Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - tatuera ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vbst. (jfr finska lånordet taika, tecken)
~ isl. lega, visa, legast (poet), ämna,
sv. dial. tegas, -ä-, ämna, arta sig till.
- Jfr tecken, teg, tå l, ävensom ä.
nsv. säjare, urvisare, under visare.
2. te, sbst., t. ex. Karl XII Bref 1717:
thee = da. té, ty. tee, höll. thee, eng.
lea, fra. the osv., av sydkines, the. -
Ordet uppträder i sv. ungef. samtidigt
som i ty. (1715), o. bruket av té i dessa
länder kan nog icke föras avsevärt längre
tillbaka. I England serverades té på
kaffehusen under senare hälften av
1600-t.; holländarna synas ha tidigare
blivit bekanta med detsamma.
teater, 1658: theatret, alltså neutr.
såsom ofta under 1600-t. (ännu 1689,
men en dock redan 1671 o. väl
regelbundet fr. o. m. 1700-t.) = da. teater
n., ty. theater n., från fra. théâtre, av
lat. theatrum (= ä. nsv. theatrum
Ekeblad 1651), av grek. théatron, skådebana,
jfr grek. théa, åskådande, åsyn,
skådespel (se teori), till ie. roten dhau ~
dheu i grek. thavma, (föremål för)
förvåning; se dålig. Bildat med samma
bl. a. som lokalitetssuffix använda
avledning ie. -fr- som t. ex. orkester el.
kloster, växl. med ie. -ti- i t. ex.
spektakel. - Ordet teater synes under
1600-t. vara närmast lånat från ty., men
har sedermera påverkats av det franska
ordet. De flesta övriga teatertermer
komma från fra.; se närmare under
scen. - It. ex. smal. dial. teat, med -er
uppfattat som plur.-ändelse, liksom
kilomet för kilometer, sekvest för
sekvester ; j fr även under mankill o.
propeller.
tecken, fsv. tékn = isl. teikn, da. tegn,
got. taikn (i betyd, ’vittnesbörd’), fsax.
tekan, fhty. zeihhan (ty. zeichen), ägs.
tdc(e)n (eng. token o. väl även isl. tákn),
av germ. *taikna- n. (jämte got. taikns
f., z-stam, i betyd, ’(jär)tecken’); besl.
med te 1, visa (av germ. *tihan);
bildat som fsax. fékan n., bedrägeri, fhty.
feihhan, av germ. *faikna- till got. faih
ds. Enl. somliga dock till en med ie.
dik växlande rotform dig, jfr lat.
digi-tus, finger, som emellertid kan utgå från
ett dicitus (se Walde med litter.);
sammanställningen med ie. dik kan f. ö.
upprätthållas genom antagande av en
kompromissform mellan ett *taikk- av
*taignd- o. en icke assimilerad form på
-/i. Om det besläktade finska lånordet
taika, tecken, se te 1. Jfr även teg,
tå 1. - Gotiskan har i betyd, ’tecken’
ett ej säkert tolkat -tani i fauralani,
järtecken. - I trötthetens tecken
o. d., tidnings- o. modeuttryck från
1890-t., efter ty. förebilder (im zeichen
der gans, der verkehr osv.), särskilt
allmänna från början av 1900-t. Se förf.
Namn o. titlar s. 20. - Tecken och
under, efter bibeln, Vish. b. 8: 8, 10:
16, Ap.-g. 2: 22 m. fl.
tedeum, lovsång, högtidlig
tacksägelsegudstjänst, efter den s. k.
ambrosian-ska lovsången, som börjar: Té Deum
laudamus, dvs. ’vi lova dig, o Gud’.
teg, fsv. tégher = isl. teigr, av germ.
*tai%a- = ie. *doikó- i sanskr. déça- m.,
trakt, ställe, land; med avljudsformen
mlty. tig, offentlig samlingsplats i by,
fhty. zîch ds., ägs. tíg, tíh, betesmark
o. d.; väl (med Uhlenbeck PBB 26: 312)
till ieur. roten dik, visa, peka (se té l,
tecken, tå 1); alltså möjl. egentl,
’riktning’, jfr sanskr. dicä i denna betyd.
(Falk-Torp under teig), el. kanske ’det
anvisade (området)’ (Olson Appell, sbst.
s. 144). Med avs. på bildningen jfr t. ex.
vret. - Även i vissa ortn. i Vgtl.,
såsom Ettak, fsv. Etcegh(i), Suntak, fsv.
Suntægh; om ljudutvecklingen se Kock
Sv. ljudh. 1: 201.
[tegas, sv. dial., ämna, arta sig till,
se te 1 slutet.]
tegel, i sv. dial. även tigel, fsv. tighl
= isl. tigl, da. tegel, från västgerm. spr.,
närmast ägs. tigele (eng. tile) = mlty.
tegel, fhty. ziagal (ty. ziegel); såsom
många andra stenbyggnadstermer från
lat. (jfr kalk 3, källare, mur, pelare,
port, post 4): vlat. tégula (fra. tuile)
el. tegilla, av lat. tégula, till tegere, täcka
(urbesl. med tak o. täcka), alltså äldst
om taktegel. I nord. spr. o. ägs. även:
tegelsten; i fhty., som det förefaller,
blott om sådan. Enl. Tacitus Germ.
kände germanerna på hans tid varken
byggnadssten el. tegel (jfr under vägg);
tegelbyggnadskonsten kom till dem från
romarna. I Norden blev den väl först
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
