Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - soaré ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
söl i betyd, ’måne’ se d. o. - Intet
nytt under solen, jfr Sal. Pred. 1:9.
- Solfjäder, Åbo 1632: ’l quines sooll
fieder’, Oxenst. brefv. 1637; synes vara
en speciellt svensk bildning:
grannspråken ha i stället beteckningar som utgå
från ord för ’vifta, fläkta’, såsom da.
vifte, ty. wedel (till wedeln, vifta), eng.
fan (från lat. vannus, se vanna), fra.
éventail (till éventer, utsätta för vinden,
till lat. ventus, vind), jfr även ty. fächer
(väl till [an]fachen osv., dock enl.
somliga ett lat. lånord), förr också:
sonnenfacher. O. v. Dalin bildar skämts,
beteckningen lurgevär. - Solsicka, sydsv.
dial., Chrysanthemum segetum = da.
solsikke, Helianthemum, ags. solsece,
efter lat. solsequium (-quia; fra. souci),
egentl.: som vrider sig el. följer solen,
till sequi, följa. Jfr solvända. -
Solstånd (sommar-, vinter-), om solens
(skenbara) stillastående,(vid sommar- o.
vintersolståndet), 1580-t. = mhty.
sonnenstant, holl. zonnestand, liksom mhty.
sonnenstandung o. de besläktade isl.
sölstaða, mlty. sunnestat, ags. sunstede
övers. av det likaledes besläktade lat.
solstitium (av -stat- till stare, stå). Med
annan bild, om solens skenbara
vändning vid vändkretsarna, sv. dial. solvarv
(jfr skån. solvorr, om de dagg- el.
regnfläckar, som uppkomma på de vävar,
vilka ligga på bleken under denna tid),
isl. sólhvarf, da. solhverv, till germ.
*hwerfan, vända el. vrida sig (se värva),
o. varv (fsv. sölhvarf betyder
’solförmörkelse’, till samma verb i betyd.
’försvinna’); vidare mhty. sunne(n)wende
(ty. sonnenwende), ä. holl. zonnenwende,
till vända; se även under tropik.
Ags. sungihte n., ä. ty. sonngichten, hör
till mhty. giht (osv.), gång, resa (till
gånga, jfr fhty. gingên, följa efter); no.
solhov, egentl.: solens stigande, är en
avljudsform till häva. — Solsvärta,
sv. dial., koltrast, se d. o. — Solvarg
i uttr. grina som en solvarg, egentl.:
gapa stort (se grina), 1753 o. sannol.
redan Härnösand 1661 i öknamnet
Solewargh, till sv. dial. solvarg, även
solulv, vädersol, bisol = da. dial. solulv,
jfr eng. sundog om likartade fenomen
ävensom nisl. vera i úlfakreppu, dvs. ’i
ulvaklämma’. I anslutning till den
gamla mytiska föreställningen, att solen
förföljes av en glupande ulv, som söker
uppsluka henne. Sådana solvargar äro
Skǫll o. Hati, som enl. den poet. Eddan
(Grimnism. 39) följa efter solen,
ävensom Fenrisulven, vilken enl.
VafÞruðnismál 47 en gång blir hennes bane.
Samma folktro finnes (el. har funnits)
hos tyskar, rumäner o. slaver. Även
en mängd indian- o. negerstammar tro,
att solförmörkelser orsakas av ett
vidunder, som uppslukar solen. —
Solvända, växtsl. Helianthemum,
Franckenius 1659 (-wenda, -wende), motsv. ä.
da. solvende, no. solvendel, holl.
zonnewende, mhty. sunnewende (ty.
sonnenwende), till vända, alltså: som vänder
sig efter solen; jfr de likbetyd, ä. da.
solvirvel (till germ. *hwerfan, vända el.
vrida sig, o. virvel), mhty. sunnenwerbel
(ty. sonnenwirbel), fra. tournesol, grek.
(h)ēliotrópion (till (h)ēlios, sol, o. trépō,
vänder, se trop; jfr sv. växtn.
heliotrop), ävensom under solsicka. —
En avledn. på urnord. -ia av sol är
sv. dial. annsöles, motsols, fsv. andsölis
(-sȳlis) = isl. andsølis; till an- 2, emot.
— Om ordet i ortn. se följ. o. Solna.
Sol- i ortn. innehåller, då det uttalas
med slutet ō, åtm. i de flesta fallen
sbst. sol t. ex. i de till sammanlagt o.
100 uppgående på -backa, -backen,
-berg(a), -bräcke (brink), med många
motsvar. i Norge o. Danm., väl i regel:
soligt berg el. berg på vilket man kan
se solen gå ned (jfr Rygh No. Gaardn.
2: 31 ävensom under Sonfjället); de
på -berg(a) mycket ofta nära
sockenkyrkan el. annan kultplats (jfr
Lindroth Fr. filol. fören. i Lund IV s. 71),
vilket tyder på mytisk el. rituell
innebörd; gårdn. Solby Sdml. (= fsv.;
knappast: by i solskifte), Solum Dalsl. (förr:
Sol(l)hem = no. Soleim), Solvik
Ögtl. (fsv. Solvika) m. fl.; icke sällan i
sjö- el. ånamn (se förf. Sjön. 1: 563); el. i
önamn t. ex. Solö Sdml. (fsv. Sōlö);
se f. ö. Solna.
solaväxel, Växiö rådstur, prot. 1729
= ty. solawechsel, egentl.: blott i ett
exemplar utställd växel, av ital. sola f.
till solo, ensam (se solo). Om övriga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
