Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - vekare(pil) ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ä. nsv. hvekcl, opålitlig, t. ex. L. Petri
Kr., no. kvikol, isl. hvikull, ä. da.
hve-gel, vartill da. vcegelsindct, vankelmodig
- ä. nsv. hvekelsinnad, t. ex. 1544; av
en parallellrot med germ. hu- till vika,
vek osv.; med samma växling som i
vippa l, viska l o. visp l, 2.
[Veka, ortn., se under vek slutet.]
[vekal, sv. dial., som sviktar av o.
an, se veka.]
vekare(pil), sv. dial., Salix pentandra,
även: veke n., vekker, jfr Linné 1747:
’Wekar Salix’, motsv. el. besl. med (bl.
a.) y. fsv. viker, vikor, ’vimen’, o. 1450,
samt med g av k: hall. vigra, vidja,
skån. vigor, vigra, vidja av pil, ä. da.
viger m. m., y. fsv. (från da.) vig ra
ackus. plur. (o. 1500); ett
götaländskt-danskt växtnamn (dock veterligen ej i
Ögtl.), varifrån även eng. wicker, vide,
vidja, vidjekorg; till vika o. vek med
syftning på växtens böjliga o. mjuka
kvistar. Se Rietz s. 806, Liden NoB
1921 s. 4 f. (med litter. o. ytterligare
en del former). Ej med Hesselman Sv.
stud. tillägn. Cederschiöld s. 412 till
roten ni, fläta, binda, i vide o. vi al.
veke = fsv. = da. vcege, från mlty.
wéke = fhty. wiohha (ty. wieche), ägs.
wéoca, -e; av germ. *weukan~, *wenkön-;
möjl. en reduplicerad form: *we-wk-an.
Jfr, med germ. -kk-, mlty. wecke, ägs.
wecca (eng. wick), veke, ty. dial. wicke,
det kring sländan virade garnet.
Dunkelt är i i ägs. wice, veke; jfr f. ö. mhty.
wiht ds., no. vik, garndocka. Väl till ie.
neg, väva, i sanskr. vägnrå, garn, nät
m. m., mir. figim, väver, osv., vartill
också mlty. wocke(n), spinnrock, även
om linet osv., som viras kring tenen
(ty. wocken), jfr även no. oke m.,
sam-manfiltad massa, t. ex. av tråd o. d., av
germ. *wukan- (annorlunda om oke dock
Torp Et. Ordb. s. 473). Jfr Liden Stud.
s. 20 f., IF 19: 359 f. Se även veckla.
- NT 152G, Matt. 12: 20, har i stället
lin’, ’linet som ryker skal han ey
vth-släckia’ (gamla bibelövers.: wekan,
Luther: tocht). Andra, nu blott dial.
beteckningar för ’veke’ äro: ljustet n d(e), osv.
dial., motsv. ska. tån(d)e o. da. tände,
ljusbrand, ljusskarn, ä. da. /aa/ide(även
tån-del, teendet), besl. med t än da, i vissa dial.
(t. ex. Vätöm. Uppl.) ljustånge
(ombildning av föreg.?) o. Ijnstana (till tana,
fiber, tåga; besl. med tänja; se tan ig).
Ty. docht, veke, är etymol. - tåt, jfr
isl. pdttr, även: veke. I fhty. dessutom
querdar (se Kluge Et. Wb. under Koder)
o. charz(a) (vartill ty. kerze, [vax]ljus;
se vax), det senare möjl. med Kluge
m. fl. lånat från lat. charta, papyrus
(jfr t. ex. i tal. dial. papijo, veke, av lat.
papyrus, varav även eng. taper,
(vax)-Ijus; med samma slags dissimilation
som i t. ex. litau. täpalas = lat pop
u-lus): med avs. på från romarna
härrörande belysningstermer jfr utom det
nämnda eng. taper got. lukarn, ljus (av
lat. lucerna), o. under fackla. I
somliga ty. dial. utgå beckningar för ’veke’
från betyd, ’sävmärg’ o. d. Då
oljelampor o. vax- el. talgljus hos
germanerna först blevo kända genom romarna,
saknar man f. ö. anledning att för
veken antaga samgermanska benämningar,
[veklagan, se ve 1.]
velamsrot, sv. dial., se valeriana.
velig, dialektord (i sht i Götal.,
stundom använt även av riksspråkstalande,
bl. a. hos Fröding), fjantig, våpig, mycket
svag o. obeslutsam, jfr sbst. vel(a), svag
o. villrådig person (även i osv. dial., väilu
m. m.), motsv. no. veil, bl. a.: svag, isl.
veill, svag, eländig, av *ve-hcill, av den
privativa förstavelsen ve- i t. ex. fsv.
vcesal, olycklig (se f. ö. usel), o. adj.
hel (isl. heill). - Det ungef. likbetyd,
no. velen har annat ursprung.
Velinge, by o. sn i Vgtl., fsv.
Vidh-lunga; egentl.: Vidlungarnas by, till
ett *Vidhlunger, avlett av den allmänna
germ. personn.-stammen i fsv. Vidhulf,
fda. Vithger, ägs. Wida, fty. Widhilo
osv.; jfr fda. ortn. Withlingeruth, nu
Villingerod, o. Videlingbech, nu
Villinge-bcek. Se närmare förf. Ortn. på -inge
s. 166 o. under -inge.
velnas, välnas, dialektord, hoppas,
vänta, ställa sig in hos, gärna söka
karlar (om flickor), fsv. velnas, vilnas,
hoppas = isl. vilnast, hoppas (även opers.),
jfr isl. vilna, göra till ngns fördel (fsv.
ovilna, hopplöshet, isl. vilnaör, hopp),
närmast till sbst. fsv., isl. vili, vilja,
önskan, åtrå, sinnelag, alltså av samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
