Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - spole ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
teln för att lämna garn till inslag.
Redan tidigt dock, jämte skottspole o.
förkortat av detta, om skytteln; jfr ital.
spola, skyttel, o. se närmare under
skyttel. - Spolmask, Ascaris
lumbri-coides, Fischerström 1785, förr spolorm
L Erici o. 1645, Utterman 1672, fsv.
spöl-ormber - da. spolorm, efter mlty.
spöl-worm el. ty. spnlwiirm; efter
spolfor-men. - Jfr spoling.
2. spole, spov, Linné 1740: vindspole,
Atterbom, C. F. Dahlgren, väl ett
Götalandsord, jfr vasspol Öland
(’vattenspor); /-avledn. av fsv. *spöe, varav nsv.
spov (se d. o.). Jfr sv. dial. spyel,
spjnling.
spoliera = ty. spoliieren, av lat.
spo-liäre, plundra, röva ifrån, avkläda, avledn.
av spolium, byte, rov, från fienden
tagen rustning, avdragen djurhud (besl.
t. ex. med grek. spolas, djurhud,
pansar, till ie. roten sp(h)el, klyva o. d., i
spalt, sp j all osv.). Med avs. på
betyd.-utveckl. av spolium jfr under rov.
spoling, Törneros, avledn. av sv. dial.
spole, lång o. smärt pojke, oerfaren
yngling, en bildlig an v, av spole.
spolmask, ss. spole 1.
spondé, av fra. spöndée, ytterst av grek.
spondews, egentl.: hörande till el.
bruklig vid dryckesoffer (vid vilka man
föredrog långsamma o. högtidliga melodier),
till spondé, dryckesoffer, till spéndö,
utgjuter vin, även: lovar (besl. med lat.
spondére, högtidligt lova; se resp
ön-dent).
spontan = ty., av lat. spontäncus,
frivillig, som sker av fri drift, till *spons,
geni t. spontis, fri vilja, drift, urbesl.
med spana, spänstig.
spor (med o- el. å-ljud),
groddkorn, fröstoft, Wikström 1834, A. E.
Lindblom 1842; tidigare (Wikström
1829): spora; båda formerna (spor dock
bl. i best. f.) hos E. Fries 1843 = ty.
spore osv., av grek. spord, sådd, sående,
till speirö (av *speriö), sår, strör, vartill
bl. a. sperma, frö, korn. Jfr sporadisk.
[spor, sv. dial., svans, se spol.]
sporadisk, Haartman 1781, Bergius
1784 osv.; mera allmänt först efter 1850;
efter ty. sporadisch el. fra. sporadique,
av grek. sporadikös, jfr sporddén, här
o. där, till speirö, strör, sår (se spor).
Alltså egentl.: strövis förekommande.
sporre, i ä. nsv. även spåre, i sv. dial.
spåre (med ö-liknande sta m vokal) o.
spure, fsv. spori (-u-) - isl. spori, no.,
da. spore, mlty. spore m. f., fhty. sp oro
m. (ty. sporn, med n från oblika kasus),
ägs. spora (eng. spur), av germ. *spuran-,
till roten sper i spjärna, sparka osv.
(se d. o.). Från germ. lånat i romanska
spr.: fra. éperon, av ffra. esperon, esporon
= ital. sperone osv., ävensom i ir. spor.
- Samindoeur. beteckning saknas; jfr
lat. calcar till calx, häl, m. fl.
särspråk-liga bildningar. - Förtjäna, vinna
sina sporrar, motsv. i da., ty. (1870-t.)
m. m., från riddarväsendet: sporrarna
erhöllos samtidigt med riddarslaget. -
Sporrsträck, Ehrengranat 1836,
folk-etymologisk ombildning av
sporrstreck, 16 5 O -1.: spå res Ireek, j fr S t i e r
n-hielm: sporen slreks, Lind 1749:
spår-slreks, G. J. Ehrensvärd 1789: i fult
spå-renstrek, motsv. da. sporenstregs, från ty.
spornstreichs, en adverbiell bildning till
ä. ty. spornstreich, hugg med sporrarna,
till slreich, hugg, slag, till vb. streiclien,
stryka, av germ. *strlkan, vartill
av-ljudsformen streck (se d. o.); jfr även
strejk.
sport, Ulla Ramström o. 1860?:
’sporter och kapplöpningar’, Samtiden 1874:
’»Sporten», för att försöka en svensk
tillformning af ett ord som är
oöfversättligt, är för ögonblicket på högsta
modet i England’; av eng. sport, lek,
nöje, av disport, nöje (såsom spend av
dispend, splay av display), från ffra.
desport, till vb. se desporler, roa sig,
egentl.: upphöra att arbeta, till lat. dis-,
isär, o. portäre, bära (se p ort or). -
Sammansättningen sportsman
uppträder i sv. atm. 1871.
sportel, Serenius 1734, plur. förr
nästan regelbundet sportlar (ännu t. ex.
Topelius), från ty. sportel (o. 1500), från
lat. sportula, skänk, gåva, tidigare
matportion till skyddslingar, men egentl,
om den lilla korg, i vilken maten lades,
dimin. till sporta, korg, som enl. Schulze
genom etruskisk förmedling lånats från
grek. spyrida, ackus. till spyris, flätad
korg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
