Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - snus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utvecklats ur fsv. *snöggt som t. ex.
rykt ur fsv. rökt. - En snygg gosse,
historia osv., i ironisk anv., med motsv.
i da. t. ex. en net historie, ty. ein
sau-berer bursche, ein netter junge, eine
sau-bere geschichte osv. Jfr under skön.
snylta, Weste 1807 (med hänvisning
till snugga) -~ da. snijlte; vartill
snyltgäst, Möller 1755: snylte-gäst-, jfr ä. nsv.
snultegästerij Verelius 1681 (även
snyt-gäster), snultegäst Lind 1749, sv. dial.
smitta (även t. ex. K. af Kullberg 1842),
no. snultra, snyltra; /-avledning till sv.
dial. snolla, no. snulla, snövla, motsv.
höll. dial. snollen, snusa, vädra.
Grundbetyd, är: vädra, nosa, snusa (såsom i
ä. da.), o. ordet innehåller samma
element s/i u-, som ingår i det
likabety-dande snugga samt i snus, snuva
m. fl. Man har för stammen snäll-
förmodat en germ. grundf. *snuzl-, av
stammen i snus, snor (av *snuza-), varav
snull-, snott- såsom ty. ÅTO//, lockig, till
krus-. Fisk namnet snultra hänvisar
på ett nord. ord *snutt-, tryne. - Anv.
av vb. snylta faller inom 1800-t. o.
ersattes tidigare dels av det nu med
denna bet}^.-skiftning mindre vanliga
snugga o. dels atm. under 1600-t. icke
sällan av smorotsa, -are, -eri, från ä. ty.
smorotzen (ty. schmarotzen), av trots
framställda härledningar dunkelt
ursprung. - I betyd, ’snyltgäst’ brukades
förr även matljngare (ännu t. ex. Weste
1807).
snyta, ä. nsv. snyta sig o. 1620; i betyd,
’bestjäla’ 1647, fsv. snyta (ipf. snytte, jfr
sup. snytt ännu Tiällman 1696, som dock
i ipf. har snöt) =.isl. snyta, da. snyde,
mlty. snuten, fhty. snuzen (ty. schnäuzen,
schneuzen), ägs. snytan, om näsan, i nsv.,
da., mlty., ty. även om ljus; i ty., da. o.
sv. dessutom ’bedraga o. d.’, sannol. från
studentspr. (jfr lat. emungere aliquem
argento, till emungere, snyta, om
näsan), liksom även den av ’snyta ljuset’
säkerl. är en sekundär användning, jfr
fra. moucher i samma betydelser o. lat.
emunctorium, ljussax, samt om eng.snuff,
dels ’nosa, vädra o. d.’ o. dels ’putsa
ljuset’, under snuva (slutet).
Avljuds-form: mlty. snotten. Av samma stam
*.snii/- som s n u t; se f. ö. d. o. - Med
avs. på övergången från svag till stark
böjning jfr under hinna, knyta, kvida,
lita, pipa, skryta, sluka, sprida,
strida, stupa, tiga, vina.
[Snytan, ortn., se snut.]
snyte, nos, hos Spegel 1685 (möjl.
skämts.) om människor, såsom stundom
vulgärt även i nsv.; avledn. av snut.
snål, i ä. sv. t. ex. Dalins Arg. även:
tjuvaktig, fsv. snät, snål, glupsk = no.
snaal ds.; egentl.: som snokar efter,
söker sno till sig; jfr sv. dial. snåla,
grafsa till sig, glupskt förtära, i Dalins
Årg.: stjäla, snatta = no. snaala, snoka,
snusa, grafsa till sig m. m.; besl. med
no. snaa, ivrigt Jeta efter, snoka, mht}7.
sndwen, pusta, o|sv.; samt avlägset även
med snugga 2. - I da. i stället
graa-dig m. m. - Snåljåp, U. Rudenschöld
1751: ’Pähr dock så litet snåljåp är*
(Hans. Vitt. 8: 377), egentl. ’snål-Jakob’,
till sv. dial. Jåp, fsv. Jäp, J öp m. m.
Även Snål-Jakob förekommer
appella-tivt. Se även Hjelmqvist Förn. o.
familjen, s. 63 f. o. Bibi. pers. namn s.
129 n.
snår, Schroderus Com. 1640: snåår,
egentl, ej allmänt i litter. före 1800-t.,
jfr Fr. Hjerta 1800: ’så kallade snår’; i
ä. sv. även snar Sylvius 1682, den enda
formen hos Serenius 1741 = sv. dial.;
Adlerbeth: plur. snår - no. snaar o.
snar, av germ. *snarha-, till roten i
snara o. snar. Växlingen av a o. ä
(å) beror på ställningen framför rh. -
Avledn.: sv. dial. snäre n. Boh.-l. =
no. sncere.
1. snäcka (cochlea osv.), L. P. Gothus
1629: snecken eller skalmatken; 1639:
vägsnäcka; i betyd, ’snäckskal’ Spegel
o. 1680 = da. snekke, från ty. schnecke,
även om djurets omhölje, samt bildl.:
volut osv., av fhty. snecco, sncggo, snigel
= mlty. snigge, meng. snegge,
hypoko-ristisk form (av samma slag som sv.
dial.pugga, groda, ags./rog#a ds., padda
osv.) till germ. *snegila- (= snigel). -
Förr även om kappslädar, t. ex. i
Franzéns Slädpartiet: ’Och gyllene snäckan
far i dans / På vikens marmor’; jfr
Beskow Lefnadsm. s. 186: ’den tidens
för-mögne ungherrar (foro) gerna i
kappsläde eller, som den vanligen benämndes,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
