Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - stubin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
se f. ö. utförligt Falk anf. st., Schrader
Reallex.2 s. 457 f.; litter. se bl. a.
Me-ringer IF 18: 273, Berneker Et.Wb. 1: 437,
Thordeman Alsnö hus s. 166; enl. Th.
har den fornnordiska ’stugu’typen
urtypen utvecklats i det inre av Östeuropa
o. därifrån invandrat till Skandinavien,
trol. under förra hälften av det första
årtusendet e. Kr. I fråga om
betyd.-skiftningarna jfr under spisel o. betr.
betyd.-växlingen ’stuga
(hus)’^’boningsrum’ under sal. - Den riksspr. formen
stuga beror på en i vissa sv. dial.
försiggången utveckling -b- ;> -w-
(kon-sonantiskt u) > j (g), medan dial. stuva,
stova delat den vanliga utvecklingen av
b till (labiodentalt) v: stuga förhåller
sig till stuva som ä. sv. ruga till ruva 1.
stuka, Triewald 1740 som bergv.-term
i betyd, ’förkorta (en rödglödgad
järnstång)’, 1846: ’i öfverlägsen och stukande
ton’, Nyblom 1864: ’såsom det på
Up-salaspråket heter, »stuka hattar»’, i dial.
även: hamra, klappa kläder, stampa (om
sjögång) = no. stuka, stuka, vricka (en
led), da. stiwe (ä. da. stuge) i den senare
betyd.; från Hy. stuken, stöta, uppstapla,
av fsax., ifrån k. stukan, stöta, såra =
ty. slauchen, stuka, uppstapla,
verstau-chen, vricka (en led), till den germ. roten
stuk, vara styv, stå upprätt o. d., även
i sv. dial. stuka, (liten) sädesstack,
vedstapel, torvstack = sydjutl. dial. stuke,
från mlty. stuke, torvstack (m. m.) =
ty. dial. stauche ds.; med avljndsformen
no. slanka, stöta (se f. ö. s tok o. stöka);
rotbesl. med stock (se närmare d. o.).
Hit hör väl också götal. dial. stuka,
källarhåls (t. ex. 1743 från Växiö domk.
ark., 1895 i ett protokoll från Ökna sn
Smal.) = isl. stuka, utbyggnad å kyrka
o. d., ävensom isl. stuka, vid ärm =
mlty. stuke, fhty. stuhha (ty. stauche);
egentl.: något upp- el. utstående.
[stuka, sv. dial., stapel, källarhåls,
se föreg.]
stukatklinga, Almqvist 1838: stocat
klinga, Columbus Ordesk: estocad
Stukat, motsv. da. estocade, av fra. estocade,
ital. stoccata, till estoc, lång värja (jfr
ffra. plur. estos, vartill n fra. sing. étau,
skruvstock), från germ. spr. = stock.
stulta, Wivallius 1641; Verelius 1681, !
Spegel 1685: stylta, motsv. no. stultra,
da. dial. stijlte o. styttre ds., mhty.
stol-zen, stiilzen, halta; med avljudsformen
no. sliltra; egentl.: ’gå styvt’ o. besl.
med stolt o. stylta (se d. o.).
stum, t. ex. 1659, tidigare mest i vissa
stående förb., t. ex. stumma (stomma)
synder O. Petri osv., stumma hundar
1593 osv. = da., från ty.: fsax., mlty.,
fhty. stum (ty. stumm); höll. stom, dum;
jfr samma betydelseväxling hos dum;
väl avljtidsform till stamma; till en
rot med grundbetyd, ’stanna, stocka
sig’ el. ’vara styv’. Med slutljudande
p (ie. b): mlty. stump, slö, dum - fhty.,
ty. stumpf, sv. dial. stumpig. Med
slutljudande b (ie. bh): mhty. stump (gen.
stumbes), stum. Om grundbetyd, är ’vara
styv’ (jfr sv. dial. stnm i betyd, ’styv,
stel’), är ordet besl. med en del germ.
ord för ’stappla’ o. d., t. ex. sv. dial.
stumla, stappla, vackla, no. o. sv. dial.
slumra, sv. dial. stamla, ä. nsv. stamra
ds., meng. stum(b)len, stumren, snäva,
osv.
stump, fsv. stumper = da. stump,
från mlty. stump = flit}7., ty. stumpf,
meng. stumpe (eng. stump); om betyd,
’strumpa’ i mhty. se strumpa. Med
Z-avledn.: mlty. stumpel, stump,
etumpe-len, stympa (varav fsv. stympla). Germ.
rot stump, möjl. besl. med föreg. o.
utgående från en grundbetyd.: vara styv.
Växelformer med b: fhty. stumbal (ty.
stummel) osv., stump, stumbilön, stympa
(ty. verstiimmcln); väl besl. med grek.
astemphes, fast, sanskr. stambhaté,
fäster, stöder, i medium: blir styv, osv.
Möjligt är f. ö., att i stamma, stum
o. stump o. med dessa till synes
sammanhängande ord avkomlingar av skilda
rötter blandats samman (jfr under
s t u m p a). Se f. ö. s t y m p a, stympa r e.
stund, i ä. nsv. även: timme, i vissa
svenska dial. liksom stundom i no.
dial. också: tid, fsv. stund, tid, stund,
tidpunkt, timma, frist, i plur. även:
gånger = isl. (även: iver), da. stund,
stund, ägs.: bestämd tid, tidpunkt, timme
(ä. eng. stound, stund) = fsax. stunda,
tid, tidpunkt, fhty. stunda, stunt,
tidpunkt, stund, först i sen mhty.: bestämd
tidpunkt, timme (ty. s/u/ttfe, stund, timme,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
