Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - yla - ylle ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ulůti osv. — Med en germ. grundform
*iūlian kunde emellertid yla förbindas
med ags. gýlan ds. — Ett annat
likbetyd. o. på samma sätt uppkommet
ord är hyla (se d. o.).
ylle, Schroderus o. 1638, av adj. neutr.
yllet, t. ex. o. 1600: ’yllett klädhe’,
uppfattat som neutr. best. f. till ett sbst.
*ylle (jfr linne till linnet, linnen); till
adj. yllen, o. 1540, biform till fsv. ullin,
av ull = da. ulden (vartill uldent, ylle),
fhty. wullin (ty. wollen), ags. wyllen,
wullen (eng. woollen) osv., av germ.
*wullīna-, bildat till ull med
tillhörighetssuffixet -īn som t. ex. gyllene osv.
— Med avs. på missuppfattningen av
yllet som best. f. jfr t. ex. da. tæppe,
täcke, av äldre tæppet o. liknande fall
under gry (för gryt), märg, nys, sate,
tallrik, öde 2.
[ylle,-ä, gotl., lake, se under lake 2
slutet.]
Ymer, jätten., litterärt lån från isl.,
egentl.: larmaren; se närmare under
ömt.
ymnig, i ä. sv. dial. ofta ömnig, t. ex.
ännu Kellgren o. (som biform) Dalin
1853, Weste 1807 även ymnog, fsv.
ymnogher, ömnogher, även: tillräcklig. Enl.
Noreen Ark. 1: 155 n. l ombildning av
fsv. ym(p)nin ds., som han väl med
rätta uppfattar såsom uppkommet ur
de synkoperade kasus (nom. plur. m.
*yfrnir, dat. *yfrnum osv.) av fsv. yfrin,
i neutr. sing. bl. a.: ymnigt = isl. yfrinn
(ýrinn, ǿrinn), stor, mycken, en avledn.
av isl. yfir osv. = över. — Härtill fsv.
oböjl. adj. ymno, -a = fda. ymnu,
vartill sbst. ymne, (ymnig) tillgång m. m.
— Ordet kunde annars härledas ur ett
germ. *uƀn-, till det uƀ-, vartill över är
en komparativbildning; men då det
uteslutande uppträder i östnord. spr., bör
den givna förklaringen avgjort
föredragas.
ympa, fsv. ympa, impa = da. ympe,
ä. da. även impe, från ags. impian (eng.
imp) = fhty. impfôn (ty. impfen) jämte
impitôn (ty. dial. impten), av lat.
imputāre, göra en inskärning (fra. enter, ympa),
av in-, i, o. putāre, beskära el. kvista
träd m. m. (se amputera,
deputation), varifrån även mlty. poten, ympa
(om träd), varav da. pode ds. — Med
avs. på i till y framför en labial (el.
labialiserad) konsonant jfr t. ex. dynt
av dint o. dyrk av dirk. — Från lat.
kommer också det likbetyd. ty. propfen,
ä. nsv. proppa osv.; se under det ej
besl. propp slutet. — På samma sätt
ha en stor del germ. fruktnamn lånats
från romarna; se t. ex. under körsbär.
Ymsen, stor sjö i Vgtl., fsv. Ymsi
VGL IV, jfr det vid sjön fordom belägna
Ymseborg (fsv. Ymsa borgh Erikskrön.);
till isl. ymr, larm, jättenamnet Ymir
osv., larmaren, osv., av urnord.
*umja- el. *umju-, sannol. besl. med Ume, egentl.
älvnamn (se d. o. o. ömt); med en i
vattendragsnamn vanlig betyd. Förf.
Sjön. 1: 754.
[ymta, sv. dial., idissla, se under
ömt.]
Yngen, sjön., Vrml., av äldre Öing(en),
jfr Yngshyttan av äldre Öings hytta;
till ö (se d. o.). — Av helt annat
ursprung är sjön. Yngen Sdml., fsv. *Ynge,
*Inge, jfr fsv. Yngiaasa, Ingeasa, namn
på ett nära sjön beläget, nu försvunnet
tingsställe. — Jfr förf. Sjön. 1: 757.
yngla, Balck 1603 = da. yngle, till
unge, som t. ex. sv. dial. kättla, få ungar
(om kattor), till katt. —
Parallellbildningar: sv. dial. ungla; sv. dial., no.,
nisl. unga = ty. jungen; ä. nsv.
(Schroderus 1639 m. fl.), no. yngja. — Härtill:
yngel, Ling 1814, 1816, atm. där en
av denne förf.:s ej sällsynta danismer,
Sv. lit.-tidn. 1820 (i samtliga fallen sin y.;
jfr B. E. Malmström m. fl.: en yngel),
B. Fries 1834, vanligt först på 1840-50-t.
= da. yngel.
yngling, Schroderus Com. 1640 =
da. = senisl. ynglingr (jfr nisl.
unglingur), bildat efter det västgerm. ordet:
fhty. jungaling (ty. jüngling), ags.
geongling osv., avledn. av germ. *junga- =
ung. Got. har i stället juggalauþs (till
en ie. rot leudh, växa; se luden). — I
ä. nsv. även ungling, genom ny
anslutning till ung. I no. också øring, till fno.
ǿri, yngre.
Yngve, mansn., upptaget från
fornspr.: isl.-fno. Yngvi, nära besl. med Inge;
väl med Noreen (senast) NoB 8: l f.
kortform till ett äldre sällsynt Yngvin =
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
