Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - villa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vara vild, av germ. *wilpen. I nsv. i
stället vanl. förvilla, fsv. forvilla. -
Jfr vettvilling, villande, villebråd,
villervalla, villrådig, V il la t ti n ge,
vilse, vilt.
1. villa, sbst., villfarelse, o. vb, se
vill.
2. villa, Dalin 1853, men mera
allmänt först under 1800-t:s senare [-årtionden,-] {+år-
tionden,+} t. ex. A. U. Bååth 1881: ’I skog
och på vänliga villor’ = ty., eng., fra.,
från lat. villa, lantgård, lanthus (fra.
ville, stad), snarast av *vicsla, till viciis,
by o. d. = grek. oikos, hus, sanskr.
vecd- ds., av ieur. *noik-\ jfr .s-stammen
ie. *ueik-s- i got. weihs (gcnit. weihsis),
hy, vilket dock av somliga betraktas
som lån från lat. vicns; om ägs. wic,
ort, köping, osv. se under det ej besl.
vik slutet. - Ett betydligt äldre o.
märkligare spår har lat. villa i de germ.
spr. lämnat efter sig i de f. ö. mycket
omstridda talrika tyska ortn. på -weil,
t. ex. Rotweil, o. -weiler, t. ex.
Bran-weiler, av lat. *villäre (- fra. -viller(s),
spän. o. ital. -villar) el. möjl.
*v’illä-rium (- fra. villiers); snarast enl.
Be-haghcls synnerligen grundliga o.
utförliga undersökning WuS 2: 42 f. minnen
av romersk kolonisation: huvudmassan
uppträder inom gränserna för det gamla
romerska imperiet.
Villand, härad i Skåne, fda. Valland
m. m.; sannol., med Sahlgren NoB 8: 58,
till det under Vätt l e omtalade fsv.
*vcella, vatten, sjö, el. till ett därav
bildat namn på den i häradets centrum
belägna stora Ivösjön (jfr Vättern).
villande (poet.), fsv. villande, villen(d)e
= no. villande, da. vildene (poet.); till
vill; möjl., med Falk-Torp s. 1377, till
ackus. sg. m. villan (jfr Bib. 1541: en
willan skogh) = da. vilden i t. ex.
vilden sky, som uppfattats som ett oböjt
adj.; jfr fsv. j willendhe siön med
varianten willan.
villebråd, fsv. villebrädh, vildstek,
villebråd = isl. villibräd, till vill i
betyd, ’vild’ (villi- innehållande den
gamla fa-stammen: got. wilpeis osv.; jfr
t. ex. ödemark; se vi Id o. villrådig)
o. fsv. bräp f., stek, jaktbyte = isl.
brdö, kött, ä. da. bråd, jaktbyte (nda.
morbrad, filé o. hare), motsv. mlty.
brdt f., kött el. hull (på människor),
bräde f., stek, fhty. brdto m., kött m. m.
(ty. bralen, stek), ägs. bréde; besl. med
adj. bråd, egentl.: het (se närmare d. o.).
Hirt-Weigand vill dock, sannol. med
orätt, etymol. skilja ty. bralen, stek,
från bralen, steka, o. sv. bråd. -
Sammansättningsformen ville- är i fsv.
vanlig, t. ex. villebiorn, -diur, -folk, -gäll,
-hors, -mark, -nöt, -svin (i allm. med
motsvar. i isl.); i nsv. utbytt mot den
lånade formen vild-.
villervalla, Gustaf II Adolf, P. Brahe
d. y., ä. nsv. även villevalla, t. ex.
Gustaf II Adolf, Schroderus 1635, Lucidor,
villvallan (obest, f.) Isogseus 1714 s. 271,
m. m.; en reduplicerad bildning med
avljud i senare leden till vill, vilse,
o. villa, förvilla; sannol. med
anslutning till valla i betyd, ’gå, irra’, jfr
Lucidor: ’Vij vill- ok valla här’, ’then
vill-vall-hvälvand siö’.
villfara, 1638: ’i deres petitis .. blifva
vilfaradhe’, (ej i da.), från ty.
willfah-ren, göra (någon) till viljes, av sen
mhty. willenvdren, tidigare: eines willen
våren, egentl.: taga hänsyn till ngns
vilja, söka uppfylla ngns vilja, till fhty.
våren, trakta efter, besl. med vara,
forsat o. d. (etymol. - lånordet fara sbst.),
i avljudsförh. till fara l, alltså egentl.:
fara efter, i regel med betyd.-skiftningen:
på försåtligt sätt. - Alltså ett helt
annat ord än fsv. vil(le)fara, fara vill el.
vilse, i sv. villfarelse.
villfarelse, fsv. vilfarilse, till vilfara,
fara vill el. vilse, blott till senare leden
besl. (men ej identiskt) med villfara.
villig, t. ex. 1544 = da. villig, väl
atm. delvis från ty. willig (avlett av
wille, vilja), o. möjl. även utgående från
fsv. vililiker, såsom åtskillig, fsv.
åtskillig, från atskililiker. I fsv. dessutom
viliogher ds. = ä. nsv. viliog(h) t. ex. Bib.
1541, 1600-t. - I vissa dial. (t. ex. Vä töm.
Uppl.) betyder villig ’bra, lämplig’; jfr
till betyd, under det besl. väld.
villkor, fsv. vilkor, fri vilja,
självbestämmelse, godtycke (allmänt ännu mot
slutet av 1500-t.), (fri) rätt att bestämma,
frihet, bestämmelse, villkor, ställning (jfr
nsv. leva i goda villkor) = da. v il-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
