Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - sprätta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spältarterna karakteristiska sättet hos
axen att vid tröskningen sönderdelas i
de enstaka småaxen. - Tyskan har för
’spalt’ dessutom en del mer el. mindre
dialektiska, etymologiskt dunkla
beteckningar såsom dinkel (redan i fhty.),
en?-mer (fhty. amer; även i sv. som lån:
emmer t. ex. Berlin Läseb. i naturl.),
vcsen (fhty. fesa, även: hylsa; möjl. besl.
med lat. pisnm). - Svaga spår av spalten
ha påträffats i pålbyggnaderna vid
Bie-lersee från bronsåldern.
1. spänna, fsv. spcenna = isl. spenna,
da. spcende, mlty., mht}7. spenncn, av
germ. *spannian, kausativbildning (dock
med iterativintensivisk betyd., jfr t. ex.
nöta) till germ. redupl. vb. *spannan
= fhty. o. ägs. (ty. spännen, eng. spän);
alltså närmast jämförligt med fälla,
hänga (till de redupl. vb. *fällan, *
lian-han); bildat med presentiskt n (el. möjl.
ie. -nn- > -nn ; jfr rinna) till no. spana,
spänna, i avljudsförh. till mht}’. spän,
strid; jfr spann l-3, spänstig. leur.
rot (s)pen i fslav. pina, peli, spänna,
litau. pdnlis, boja, osv.; identisk med
roten spen, locka, i fsv. spana i denna
betyd, (se spene); avlägsnare besl. med
spad, spade, spån, späd o. väl även
spant o. spång. Se f. ö. spinna. -
S p än n ar e, varigenom vävnaden hålles
utspänd under vävnaden, yngre
beteckning, motsvar. sv. dial. spjälk, no. spjclk,
n i si. spjälk (se spjälka).
2. spänna, i uttr. spänna kyrka,
jfr om leken närmare t. ex. v. Braun i
kal. Den Namnlöse 1849 s. 158 f. (i en
skildring från det gamla Karlberg), av
äldre spana, t. ex. spana kyrkor
Småsaker 5: 64 från 1756 i den bekanta
uppräkningen av gamla jullekar; egentl.:
spånbelägga = ä. nsv., sv. dial. spana i
denna betyd., avledn. av spån. - Om
leken förr även spana kyrka t. ex.
Hallman, till växelformen spana, [-spånbelägga,-] {+spånbe-
lägga,+} t. ex. sp. kyrktaket Smal. -
Formen spänna för spana beror [-snarast-] {+sna-
rast+} på utveckling i svagtonig [-ställning;-] {+ställ-
ning;+} jfr t. ex. kurra o. kura gömma
(se kurra 2). Möjl. har dock [-folk-etymologisk-] {+folk-
etymologisk+} ombildning egt rum i
anslutning till spänna l i t. ex. spänna
bälte, förr vanlig brottningslek, t. ex.
P. Lagerlöf, O. Lindsten 1716 osv. -
Jfr f. ö. spänta.
spänne, fsv. -spwnne =. isl. spenni, da.
spwnde, av urnord. *spannia-,
deverba-tivum till spänna el. denominativum
till ett sbst. motsv. mlty. span(n) =
ä. da. spän, fsv. -spän, ä. nsv. spann
Bib. 1541, de senare väl lånade från
mlty.
späns, Geijer 1799: spcncen best. form,
DA 1808: spänsar plur.; spencer(n) 1818
(’kort tröja’) = da. spens, ty. spenzer,
från eng. Spencer, efter Earl Spencer (y
1845), vars namn kommer från meng.
Spencer = ffra. despencier, provianter
o. d., till lat. dispendere, väga upp,
betala (motsv. sv. dispensera). - Den
nord. formen har uppkommit genom
missuppfattning av ordet som en plural
på -er; jfr t. ex. under kusk, mankill,
propeller, tratt el. sv. dial. Idiomet
för kilometer, sekuest för se k ve s t er,
leat för teater.
spänslig, se spenslig.
spänstig, M. Strömer 1741, Lind 1749;
äldst o. under 1700-t. övervägande om
luft o. gaser; Westerdahl Helsans bev.
har i uppl. 1764 elastiqne, 1768
spänstiga; till spänna, väl genom inverkan
från tyl widerspenstig o. det därefter
bildade (ungef. samtidigt som
spänstig uppträdande) motspänstig.
Dah-lerup Det danske Sprogs Hist.2 s. 130
anser det danska ordet vara lånat från
svenskan. Enl. Falk-Torp s. 1140 är da.
spwnslig dessutom delvis uppkommet
genom ombildning av likbctyd. da.
spcen-dig efter analogi av ä. da. afspcendig,
otrogen, o. ty. abspenstig (till fhty. spänst,
lockelse, till spanan, locka; se spene).
- Härtill i nyaste tid nybildningen
spänst, i sht i sportspr. o. d., Krsemer
Beså 1913 (med cit.-tecken; om
kroppshållning), ävensom sp än s t a, visa sig
spänstig, Spr. o. st. 1910 s. 223, o. s p än s ta
upp sig 1915, 1919.
spänta (stickor), 1660 i betyd,
’spånbelägga’ (kvar i sv. dial.), Hadorph o.
1670: ’en trääkyrkia spänt uthan på’
(med den äldre böjningen spänte, spänt);
av germ. *spä>natjan (el. efter mönstret
av dylika bildningar), till sbst. spån
el. de därav avledda ä. nsv. spana (*spw-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
