepna, da.
skæbne (jfr skepnad). I isl. även rǫk
(se Ragnarök). Mera allmänna germ.
ord för ’öde’ äro annars 1. isl. ørlǫg,
fhty. urlag, ags. orlæg (till ur 4 o. lag,
lägga), jfr fsv. skæpnolagh o. det ovan
nämnda ödhnolagh, ödets lag, öde; o.
2. fsax. wurth, fhty. wurt, ags. wyrd,
isl. urðr (i betyd, ’död’, se F. Jönsson
Lex. poet.) = Urðr, en av nornorna
(se norna); till varda, dock enl.
somliga till roten u̯ert i den speciella
betyd, ’spinna’; jfr ty. wirtel,
sländtrissa (som dock av somliga forskare
anses vara ett romanskt lån), sanskr.
vartulā ds. Dessutom ofta betecknat
med ord för ’del’, ’lott’, såsom ännu i
sv. o. särsk. i dial.; jfr grek. moĩra (av
*mori̯-) : méros, del; el. med ord för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
