Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - svinka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hetta > hungra; med samma
betyd.-utveckling som i hungra o. i andra ex.
anförda av H. Petersson Ar. u. arm.
stud. s. 43 f. I fråga om
betyd.-växlingen ’dåna’ ~ ’dö’ se dessa ord. –
Härtill: svält, fsv. svælter (svälter),
ombildning av sulter ds. i anslutning till
svælta el. möjl. av ett gammalt germ.
*swalti-, avljudsform till germ. *sulti- i
fsv. sulter m., sylt f. = isl. sultr, da.
sult, svält, ags. swylt, död, jfr got.
swultawairþja m., nära döden, till germ.
st. vb. *sweltan; med samma växling
som i fsv. svælgher m., svalg, o. isl.
sylgr, klunk, av resp. germ. *swalʒi- o.
*swulʒi-. Med avs. på växlingen i fsv.
av sulter o. sylt jfr fund o. fynd, sv.
dial. sull o. syll, svulst (se d. o.).
svämma, se under simma.
svänga, t. ex. G. I:s reg. 1555, från
mlty. (sik) swengen, svinga sig = ags.
swengan, slå (eng. swinge); jfr got.
afswaggwjan, komma att vackla; av germ.
*swangian, kausativum till svinga
(liksom sänka till sink- osv.). I da. samma
betyd, i stället svinge = svinga. —
Svängom, dans, G. F. Dahlgren 1833,
motsv. da. svingom; bildat som krypin,
tittut osv.
svär- i svärfar (1632: suere-), -mor
(1633, 1639), -son, -dotter. Till sv.
dial., ä. nsv. svär, svärfar (även: svåger),
fsv. svcer (jämte svcére) = mholl. zweer,
även svåger, fhty. swehur (ä. ty.
schwä-her), ägs. swehor, swéor, svärfar, kusin,
jämte n-stammen got. swaihra, svärfar,
av germ. *sivek(u)ra(n)-, motsv. ie.
*sue-k(u)ro- = sanskr. cvdcura-, svärfar,
grek. (h)ekyrös, lat. socer (av *suek-
såsom soror, S37ster, av *sues-), alban.
vjéher, fslav. svekru, litau. szeszuras.
Motsv. ord för ’svärmor’ är: sv. dial.,
ä. nsv. svära, fsv. svcéra = isl. svcéra
(om formen: -ce- av -eh- se förf. Stud.
tillägn. E. Tegnér s. 238), got. swaihrö,
av germ. *swehrön, vilket kan vara en
n-utvidgning av ie. *sye/c(u)rä = grek.
(h)ekyrd, alban, vjeher*, som äro
bildade som fem. till ie. *snek(u)ro-,
svärfar; men även med Schultze KZ 40: 400 f.
kan uppfattas som en ombildning (med
analogiskt h) av det indoeur. ord,
*sue-kru-, svärmor, som är utgångspunkten
för de ovan nämnda beteckningarna för
’svärfar’ o. som direkt motsvaras av
sanskr. cvacrn (av *svacru), lat. socer,
fslav. svekry; även i armen. o. kelt spr.
Svärmodern synes alltså i äktenskapet
ha spelat en större roll än svärfadern;
jfr det armen, ordet för ’svärfar*
skesr-ayr, egentl.: svärmoderns make,
ävensom med avs. på bildningen av motsv.
femin. de under änkling anförda ty.
wiltwer osv. De nämnda uttr. brukades
äldst endast om mannens föräldrar: för
makens släktskapsförhållanden till
hustruns anhöriga funnos i urindoeur. inga
beteckningar; jfr svåger. - Orden höra
till reflexiv- o. possessivstammen sne-,
sin, egen, jfr syster, sed, Svear, sven;
om deras närmare betydelse jfr
Leu-mann ZfdW 11: 62, som i andra leden
kanske med rätta ser kur-, herre (kru-,
fru), i grek. kyrios, herre, osv.
(annorlunda Berneker IF 10: 155: fslav. snn,
svåger, av *keuro-9 jfr dock Walde2
under socer).
1. svärd, fsv. svcerp = isl. sverd, da.
sverd, fsax. swerd, fhty. swert(ty. schivert),
ägs. sweord (eng. sword), av germ.
*swer-Öa-. Mycket osäkra tolkningsförsök;
litteratur se Falk-Torp s. 1560, varförutom
H. Petersson Zwei sprachl. Aufsätze s.
71 o. Sperber WuS 6: 39 (enl. den
senare avljudsform till germ. stammen
*swarÖ- i sval, alltså egentl,
’schwar-tenbrett’, med en flat sida o. den andra
begränsad av trädets naturligt välvda
yta; i så fall urspr, om svärd av trä).
- Andra samgerm. beteckningar för
’svärd* äro: 1. got. hairus = urnord.
H(a)eru- i personn., isl. hjorr, fsax. hem,
ägs. heoru, besl. med sanskr. edra-, spjut
m. m.; 2. got. mékeis, fsax. mdki, ägs.
méce, isl. mcékir; från germ. spr.: fin.
miekka, litau. meczius, fslav. mici; väl
ej, såsom stundom antages, besl. med
grek. mdkhaira, dolk, svärd o. d.; 3. isl.
sax osv., egentl.: sten vapen (se sax 1).
- Atm. vissa av orden för ’svärd’ ha
urindoeur. anor, t. ex. isl. hjorr= sanskr.
cdrii-; lat. ensis = sanskr. asi-, av ie.
*nsi-; men betyd, ’svärd’ hade säkerl.
vid denna tid ej ännu utvecklat sig (jfr
Schrader Sprachvergl, u. Urgesch. 3: 109
Reallex. s. 750). - Om andra europ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
