Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - vital ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ä. nsv. även hviting. - Det i n sv.
numera icke sällan uppträdande neutrala
könet beror på anslutning till uttr.
såsom inte ett fnask, fnyk, grand,
öre m. fl.
vitter, fsv. viter (vittur m. m.), vettig,
kunnig, klok, vis m. m. = isl. vitr;
motsv. grek. idris ds. (av *uid-ri-);
r-avledn. till v ita - veta; jfr ve t ter lig,
a v vittra. Med avs. på
ljudutvecklingen jfr t. ex. glittra (glitter). Den
moderna sv. betyd., med särskild
syftning på diktkonst o. d., härrör närmast
från 1700-t:s senare hälft
(särsk.gustavia-nerna). - Vitterlek, nu: vitterhet el.
sysslande med sådan (se nedan), motsv.
fsv. viterléker, förstånd, klokhet = isl.
vitrleikr. Denna senare betyd, kvarlever
ännu o. 1750. Ordet kom sedermera,
i anslutning till den förändrade betyd,
av vitter o. till det enkla lek, att
beteckna skaldskap o. d., särskilt i dess
lättare o. ytligare former. Plur. -lekar
t. ex. 1754, 1809. Se f. ö. lek o. -lek.
[vitter, sv. dial., andeväsen, se vätte
o. vittra 2.]
vittja (nät o. d.), fsv. vitia, besöka,
så ännu i slutet av 1600-t. o. i vissa
sv. dial. = isl. vitja ds., no. vitja,
besöka, efterse, av germ. *witjön; till ieur.
roten nid, se, i lat. videre osv., se
närmare vetta, veta o. visa 2 (lat. visere,
besöka, osv.). - Den nuvarande betyd,
har utlöst sig ur uttr. ss. vittja nät
o. d., jfr Spegel 1685: Katzor witlia.
vittne, fsv. vitne, bevis, bevisning,
vittnesbörd, intyg m. m., konkret:
person som vittnar - isl. vitni, da. vidne,
en speciellt nordisk bildning. Väl av
urnord. *witania-9 avledn. av *witan-,
vittne, som vittnar, i mlty. wete, fhty.
giwizo, ägs. gewita osv., till *witan, veta;
alltså: den som vet något; i avljudsförh.
till fir. fladu ds. (av *iieidon-), med
samma avljtidsstadium i got. weitwöps,
vittne, egentl, part. pf. till samma
*wi-tan, dock i den även uppträdande betyd,
’se’ (jfr lat. videre; se veta), motsv. grek.
eidos, egentl.: som har sett (av ie.
*ueid-uöt-); jfr grek. idyloi plur., vittnen (av
*uid-), sanskr. veliar-, vittne, o. polska
s’viadek, ävensom det likbetyd, sanskr.
säksin, egentl.: åskådare. - N-ei i vittne
härleder sig alltså från den till grund
liggande n-stammen (Falk-Torp s. 1375),
såsom t. ex. i isl. birna, björninna, till
germ. *beran- (= ty. bår); dock äro
även andra bildningsmöjligheter
tänkbara (förf. Ark. 7: 40). - Utvecklingen
från betyd, ’vittnesbörd’ till ’vittne’
(person) har motsvarigheter i t. ex. eng.
witness, egentl.: vittnesbörd, o. f ra.
té-moin av lat. testimönium, vittnesbörd;
tydl. från uttr. såsom ’taga till vittne’,
dvs. till avläggande av vittnesbörd (jfr
bud, budbärare, från skicka bud o. d.,
vakt, väktare, från sätta vakt o. d.).
Den abstrakta betyd, kvarlever i bära
vittne om, fsv. b ORT a vitne = da. bcere
vidne om. - Ett annat nordiskt ord
för ’vittne’ är fsv. väller (om person) =
isl. våttr, av germ. *wah-tu- =ie.
*uok-tu-till lat. vocäre, kalla, osv. (se vokal),
jfr fhty. giwaht, omnämnande m. m.
(urbesl. med epos osv.); alltså egentl.:
som berättar; med avledn. fsv. vcette -
isl. v&tti, vittnesmål, ed. - En fzi-stam
*mar-tu- (av samma slag som i fsv.
välter) ligger till grund för grek.
marins, vittne, o. för r-avledn. grek.
mdr-tyros, egentl.: som erinrar sig (besl. med
lat. memor, ihågkommande; se
martyr). - Betyd, ’som vet el. känner’
ingår även i fhty. urchundo, vittne (se
urkund), o. det urbesl. sanskr. jnäidr-,
till jnä, veta. - Ty. zeuge betyder ’en
som intygar’ (se betyg, intyg,
övertyga). - Om lat. testis, väl egentl.: den
tredje, se testamente o. testikel. -
Vittnesbörd, fsv. vitnisbyrp, motsv.isl.
vitnisburdr, till börd i dess grundbetyd,
’bärande’; jfr bära vittne ovan.
1. vittra, förvittra, t. ex. Adlerbeth:
’vittrar ej sönder i smulor’, dock
tidigare (redan t. ex. 1759) i teknisk
(kemisk) anv. (om salter, kristaller; jfr
1785, om metaller: ’löpa an, ergas och
rostas, det är att vittra’), jfr da.
forintre, efter ty. verwittern, som uppträder
som bergverksterm på 1700-t., jfr meng.
widren, vissna (eng. wither); avledn.
(med i-omljud) av väder, ty. wctter osv.,
alltså egentl.: utsättas för väder o. vind;
formellt identiskt med isl. vid ra (ipf.
-ad-), vädra, känna lukten av = ty.
wittern av germ. *weÖrian (i isl. med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
