Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - varäg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vasserra (tre), se vaserra.
vassla el. vassle, i dial. även vattle
(särsk. i n. Götal.), i sydsv. dial. valle
(jfr nedan), fsv. vasle, valle = no. vatle,
da. valle, ett speciellt nordiskt ord,
/-avledn. till (stammen i) vatten (jfr
navle:nav) el. snarast, med Th. V.
Jensen NTfF 4 R 6: 25, substantivcring
av ett adj. av samma slag som grek.
hydrelos, vattnig. Med en
betydelsespecialisering motsv. den i t. ex. vä m m,
värpa el. utbrutet ur sam mans. ss.
oslvassla el. dyl.; jfr fhty. chäsiwazzar
ds., egentl.: ostvatten. Se även Vattle.
- Vassla är egentl. oblik kasus; jfr
t. ex. anda o. ande, hjärna, hjässa.
Vassla av valle liksom nässla av
ncella, tyssling av *tytling osv. Sv.
dial. valle förhåller sig till vassla som
sv. dial. nälla till nässla (se under
liten). - I nhty. i stället molke(n), besl.
med mjölk. Eng. har bl, a. whey, av
ags. hwcég. - Samma l-avledning
föreligger i ä. nsv. vattlas, vattnas, i t. ex.
’Min mun han wattlas’ = no. vasla(st).
vast, ett gammalt gotl. dialektord,
stängsel, häck, stengärdsgard o. d.,fgutn.
värst, jord, mark (egentl.: inhägnad?),
väl egentl.: skydd o. d., till germ.
*war-i värja 1; bildat som vrist.
[vat, sv. dial., rask, se vass 2.]
Wathier, personn., se Valter.
Vatikanen, påvens palats o. regering,
ytterst efter lat. möns väticanus,
Vatikanska kullen (till vätes, siare, spåman,
urbesl. med o do n).
vatten, fsv. vatn = isl. vatn, da. vand
(beroende på en speciellt dansk
utveckling av vatn - skån. vann), egentl. en
/i-stam, germ. *walan-, med n i nom.
sing. från vissa synkoperade kasus (jfr
t. ex. got. dat. plur. watnam), varefter
ordet antagit a-stamsböjning (j fr namn),
alltså motsv. got. wato n. o. (med
avljud) sanskr. nddn-, vatten. Härjämte
i sht i västgerm. spr. 7*-stnm: fsax.
wa-tar, fhty. wazzar (ty. wasser), ags.
waeter (eng. water) samt fsv. sjön. Vaetur
(se Vättern); jfr utter o. vattra.
Båda stammarna uppträda i grek.
(h)ydor, genit. (h)ýdatos (av ie. *udntos).
JV-stammens n förekommer även i t. ex.
.litau. vanda (genit. vandens), vatten, av
*uadn-, o. lat. linda, våg, av *udna.
Fslav. voda, vatten, utgår från ie. *uodä
el. *uodör. Om avljudsstadiet -e- se
Vättern. Samtliga formerna gå väl
ytterst tillbaka till gemensamt
para-digm; jfr senast H. Petersson Heterokl.
s. 13 f. leur. rot ued~nd, antagl. av
eued (se J u t-). Från fin.-ugr. spr. ha
fin. vesi9 vatten (av *veli), mord v. ved’
ds. osv. anförts bland exempel på ord,
som synas tyda på ursläktskap med
denna språkstam; jfr under m jod, val 3,
vädur, samt se Wiklund Le Monde
Oriental 1: 56 f. Se f. ö., utom ovan
nämnda art., Kin ne vald s (härad),
Vadstena, Vanstad, Vanas, vaska, vass
sbst., v a s s l e, v a 11 u-, vinter, våt, väta,
Vattle, vätska ävensom Unden,
Un-nen o. visky. -Fåvattenpåsin
kvarn, motsv. i da., ty., ital. m. fl.
- Gå över ån efter vatten, motsv.
da. gaa över baikken efter vand, jfr lat.
medio flnmine qncerere aquam. - Taga
sig vatten överhuvudet, motsv. i
da. - Den i sv. dial. vanliga
sammans.-leden vass- i vassfall, -gröt, -verit,
-välling osv. utgår från fsv. väts- av
vatns-t. ex. väts-, valnsdrope = isl. vaz-, med
bortfall av n mellan två konsonanter.
- Avledn. vattna - fsv., isl. = da.
vande; jfr mlty. wateren, ags. wceterian
ds. Med avs. på uttr. vattnas i
munnen jfr fsv. mwnnen är vathniskär
efft-her mathen - sv. dial. vattnisk, ä. da.
vandisk. - Om andra indoeur. ord för
’vatten’ se ur 2 o. å, sbst. Betr.
genus-växlingen hos dessa ord (’vatten’ neutr.
o. å fem.) se Meillet Ling. hist. s. 215 f.
vattra, t. ex. 1751 i part. pf. = da.
vatre, efter ty. wässern el. eng. water
av motsv. sbst., egentl.: förse med
bölje-liknande strimmor.
Wattrang, familjen., förr:
Wattrangius, efter Wattrång, gård i Hälsingland.
vattu- i vattuskräck osv., fsv. vatn-.
Vanl. tolkat som oblik kasus till ett
*vata f., egentl. (med växling av kön)
- got. watö n., vatten; jfr (fsv.)
älvnamnet *Vata, sannol. urgammalt namn
på Motala ström (se närmare förf. Sjön.
1: 750 o. under Vättern), ävensom
VGL IV. 10: i uatu-. Or natu, varom se
förf. Sjön. 1: 695 o. Beckman NoB 1921
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
