- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
1144

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - vovve ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till vovēre, (högtidligt) lova (ie. rot
u̯egh, jfr sanskr. vāghāt-, som lovar
el. beder). — Den inhemska franska
motsvarigheten till lat. vōtum är vœu
(eng. vow), löfte, vartill vouer (*votāre).
Votera med slutna sedlar,
Oel-reich 1755 osv. — Skrida till
votering
, t. ex. Moberg 1815. — Den lat.
betyd, ’(högtidligen) lova o. d.’ ingår
däremot i votivtavla, efter ty.
votivtafel, efter kyrkolat, tabula vōtīva, till
lat. vōtīvus, helgad, lovad.

vovve, barnspråksbeteckning för
hunden, i anslutning till sbst. på -e av det
även förekommande vov-vo(v), i litter.
åtm. på 1890-t. = da. vov-vov, motsvar.
lty. o. hty. wauwau (dial. även wôwô),
eng. wow-wow, jfr öfris, wuffke o. fra.
tou-ton; till en efterhärmning av
hundens skall vov-vov, i ty. wau-wau. —
Jfr germ. *gaujan, skälla (om hundar)
= sv. dial. , vilket, såsom antages
under skälla 2 slutet, kan höra till
den allmänt spridda ieur. ljudroten
ghau, men även tänkas vara direkt
bildat av det gau, som i ty. dial. (vid
sidan av wau) nyttjas för att härma
hundens skällande.

Voxtorp, socken i Smal., fsv.
Vaxtorp, Ovaxthorp, till fsv. personn. Ovāgh,
en biform till Ofēgh; se f. ö. torp.

vrak = fsv.: vrak, förbjudet gods,
oduglig sak, avskrap, även om
människor = no. rak, fda. vrak, da. vrag,
mlty. wrak (ty. wrack), ags. wræc (eng.
wrack, blåstång, wreck, skeppsvrak), av
germ. *wraka-, i avljudsförh. till isl.
rek n., till roten i vräka; bildat som
bragd (: isl. bregða), kval (: germ.
*kwelan), skalv (: skälva), språng
(: springa), varp (: värpa), varv
(: fsv. hværva st. vb) osv. I betyd,
’skeppsvrak’ möjl. från mlty. — Från
germ. spr. kommer fra. varec, varech,
vrakgods m. m.

vraka, förkasta o. d., i litter. vanligt
först på 1800-t. (ej hos Weste 1807 el.
Lindfors 1824), är ej en direkt
fortsättning av fsv. (starka vb.) vraka (jfr
t. ex. G. I:s reg. 1553: vraka bort)
biform till vräka, utan liksom da.
vrage lånat från mlty. wraken, ty.
bracken, av germ. *wrakōn. Samma rotsta-
dium uppträder t. ex. i vrak ovan, i
ags. wracu f., hämnd, elände m. m.
(bildat till germ. *wrekan som t. ex.
isl. dvǫl f. till *dwelan, kvǫl till
*kwelan osv.), o. i germ. *wrakjan- = fsax.
wrekkio, landsförvist, främling, fhty.
recko, wreckeo (ty. recke, jättelik hjälte
el. krigare, upptaget från fornspr., först
hos Wieland, urspr.: kringströvande
krigare, främling, under 1500-t. även
’jätte’; ej besl. med isl. rekkr, kämpe,
man, av *rink-, varom se Rinkaby),
ags. wrecca, även: usling (eng. wretch,
eländig människa, usling o. d.; med avs.
på betyd.-utvecklingen jfr elände); från
germ. spr. enl. somliga fra. garçon, gosse,
i ffra.: trossknekt o. d. (vulg.-lat.
w(a)racionem), dock högst osäkert; se även
under vräka o. följ.

vrakgods, 1547 (vrake-), liksom da.
vraggods efter mlty. wrakgût, till wrack,
obrukbar, skadad, av germ. *wrakka- av
ä. *wrak- na-, ett slags participbildning
till vräka (jfr till ljudutvecklingen t. ex.
under lock l, stack).

Vram, ort n. Skå., fsv. (fda.) Vra(a)m,
egentl, dat. plur. till vrā, vrå, med
förkortning av ā framför m (motsv. den
av ē o. ō som i samma ställning
förekommit i no. Skå.); jfr t. ex. fno. í
Room, nu Raa, till motsvar. fno. ord
(med ljudlagsenligt bortfall av v
framför r). Alltså av samma slag som t. ex.
Liom Vgtl., av fsv. dat. plur. till lid,
sluttning, el. Berga, Dala, Kulla, Vreta
osv. av plur. -a(r) el. de sv. ortnamn på
-e, som utgå från pluraler på fsv. -ir.
Jfr f. ö. det vanliga ortn. Vrå.

[vrang, sv. dial., spant, se under
vrå.]

1. vred (dörr-, tarm-), såsom
dialektformerna visa (Hesselman i o. y s. 52)
av ett fsv. vrĭdh, avljudsform till vrida
(liksom bett till bita, grepp till gripa,
skred till skrida, steg till stiga osv.).

2. vred, adj., fsv. vrēþer = isl. reiðr,
da. vred, fsax. wrêth, även: bekymrad,
mlty. wrêt, även: bitter, sur, ags. wráð,
även: härsken (eng. wroth), samma ord
som fhty. reid(i), krusig; av germ.
*wraiþa-, *wraiða-, till vrida (såsom t. ex.
vek till vika), alltså egentl.: vriden,
förvriden; med avs. på den bildl. betyd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:56:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svetym/1232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free