Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - streck ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dahlstierna stråpe; besl. med 110. sirup,
öppning, gap, ströp, smal öppning, no.
strupa st. vb, klämma (knappast avlett
av sbst.), no. slroijpa; väl ytterst till en
germ. rot sirup, vara styv, vartill även.
stropp; med växelformerna strut (se
struma, s t ruva), jfr litau. striubas,
kort (egentl.: sammandragen?);
parallellbildning till mhty. strozze, strupe, till
roten i strut. Jfr Persson Indog. Wortf.
s. 446. - Ett speciellt nordiskt ord,
som ersatt det i västgerm. språk
förekommande germ. *kelön = ty. kehle
osv., besl. med sanskr. gala-, strupe,
lat. gula, matstrupe (se kal, kälke
ö-köl). – Avledn.: strypa (se d. o.).
strut, å fiskredskap (håvar, ryssjor)
t. ex. I. Erici o. 1645 (jfr nedan); tu t,
pip (å kanna) 1684; ’hvvita Styfrar i en
Strut’ 1745; i sv. dial. även: lur, fsv.
struter, spets på huvudbonad = isl.
stnitr, kägelformig spets, no. strut, tut,
rör, ä. da. strud, spets; med avledn.
östsv. dial. *stryta (stryto), strut, spetsen
av en ryssja, Dalsl. stnjta o. Bohusl.
stryda, skorstenspipa, no. stnjta,
kägelformig figur, nisl. stry ta, kägla, spets;
besl. med mhty. striiz m., motstånd (ty.
Strauss), mhty. strozze, strupe, osv., samt
de under strutta anförda orden. Germ.
stam strut, vara styv o. d., vartill
variant-former på läppljud i st r vi v a o. väl
även strupe, samt med nasal strunt
osv. Parallellbildningar: s tut, i dial.
bl. a.: strut, o., utan s, trut. - Strut,
strutbakelse, jfr Weste 1807:
hvete-strut = da. strut, strutbakkelse, efter
formen, liksom struva.
struts, fsv. striiz = isl. struz, da.
struds, från mlty. striis = fhty. struz
(ty. Strauss), jfr ägs. stnjta, från lat.
struthio, från grek. strouthiön, även
strou-thös, vanl. med attributet megdle, den
stora fågeln (jfr mycken), till
strou-thös, småfogel, vanl.: sparv. Från lat.
av is struthio, dvs. fågeln struts: fra.
au-truche (eng. ostrich).
strutta, Vitalis 1825 (’De struttade
kring i den granna salongen’), Törneros
1825, Knorring 1838, av Rydqvist SSL
1: 204 betecknat som sveamål, av Dalin
1853 som värd.; sent lån från det i dial.
allmänna strutta, gå med stultande el.
stötande gång, hoppa omkring, hoppa,
studsa, i Ska., även strutta emot, sträva
emot (jfr strntter, liten gosse, strutta,
liten flicka). Ordet är inhemskt o.
stämmer f. ö. formellt med mhty., ty.
strot-zeu, vara uppblåst, svälla; da. strntte,
yvas o. d. kan ha sitt // från ipf. till
ä. da. strude, svälla = da. dial. strudc,
stå ut, liksom eng. strut ds. anses kunna
utgå från det med ä. da. strude väl
identiska meng. struten, svälla o. d. (eng.
dial. strout), av ägs. strutian, stånd out
stiffly = mhty. striuzeu, resa sig å ända
m. m.; jfr även mhty. strozzen, svälla
(av germ. strut-). Orden sammanhänga
i alla händelser med Ity. strutt, styv, o.
med strut. Grundbetyd, i strutta är
alltså: gå styvt. I betyd, ’svälla, pösa’
(t. ex. P. Hallström) är ordet lånat från
da. (H. Olsson Spr. o. st. 16: 122). Se
j f. ö. strut.
struva, Schroderus o. 1638: siruffwa$
från mlty. striive = ty. straube, till mlty.
l striif, som skjuter styvt upp, stel,
skrov-j lig = mhty. sirup (-b-), o. fhty. struben,
stå styv, vara stel o. d., jfr mlty. sik
struwen, göra sig styv, sträva emot, o.
ty. sträuben (mhty. *striubeu), av en
germ. rot strud, vara styv el. stel,
antingen av ie. sirup (jfr fslav. struputu,
stelhet o. d.) el. strubh (jfr grek.
stryph-nös, stel; se struma), med växelfor men
strub (se strupe). Ordet är alltså till
bildning o. grundbetyd, att jämföra
med strut, som även förekommer som
bakelsebeteckning.
stry, norrländskt dialektord, grova
blånor av lin el. hampa o. d., även
stryg, stri(g) n. (o. f.), y. fsv. stry(g),
hästtäcke (egentl.: tillverkat av blånor)
= isl. strij n., grova blånor, no. stry;
jämte norrl. strige m. (slröje),
blångarns-väv, lintyg av blånor, o. d. = isl., no.
strige m. (i no. även n.), da. dial. stri;
av germ. *strlgwa-, varav *striwa- ;>
nord. stry (jfr t. ex. under bly, m yl),
i avljudsförh. till *strig-, varav strige.
Säkerl. ytterst till en utvidgning av
roten stri, vara styv o. d., i t. ex. adj.
strid.
stryk, 1691, till vb. stryka såsom
bädd av bädda, bas av basa, dalj
av dalj a, dask av da ska, s m i sk av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
