Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - vigg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vecka, vek, vekare(pil), vicka, vik,
växel. - Växelformer med germ.
hw-se veka; jfr samma förh. under vipp a
1, viska 1 o. visp 1, 2.
vikare, vikarsäl, se d. o.
vikarie, Schroderus 1635: vicarier (om
prästerliga ämbetsmän; förr oftast
vi-carius), motsv. da., ty. vikar (mhty.
vicar[i], men även vicdrier), av lat.
vi-cärius, ställföreträdare, till vicis (genit.),
vices (plur.), växling (se vice ävensom
vecka o. växel). Den svenska formen
har väl atm. påverkats av ordinarie.
- De motsv. ty. vikar o. eng. vicar ha
bl. a. specialiserats till betyd, av
(un-gef.) ’hjälppräst’. I sv. brukas ordet
(liksom ordinarie) äldst o. förr oftast
om prästerliga o. akademiska
förhållanden; jfr ännu apostolisk vikarie.
vikarsäl el. vikare, Gneiff 1757:
vikare, vikare-skäl; avledn. av vik, med
syftning därpå att vikarsälen under den
tid havet ej ligger vanl. vistas i
närheten av kusten, inne i vikarna.
viking, fornnordisk sjökrigare,
Verelius 1681: wikinge (samme förf. 1664
den isl. formen), upptaget från fornspr.:
isl. vikingr = ffris. wiking (wi(t)sing),
ägs. wicing, varom Björkman Scand.
loanw. s. 258 (eng. wiking från nord.).
I ägs. redan i den mycket gamla dikten
Widsict, alltså äldre än vikingatiden.
Av omstridd o. trots alla
tolkningsförsök ännu ej fastställd härledning. Från
ordbildningslärans synpunkt mest
tilltalande av dessa äro antagandena av
avledn. resp. till vik, alltså: som lägger
till i vikarna, el. något därav bildat
ortn. , (t. ex. Vik, nu Viken, kring
Kri-stianiafjorden), i så fall: man från
Vik(en). Osannolik är däremot av flera
skäl sammanställningen med germ. *wig-,
strida, i envig, vig osv., i vilket fall
vik- utginge från ett *wign-.
Sammanställningarna med vik o. -vig
omnämnes redan av Ihre Gloss. suiog. - Ett
likalydande ord uppträder även som
personnamn: fsv. Viking .(ngn gg även
i nsv.; härav fsv. Viking(s)stadh, nu
Vickensta el. Vikingsta(d) Ögtl.) =
fda. Viking, fno. Vikingr (ej på Isl.),
ägs. Wicing (från nord., Björkman Nord.
Personenn. in Engl. s. 176), fhty. Wi-
ching; jfr ägs. Wicingas som namn på
Heactobarderna. Här föreligger
emellertid sannol. ett ursprungligt
släktnamn på -ing, som möjl. är, men ej
behöver vara etymol. identiskt med
viking, utan snarare enl. kända lagar
bildats till tvåledade namn såsom fsv.
Vikbiorn, Vikman osv. Samma
släktnamn (i genit. plur.) ingår i fsv.
Viking åker, nu Vingåker Sdml. -
Härtill också abstr. viking, t. ex. fara el.
ligga i viking, Verelius 1664 (med
fara); efter isl. viking f.
vikt, konkret (viktlod) o. abstr., förr
även: våg, fsv. vikt, vcekt, vikt, vägning,
våg = fno. vekt, da. vcegt, även: våg,
från mlty. wichl f. (även wechte n.),
vägande, vikt = ägs. wiht, vikt (eng.
weight), o. det inhemska isl. vett, vett,
även: våg, fda. vcet (jfr förh. mellan ty.
wicht o. vätte); med avledn. mhty.
ge-wihte n., vikt (ty. gewicht); av germ.
*wehti-, formellt = lat. vectis, hävstång,
avledn. på ie. -ti till germ. *wegan, se
väga o. våg 1. Med avs. på
betyd.-väx-lingen ’vikt’ o.’våg’jfr grek. tdlanton (se
talang) o. litau. swärtis, swäras med
båda betyd. - Härtill: viktig, nu i
regel blott: av betydenhet, angelägen
o. d., förr även: som har god vikt, tung,
kvar i bl. a. fullviktig o. i numera
mindre brukl. uttr. ss. viktig råg, i
ä. nsv. också: stadig, värdig (t. ex.
Stiernhielms Herc.), fsv. viktogher, tung,
fullviktig = da. vigtig i den förra betyd.,
vaigtig, fullviktig, fullödig, mlty.
wich-tig, wechtig, tung, ty. wichtig, viktig,
förr även: tung (i denna betyd, nu
ge-wichtig). l fsv. från mlty.; i nsv. i sin
nu allmänna betyd, från ty. - Göra sig
viktig, efter ty. sich wichtig tun el.
machen.
Viktor, mansn. = ty, osv., av lat.
victor, segrare, till vincere (sup. victum),
segra, urbesl. med envig, Hedvig,
Ludvig o. adj. vig. Jfr Vincent. -
Viktoria, kvinnon., motsv. i ty., eng.
osv., av lat. victöria, seger.
viktualier, t. ex. 1556: victualie,
livsmedel = ty. victualien, av lat. victuälia
n. plur. till victuälis, hörande till
livsuppehället, avledn. av victns (genit. -us)
m., till vivere, leva (se vivre). - Ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
