- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
981

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - tjock ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tuttugu, som kan direkt motsvara got.
ackus. twans tiguns (till nom. twai
tigjus
= Rökst. tuair tizir); alltså
kanske av *twatugu > *t(w)otugu > tottugu
(jfr Kock Uml. u. Br. s. 183); knappast
däremot, med Brugmann Grundr. II.
2: 10, till ie. dualformen *duo - ags.
; stamvokalen
u i isl. -tugu är att
hålla samman med isl. tugr, tiotal, o.
-zug i fhty. zweinzug, en sekundär
avljudsvokal, väl egentl. uppkommen i
sammans. - I de västgerm. spr.: fsax.
twêntig, fhty. zweinzug, -zig (ty., med
dial. ljudutveckling, zwanzig), ags.
twentig, twén- (eng. twenty); till fhty. zwêne
(*zweine), m., två, osv., egentl, en
kollektivbildning. - Tjugonde, i ä. nsv.
även tjugunde, fsv. tiughunde, -onde =
da. tyvende; i isl. däremot tottogonde
(tuttu-). Härtill: tjugondagen, t. ex.
1700, av tjugonde dagen (jfr under
Trettondagen), jfr fsv. tinghunde dagher
iula
.

tjur, fsv. þiur = isl. þjórr, ä. da.
thiur, da. tyr, av germ. *þeura-, besl.
med lat. taurus, grek. tavros, tjur, litau.
tauras (varifrån väl fin. tarvas), fpreuss.
tauris, bisonoxe, fslav. turu, uroxe; jfr
gäll. tarvos, mir. tarb, tjur, sannol. med
Vendryes av *taur- i anslutning till
* ner nä (mir. ferb), ko. Germ.
*peura-är sannol. ombilda t av ett *paura- (=
lat. taiirus osv.) efter ett germ.
*steura-= isl. stjörr (poet.), tjur, got. stiur,
fsax., fhty. stior (ty. stier), ägs. stéor
(eng. steef) -==- avest, staora-, boskap,
egentl, ett substantiverat adj. *steuro-9
besl. med sa n skr. sthduira-, tjock,
kraftig (se stor). Formerna på t-
motsvaras av flera semitiska ord (av ett
ur-semitiskt tauru-); de senare väl dock
snarast lånade från ieur.; f. ö. kanske
till ie. roten tu, svälla, vara tjock o. d.,
i lat. tumere, sv. tumme, isl. pjöÖ osv.,
folk (se Tjörn, tyda, tysk) osv.

[tjur, sv. dial., hårt trä m. m., se
tjör.]

tjusa, med stavn. tj t. ex. Mörk 1742
-43, Hasselquist Resa 1750, Sahlstedt
1773; dock med kj- ännu Kellgren
(regelbundet), Ossian 1794, fsv. /tillsa (ipf.
plur. koro, part, pf. /con’/?, -w-), förtrolla,
välja - isl. kjösa, välja, ä. da. kijse,
(för)trolla (nda. i stället fortryllé), got.
kiusan, välja, mlty. késen (varav fsv.,
ä. nsv. kesa, välja), fhty. kiosan, även:
pröva, smaka (ty. Idesen), av ie.
*geus-i grek. gevomai (av *geus-)9 smakar,
njuter, sanskr. jösati, även: älskar ~
*gus- i lat. gustus (genit. -ös), njutande,
smak, fir. asagussim (av *gustiö},
önskar, got. kusins, prövning (se närmare
farkost under fara, vb), m. m. -
Från germ. avljudsformen *kausjan (==
got.: pröva m. m.) kommer fra. choisir,
välja. - Den moderna bet3rd. av
’förtjusa’ har utvecklats ur den fsv. av
’förtrolla, förhäxa’ (jfr t. ex.
ormtju-sare), egentl.: genom magiska medel
inverka på el. utvälja; jfr under
val-kyrja. Av den fsv. starka böjningen
finnas under den nysv. perioden blott
enstaka spår. - Tjusarkonungen,
om Gustaf III, Grusenstolpe Mor. 1841;
i anslutning till t. ex. Tegnér 1836: ’I
purpur satt förtjusaren på thronen’; jfr
även anslaget till Wallins G. III 1808:
’O lyssnen! O horden I ljuden? Har
tjusarens lyra ej klingat . .?’ (egentl,
om Apollo, med syftning på Sergels
staty av Gustaf III). - Se f. ö. kora,
kurfurste.

Tjust, fsv. þiust (1100-t.: Teuste, i
latiniserad form), gammalt
landskapsnamn, nu härad i Ögtl. Möjl. besl. med
fsv. þiuþ, folk (se tyda, tysk); senare
delen innehåller väl det urgamla sbst.,
som ingår i t. ex. sanskr. gö-std-,
inhägnad för kor, isl. naust, båthus, vozt,
fiskeplats (till roten i stå); jfr förf.
Etym. Bemerk. s. XIII f. (1893).
Knappast däremot, enl. en förmodan av v.
Friesen, till isl. pjöstr, våldsamhet,
syftande på ett i huvudbygden befintligt
vattenfall. På folket i Tjust härad
syftar säkerl. theustes hos Jordanes (om
namnformen jfr J. Svensson De S37dsv.
folknamnen hos Jordanes s. 57).

tjuta, fsv. piuta (ipf. pöt = ä. nsv.
töt, jfr nedan) = isl. pjöta, ä. da. ljude
(nda. har i stället hyle, tude m. m.),
fhty. diozan (ty. i stället heuten), ägs.
péotan jämte putan (se tuta; eng. i
stället howl, ijell m. m.), samgerm. st.
vb (dock ej belagt i got. o. fsax.).
Verbal-sbst.: germ. *puii- = isl. pytrt mhty.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:56:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svetym/1069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free