Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - surra ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svacka, fördjupning, däld, egentl. från
dial.; jfr no. svokk (med avljudsformen
svekk) ds.; med -ck- av -nk- (liksom
t. ex. dricka av drink-) o. alltså =
svank- i sydsv. dial. svank(e) m. ds.;
till svank (i t. ex. svankryggig)
såsom likbetyd. bornholm. svånga till
svång. Dessutom i ä. nsv. (t. ex.
Schroderus 1626 o. Lind 1749) o. sv. dial.
ett likbetydande svag, besl. med no.
svaga, bågna, gunga, svagna, böja sig,
till en onasalerad växelrot på germ. -ʒ.
svada, överströmmande vältalighet,
ordflöde, Spegel 1685 (personifierat),
ännu på 1860-t. i god betyd.; Snoilsky
1866: ’Guitarrklink, åsneskri och
tiggar-suada’; Forssell 1871: ’brännmärkta ..
såsom retorisk svada’; av lat. suäda,
vältalighet, till suädére, övertala (egentl.:
framställa på ett behagligt sätt; urbesl.
med söt; jfr p ers vader a).
svag, i ä. nsv. stundom i neutr. -ert
(med r från nom. sg.) t. ex. L. Petri
Kyrkeordn.: ’nemmet (dvs.
fattningsgåvan) är än nw swaghert’, fsv. svagher,
svaker = da. svag, från mlty. sivak =
ty. schwach; dunkelt; vanl. tolkat som
hörande till en ie. rot seueg, varav även
sjuk. - Sv. svag är kanske närmast
lån från da., el. har möjl. fått sitt g
från försvaga, där väl g beror på
ljudlagsenlig utveckling.
[svag, sv. dial., däld o. d., se under
svacka slutet.]
svaja, Rosenfeldt 1698: swaya, swäya
(om skepp; i denna anv. allmänt under
1700-t.; jfr i en folklig visa, sjungen på
1880-t; ’Nu svajar skeppet ifrån land’),
om baner o. 1750 osv. - da. svaie;
egentl, sjömansord, från höll. zwaaien
el. Hy. swdien ; om meng. sweyen (eng.
sivay) hör hit, är däremot mycket ovisst
(jfr Björkman Scand. loanw. s. 59, 62
n. 1). Möjl. en växelform till vaja.
Ett rotelement swa- ingår också i andra
ord med samma el. likartad betyd.,
t. ex. no. svaga, svaja, slingra, vartill
med intensivisk konsonantförlängning
no. svagga, gå o. vagga, jfr eng.
swag-ger, rasa, även: skrävla o. d., ävensom
i Hy. swad, svängning med lien (se
under svingel).
sval - fsv., da. = isl. svalr, kylig,
även: kall, av urnord. *swala-; i
avljuds-förh. till *swöla- el. "sivölu- = Ity. swöl,
tryckande varm, kvav, ä. ty. schwul (ty.
schwiil efter ktihl)-, till ägs. swelan st.
vb., brinna, mlty. swelan, sv. vb. ds.,
även träns.: sveda, torka (ty. schwelen);
jfr fhty. swilizön, swelzan, långsamt
förbrinna. I avljudsförh. till germ.
*sivce-lian = isl. svdtla, röka, sv. dial. svala,
osv., ägs. forsw&lan, bränna upp (väl ett
kausativum av typen isl. kvéfa, kväva,
svcefa, söva), jämte sv. dial. sval m., n.,
os, rök, isl. sv&la f., rök. En
m-bildning (av samma slag som kvalm osv.)
är no. svalm, rök, mlty. ds. Besl. med
grek. selas, glans, seléné, måne (av
*su-elas-nä), litau. svllti, bli svedd, fir. sollus,
klar, strålande (av *sveln-) osv.; jfr sol.
- Grundbetyd, i sval är väl alltså
’svedande’ ;> ’brännande kall’; men ordet
kan även fattas som ett adj. med betyd,
av part. perf. pass. (jfr t. ex. vrång:
*wringan, vrida), alltså: som har
brunnit ut, jfr särsk. no. sval, mörk,
svartaktig, väl egentl.: bränd. I fråga om
betyd.-växl. jfr frysa el. grek. aithros,
kyla, till aithö, brinner, bränner, el. grek.
kavma, frost, till kaiö, bränner;
beroende därpå att hetta o. köld ofta
framkalla analoga sinnesintryck.- Jfr svälta,
svala, sbst. = fsv., isl. (i isl.
analo-gisk utjämningsform för *splva) = da.
svale, mlty. swale(we), fhty. swalawa
(ty. schwalbe), ägs. swealwe (eng.
swal-low), av germ. *swalwön, varav lapska
lånordet falfu-, spalfo. Alltjämt
etymologiskt dunkelt trots flera
förklaringsförsök, t. ex. Saussures anknytning till
grek. alkyon, isfågel, i vilket fall ordets
germ. grundform vore *swalgwön. -
Gemensam indoeur. beteckning saknas
liksom för övriga småfåglar. - Om sv.
dial. såla, svolu, svälu se Kock Uml. u.
Br. s. 193 f. - En svala gör ingen
sommar, motsv. i da., ty., eng., ytterst
från ett likabetyd, grekiskt uttryck
(Aristoteles). - Svalört, Ranunculus ficaria,
Franckenius 1638: Lille Svalört osv., med
benämningen överflyttad från
Chelido-nium, varom under skelört. Förräven
om Cynanchum vincetoxicum, 1638 osv.,
hos B. Olai 1578 m. fl.: sval(e)rot, efter
ty. schwalbenwurz, enl. somliga med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
