Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - värd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
righeter (delvis med avljud, t. ex. avest.
vira-) i de flesta övriga språkfamiljer;
se f. ö. varulv, virtuos, värld o.
under svåger slutet. Jfr det fingerade
isl. namnet Verland (Hårb.-ljöct).
Däremot enl. Lindroth Värend och virdar
(NoB 6: 41 f.), kanske mindre sannolikt,
till fsv. vcera, vistande, isl. vera, vistelse,
tillhåll, tillflyktsort (till vb. fara, ’esse’),
här snarast i betyd, ’boplats’(jfr Vist).
Enl. båda tolkningarna betecknade
av-ledn. -und, -and ’rikedom på’; se
Veden. - Samma stam ingår i folkn.
virdar, fsv. virdhar, isl. virdar, av
*wi-riÖ- el. (enl. Lindroth) *weziö- (bildat
med germ. tillhörighetssuffixet -id-),
vartill fsv. adj. virdsker, värendsk.
väretorn, sv. dial. (Ska.), Rhamnus
cathartica, vägtorn, valbjörk, 1773; Linné
Sk. resa m. fl.: wär(r)entorn; till vare,
vädur (el. atm. folketymol. anslutet till
d. o.), o. torn l, tagg; möjl. med
syftning på de i taggar utlöpande grenarna,
kanske dock ytterst en folketymologisk
ombildning av andra namn, jfr da.
vrie-torn m. fl. Jfr likbetyd, ägs.
heorot-brémel, eng. harf s thorn o. buckthorn
(buck här i betyd, ’hjorthanne’), ty.
hirschdorn, da. hiortehorn; efter lat.
splna cervälis (mlat. även sp. cervina;
ital. spino cervino, spän. espina de ciervo),
till cervus, hjort (var o. en av grenarnas
smågrenar ha liksom det fullt utbildade
hjorthornet tre taggar); jfr även ty.
krenzdorn o. fhty. agaleia ds. (till ie.
ak, spetsig, se äg osv.) o. se R. Loewe
Germ. pflanzenn. s. 51 (bildningen ägs.
heorotberie, bär av heorotbrémel, är
sä-kerl., i motsats till Loewe, att bedöma
som sv. fågelbär för fågelkörsbär
o. a. av E. H. Tegnér Elliptiska ord
anförda ellipser). - Sv. dial. gaitäbarkätre
Gotl. syftar enl. Dybeck på den
avdragna raggiga barken; jfr dock även
likbetyd, ty. geissapfel (sv. getapel; har
blad som liknar apelns) o. om växtnamn
på geiss- osv. Loewe anf. avh. s. 133 f.
väring, hist., skandinav i Ryssland
o. Grekland under vikingatiden o.
närmast följande årh., nybildad sing. till
isl. plur. vceringjar (jfr värj äg); snarast
avledn. av isl. vår, i plur.: trohetslöfte,
ed (= gudinnenamnet Vår); alltså: ed-
svuren person (som åtnjuter edfäst
trygghet, el. också: som förbundit sig
att lämna hjälp o. skydd), ungef.:
gillebroder. Isl. vår f. motsvarar fslav. véra,
tro (se Vera), o. är besl. med fsax.,
fhty. war, sann (ty. wahr), ägs. wder
ds., got. tuzwérjan, tvivla (jfr ty
känna s), lat. vems, sann, fir. fir ds.
(knappast till ie. nes, vara, se d. o. l o.
Persson Indog. Wortf. s. 673 n. 1).
1. värja, vb, fsv. vceria, försvara,
avvärja = isl. verja, da. vairge, got. war~
jan, fsax., ägs., fhty.’werian (ty. wehren),
varifrån fra. gnérir, bota; en bildning
på ieur. -eiö (jfr sanskr. värayati,
avvärjer) till roten ner i sanskr. vrnoti,
tillsluter, höljer (se f. ö. under kulör),
grek. érysthai, erysasthai, bevara, rädda,
lat. aperire, öppna, o. operire, övertäcka
(av *-verire), litau. åt-veriu, öppnar, fslav.
vreli, tillsluta, osv.; med grundbetyd,
’tillsluta’, varav ’genom tillslutande
skydda, bevara’. - Fsv. ipf. varpe
kvar-lever (atm.) på 1600-t. o. i sv. dial.
Redan i fsv. dessutom nybildningen
vcerpe (även vceride); hos Sahlstedt 1773
ännu blott wärde. - Fsv. v&ria,
nedlägga, använda, motsvaras närmast av
isl. verja i likn. betyd., där urspr.:
omgiva, betäcka (bléju osv.), väsentl. =
got. gawasjan, bekläda (se f. ö. var,
överdrag, o. väst), men kanske också
sammansmält med en bildning till den
ovan nämnda roten ner, hölja o. d. -
Värjemålsed, till fsv. vceriomäl,
(rättighet till) försvar inför rätta = fda.
vceriemäl, till mål 2; med -o- till -e-i
obetonad ställning. - Jfr varaktig,
var nagel, väst samt följ.
2. värja, visst slags vapen, fsv. vceria,
försvar, skydd, skyddsvapen, vapen (i
allm.; så ock Bib. 1541) = isl. verja,
försvar, skydd, da. vcerge, förmyndare,
som neutr.: försvar, av urnord. *warjön,
jfr finska lånordet var jo, skydd, skugga;
av vb. värja såsom sbst. smörja av
motsvar. verb. Jfr följ. samt värn o.
lånorden gevär o. beväring. [-Betyd.-specialiseringen-] {+Betyd.-
specialiseringen+} från ’försvarsvapen’ är
analog med den hos gevär. Hos värja
försiggick den väl i slutet av 1600-t.
Tidigare användes liksom i Danmark
som specialbeteckning i stället vanl. det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
