Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ägg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- da. ceggesyg i samma anv., egentl, om
hönor (osv.) som vilja värpa, även: som
ha svårt att bli av med sina ägg, jfr I.
Erici o. 1645: Eggsiukan i denna senare
betyd, om gäss.
2. ägg, vass kant o. d., se egg.
Ägir, västnordisk havsgud el.
havsdemon, vanligt i sht i äldre svensk diktning;
litterärt lån från isl. Ǽgir = ǽgir (poet.),
hav, av germ. *ǣᵹu̯iaz; enl. gammal (K.
Gislason osv.) o. ännu allmän (dock ej
alldeles obestridd) uppfattning
avljudsform till got. ahwa, vatten, osv. = sv.
å 2. Sannol. samma ord som sv. sjön.
Äjen vid Äxtorp Smål., alltså fsv.
*Ǣghir o. *Ǣghisþorp = no. fjordn.
*Ǽgir, nu Ögsfjorden. Sjön kallas nu
enl. uppgift Äxen, ellips till Äxtorp.
Samma avljudsstadium uppträder enl.
Pogatscher Engl. Stud. 27: 223 f. i ags.
égor, flod, tidvatten, hav; éagor beror
då på anslutning till éa, vatten. Se
förf. Sjön. 1: 775 f. o. jfr med avs. på
avljudet Vänern (om detta namn hör
till u̯an, vatten).
ägna, fsv. ceghna, eghna = isl. eigna,
da. egne, fhty. eiginen (ty. eignen), ägs.
dgnian (eng. own), jfr got. ga-aiginön,
av germ. *aiginön, avledn. av adj. egen;
alltså egentl.: göra till egen el. eget. -
Vokalen a- beror på mycket tidig
förkortning av diftongen cei framför
konsonantgrupp, av samma slag som i fsv.
hcem(p)ta (nsv. hämta) = isl. heimta
osv. I uttalet med -e- har anslutning
egt rum till grundordet.
ägrett, 1692 (e-), av fra. aigrette,
silverhäger, buske av hägerfjädrar,
diamantprydnad av denna form, dimin.av aigron,
héron, från germ. spr.: fhty. heigero osv.
= häger.
[äksa, sv. dial., upphetsa, tukta, gräla,
se under aga.]
äkta, adj., fsv. fäkta (echta), av äkta
börd, genom äktenskap förenad - da.
cegte, från mlty. echl(e) (varav ty. echt,
okänt i sydty. dial.) ds., av äldre *éft,
av *éhaft = fhty. éhaft, laglig, ffris. dft
ds.; sammans, av -haft, egentl, behäftad
med (vartill mlty. -haftich = -aktig.
se d. o. o. häfta), o. sbst. mlty. é, éwe,
(gudomlig) lag, äktenskap, av fsax. éo,
lag = fhty. éwa, lag, äktenskap (ty. ehe,
blott: äktenskap), ägs. cé(w)9 av germ.
*aiwö’i av omstritt ursprung. Snarast
besl. med sanskr. eva-9 vana, gång, lopp,
fir. di, lag (till roten i, gå; se ed l,
id 2). Knappast däremot, såsom ofta
antages, av germ. *aigwö-, till lat. aequus9
passande, billig, egentl.: jämn (se
eki-vok, ekvator); o. väl ej heller, såsom
senast Hirt-Weigand, till det indoeur.
ord för tid, *aiu-9 som behandlas under
e- l o. evig. - Med avs. på den mlty.
övergången -ft- till -enf- (sv. -kt) jfr
t. ex. akter (^ efter), - ak t ig (^
häftig), häkta (^ häfta), inkräkta
(~ bekräfta), lukt (~ luft), rykte
(: rop), schakt (~ skaft), sukta l
(^ fhty. saftan). - Urspr, blott ’laglig,
legitim’ (om äktenskapliga förh.) såsom
åkta barn, man, hustru (alla redan i fsv.),
sedan (efter ty.) ofta om motsatsen till
’skenbar’, ’falsk’, äkta svensk, silver,
vara. I sv. dessutom för att
förstärka en nedsättande betyd., ärke-, en äkta
bov o. d. - Äkta hälft, t. ex. Franzén,
efter ty. ehehälfte; jfr da. wgtehalvdel.
Tyska förebilder ha också uttr. bättre
hälft, t. ex. Tegnér 1813 osv., o. det
enkla hälft, maka. Uttr. synas
tidigast uppträda under senare hälften av
1700-t. (särsk. 1790-t.), t. ex. 1765: ’Hans
svartsiuka halft’, Kellgren 1792: ’mit
hjertas kära halft’, 1798: ’Hälsa din
öma halft’; sedan allmänt, t. ex.
Atterbom Lycks. ö, Wennerberg 1847: ’Ett
eget bo, en hälft så öm’ osv. Med avs.
på uttr. ’min bättre halft’ jfr
Chronan-der 1649: ’then dygderijke jungfrwn,
min vthwalde bäste deel’. - Taga till
äkta, motsvar. i da., efter mlty. tö (der)
echte nemen; jfr mlty. echt(e) n.,
äktenskap, äkta börd. - Äkta, vb = da.
egte, från mlty. (sik) echten, gifta sig;
jfr fsv. fäkta, giva äkta barns rätt åt,
legitimera, med motsv. betyd, i mhty.
- Äktenskap, fsv. fäkte(n)-, fäktaskap
= da. egteskab, från mlty. echl(e)schap;
i sv. med sekundärt n (efter drycken-,
köpen-, vetenskap o. d.); jfr-skåp.
- Sammans, sv. äktklassisk, -tysk
osv. (av ungt datum) efter ty.
älas, sv. dial., gäckas, roa sig, leka
barnsligt (se Rietz s. 8 under ålas), i
ä. nsv. t. ex. Burens, Arvidi 1651, Spe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
