Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ält- ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ännu in på 1800-t., t. ex. Atterbom
Minnen, Kolmodin 1831 (som övers, av
lat. sponsus), Almquist 1834: ’våra forna
älskarinnors fläckfrihet’.
Betyd.-växlingen synes ha försiggått vid mitten
av 1800-t.; jfr Blanche 1865: ’hans
älskarinna? Nej. Men jag älskar honom,
tillade hon . . Ordet älskarinna är
något misskrediteradt, även i Paris’.
’Älskare’ i modern betyd, hette under
1800-t:s förra hälft ofta amant. Samma
betyd.-förskjutning även hos da. elsker
o. elskerinde samt fra. amant\ jfr under
mätress. Den äldre betyd, kan i viss
mån anses bevarad i teaterspr. förste
älskare, första älskarinna. - Ä l s k l i n g,
Gjörwell i brev 1774 (O. Sylwan En
Stockholmskrönika s. 95): ’Riks-rådinnan
Fersen var den enda, som ej kunde
finna sig i det uttrycket: älskling’ (i
betyd, ’amant’; använt av Sotberg i hans
övers, av Voltaires Zayre 1774), Thorild
1778 o. 1782 (: älsklinge), Lidner o. 1785,
Kellgren 1792, Adlerbeth (älskare), J.
G. Oxenstierna (älskande, älskare),
Geijer 1809: ’mitt hjärtas älskling’ (om sin
fästmö), Tegnér 1823: ’En vän och
älskling af Gustaf III’; sannol. av Sotberg
företagen nybildning (möjl. efter ty.
liebling); till älskling såsom
brottsling, ensling, odugling (vekling)
till motsvar. adj. på -lig. - Älskog,
fsv. wlskogher, celskoghe = isl. elsk(h)ugi,
da. elskov, till älska o. håg; alltså med
bortfallet h. Jfr om dylika bildningar
under håg. I fsv. även om t. ex. Guds
el. moderlig kärlek; sedermera i regel
blott om könskärlek (’erotik’), nu vanl.
med skämtsam anstrykning. - Det
gamla vbalabstr. älskan kvarlever nu
blott i sammans, nitälskan (1619 osv.).
Ält- i ortn., se Alt-.
[ält, sv. dial., brunst, se älas.]
1. älta, röra om, knåda, ävenbildl.:
idkeligen avhandla (ett visst ämne o. d.),
fsv. celta (ipf. -té), driva, jaga, röra om,
knåda = isl. elta ungef. ds., no. elta,
även: reta, egga, da. celte (nordeng. elf,
knåda, från nord.), av germ. *alatjan,
en intensiv-iterativbildning (av samma
slag som längta osv.). Väl rotbesl.
med grek. e/dö, elavnö, driver; däremot
kanske ej, såsom också antagits, med
lat. alacer, livlig, munter (se Walde2).
No. alka, retas, da. dial. alke, röra
långsamt i ngt, är, trots vissa
överensstämmelser i betyd., knappast en
parallellbildning till älta, såsom förf. med tvekan
förmodat i Ark. 14: 4. - Jfr följ.
2. älta, gyttja o. d., egentl.: ältad
massa, t. ex. Fröding: ’lastens älta’ -
no. elta, i isl.: jagande, förföljelse; till
föreg. Jfr följ.
3. älta, sv. dial., namn på ett slags
barnfrossa, även som gemensam
benämning på allahanda andra barnsjukdomar,
t. ex. rakitis (’engelska sjukan’),
Schroderus o. 1638; till älta l o. föreg.:
egentl.: något som trycker el. oroar,
snarast med syftning på övernaturliga
väsen som trycka el. plåga;
folketymo-logiskt tolkat så, att barnet ’ältar’ i betyd,
’ivrigt önskar sig ngt’. Jfr alt frö s s a,
1803 osv. Se Falk MoM 1921 s. 21. -
Ältgräs, Ranunculus flammula,
Schroderus 1639: älte-; även: ällöga, iktegräs
(till ikt, gikt), vårkört-, använt mot
’altan’ o. andra sjukdomar. - Andra
folkliga beteckningar på ’engelska sjukan’
o. d. äro ris (et), skärva (2), skaver,
valk(en), det senare med samma
betyd.-utveckling som älta.
[</sp>älter</sp>, sydsv. dial., tomma ax m. m.,
se ämter.]
älv, nu: plur. -ar, fsv. wlf(plur. -er),
särsk. ofta i best. f., om Göta Älv =
isl.-fno. elfr, no., da. elv\ jfr ty. flodn.
Elbe (= germ.-lat. Albis), ävensom mlty.
elve, flodbädd; ett sålunda väsentl.
nord-germ. ord, som i riksspr. (liksom atm.
i regel i fsv. o. atm. äldre fno.)
användes endast om större åar o. tycks
saknas t. ex. i de osv. dial.; av germ. *a/5F-;
väl femininbildning till ie. *albho-, vit
= lat. albus ds., grek. alphös, vitt
utslag, jfr grek. flodn. Alphelos (se f. ö.
album, alp, Alt-). Enl. somliga har
det tyska flodnamnet helt enkelt
överflyttats till nord. botten o. där fått
ap-pellativ betyd. - Pluralformen äl(f)ver
är den enda hos Dalin 1853 o. även i
litter. så gott som enarådande under
förra hälften av 1800-t. - I ortnamn
betydligt sällsyntare än å. Hit höra
t. ex. Älvhem, Älvros (se Älvsborg),
Al v vik. Ett flertal namn på Älv- ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
