Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - välde ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tan, fhty. walzan (jfr likartad
dubbelbildning under välla); se vals 1,2. -
le. rot. ueld, utvidgning av iiel(u) i t. ex.
got. walwjan, välta, ägs. wealwian ds.
(eng. wallow), no. vala, rulla, sanskr.
valate, vänder el. vrider sig, grek. elyö,
kröker, slingrar, lat. volvo, rullar (jfr
volt, volym, revolver, revolution
osv.), m. m.; se f. ö. vält samt val l,
valka, valla o. under våg 2. -
Ordet böjes i inträns, betyd, välte, vält;
i träns, vållade o. (såsom äldst) välte.
Med avs. på övergången av böjningen
-té till -ade i verb med stamslutande -t
se ex. under törsta.
2. välta, t. ex. i en välta, fsv. va^lta,
hoprullad hög m. m. - no. velta; till
föreg.; liksom fsv. sbst. vazltra ds. till
följ. verb.
vältra, I. Erici o. 1645 (träns.), fsv.
*vwltra, väl att förutsätta på grund av
fsv. sbst. vailtra, hopvältrad hög;
r-av-ledn. av vb. välta. Parallellbildning:
fsv., sv. dial., no. vältra träns. o. inträns.,
vältra (sig), varav sv. dial. vältra, bl. a.
ställe, där en Jiäst vältrat sig.
välva, fsv. hv&lva (ipf. -dhe) = isl.
hvelfa, no. kvelva, da. hvwlve, fsax.
bihwelbian, fhty. welben (ty. wölben),
av germ. *hwalbian, kausativum till
germ. st. vb. *hwelfan, välva sig = sv.
dial. välva st. vb, fsv. hva^lva, isl. hvelfa
(i part. holfinn), no. kvelva, mhty. ipf.
walb: se f. ö. valv. - Härtill väl bl. a.
got. hwilftrjöm dat. pl., likbår. - Jfr
vol m.
väländ(e), dialektord, matstrupe,
även: vajlunde, vänäld(e) (genom
me–tåtes) m. m. = no. velende n., nisl.
vélindi; av dunkelt ursprung; med avs.
på avledn. jfr hy e n de.
[Vämblinge, ortn., se våmm slutet.]
vämjas, i ä. n sv. ofta vämja, t. ex,
ännu Möller 1755, fsv. vcemia, vcemias
= no. vemjast, fda. vwmice (da.
vcem-mes), besl. med fsv. vami m., vämjelse.,
vamul, vämjelig, da. vammel, äcklig
(vartill avledn. vamle, äckla), vcemiol,
benägen för äckel, med avljudsformen
(ie. -e-) isl. varna, kväljning(ar), vdmr,
vämjelig person, vd?ma, känna äckel,
no. vaam n., matthet, yrsel o. d., samt
f. ö., till avljudsformen nem, lat. vomere,
kräkas (se vomera), grek. eméo, sanskr.
vämati, -iti, litau. vemiii, vémti m. m.
Avljudsformen nord. ä (ie. -e-) ingår
även i isl. vdemuligr, väl = sv. dial.
väm(m)elig o. möjl. da. v&mmelig; sv.
vämjelig däremot i anslutning till vb.
vämjas. - Om fsv. vami n. ligger till
grund för verbet el., såsom också
antages, omvänt bildats av detta, kan ej
avgöras. På denominativt ursprung för
verbet tyder i alla händelser den fsv.
böjningen -ar, -adhe (såvida ej
analo-gisk), alltså ett urgerm. *wamjön, jfr
vb. färja, härja, klövja, lövja osv.
Nsv. ipf. väm(j)des beror i så fall på
anslutning till typen tämja. -
Ordgruppen är en av de icke så få, som
endast synes företrädd i nord. o.
utom-germ. spr. (jfr t. ex. agn 2, får, vår 2,
årder). I nsv. riksspr. började vämjas
under 1700-t. delvis skjutas åt sidan av det
från ty. lånade äckla. Eng. har i stället
loathe (till adj. loath = sv. led) o. det
romanska nanseate (ytterst till grek.
navtia, sjösjuka, till navs, skepp).
Vämmenhög, härad i Ska., fsv. o. fda.
Vatmundahögh, av genit. sg. till personn.
Vwmund o. hög; alltså bildat som de
under Ödeshög anförda ortn. med
betyd. ’Anunds, Hanes, Haralds, Hilders,
Odens, Rävs, Öders hög’. - Samma
per-sonn. Vfömund ingår även i ortn. Vä
inni en hult Vgtl., av ä. Vemmundehult
1542 (SOÄ 11: 32).
1. vän, fager, älsklig, i dial. även:
kärlig, vänlig, fsv. vcén, fager = isl.
vénn, vacker, lovande, som man kan
hysa förhoppning om, fda. vcén, vacker,
fhty. -wäni (i t. ex. zurwäni,
misstänksam); väl närmast till germ. *wceni-,
förhoppning = van; men har annars
utseendet av ett möjlighetsadjektiv av
typen (isl.) kvtémr, ncemr (se under
gav o. hav); i alla händelser till ieur.
roten uen, tycka om (se van 3,
Vänern o. följ.). - Det vana könet,
förr t. ex. Sahlstedt 1773 i betyd, ’det
täcka k.’. - I fsv. fanns ett vcénléker,
som sedermera fullständigt
undanträngdes av det lånade skönhet, medan
däremot det gamla fa^ghrind kvarlever
i ombildningen fägring.
2. vän, sbst., amicus, egentl, en upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
