Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - slug ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
schlottern), varom närmare under
slödder. - Sydsv. dialektformer visa på ii
o. fi’, somliga också på o el. ö (se
Wig-fors S. Hallands folkmål s. 281 n. 6).
- Formväxlingen beror väl delvis på
att ordet, liksom si ad dra, är av
imita-tiv karaktär; jfr liknande förhållanden
t. ex. under snubbla o. sladd.
slug, Schroderus Gom. 1640, Lucidor,
Verelius 1681, Karl XI 1689: ’Dhe måste
wara en slug en sälle Wellingen’ = no.
slu(g), da. sin, från Ity. slå (ty. schlau),
jfr mlty. slu-hörer, tyssnare, ävensom
sydty. dial. schlau(c)h, alltså väl germ.
*sluh(w)a-. Dunkelt. Enl. somliga möjl.
egentl.: smygande, jfr litau. slukyli,
smyga, o., med germ. k = ie. g, höll.
sluiken ds. (varom se s l u); dock mycket
ovisst. - Eng. sly däremot av isl. (osv.)
slégr (se slöjd). - Ordet slug ersätter
i viss mån det gamla inhemska slog (se
slöjd).
sluka, fsv. sluka (pres. -ar; i nsv.
ipf. även slok, redan 1635, jfr t. ex.
stupa) = no. sluka, da. sluge, mlty.
sluken st. vb, mhty. sluchen sv. vb; med
intensivet mlty. o. mhty. slucken (ty.
schlucken, ä. nsv. slucka), vartill mhty.
sluchzen (ty. schluchzen), snyfta (av
germ. *slukkaljan), till den sannol.
ljud-härmande ienr. roten (s)lug i grek. lyzö
(av *(s)lugiö), hickar, .snyftar, lygmös,
hicka, ir. sluccim (av -gn-), slukar.
Betr. betyd.-skiftningen ’sluka’ ~ ’snyfta,
hicka’ jfr motsvar. hos ry. ikáti ~ slov.
ikati (även dessa ljudhärmande, liksom
hicka osv.). — Med avs. på den
partiella övergången från svag till stark
böjning jfr under lita, rycka o. stupa
samt f. ö. hinna, knyta, kvida, pipa,
skryta, snyta, strida, tiga, vina.
— Härtill även: fhty. slûch, svalg,
avgrund osv. ~ ä. nsv. slock, tråg,
Schroderus 1637, sv. dial. slåk n.,
kvarnränna, stort tråg, stor klumpig kvinna,
no. slok, (ungef.) ds., fno.: kvarnränna,
jfr mlty. sloke, svalg, vartill växtn. slöke
(se d. o.).
slum, om frälsningsarmens arbete i
fattigkvarteren, Aftonbl. 1893, från eng.
slum, smutsig bakgata el. gränd, egentl,
ett slangord (i litter. o. 1820), möjl.
besl, med slam, gyttja.
slump, L. Petri 1561 i betyd.
’tillfällighet el. dyl.’, t. ex. 1617 i betyd, ’rest,
lämning’, förr även: skvätt, klunk -
no., da., från mlty. slump, lycklig
tillfällighet, i Ity. även: hop = höll. slomp,
hop, mängd (jfr sv. köpa el. sälja i
slump o. d.); jämte vb. slumpa (sig)
- nisl. slumpast, no. slumpa, da. slumpe,
mlty. slumpen. Hit hör även det
sannol. inhemska sv. dial. slump, slusk.
Avljudsformer till slam pä; se d. o.
slumra, Swedberg 1713: ’ögonen slumra
och hendren slakna’, i modern anv.
Lagerström 1727 (jfr f. ö. nedan) = no.
slumra, da. slumre, från mlty. slummeren
= ty. schlummern, meng. slumeren (eng.
slumber), jämte sbst. slummer, Tessin
1753 = ty. schlummer osv., besl. med
sv. dial. slomma, vara matt o. dåsig, ä.
sv. slum, långsam o. d. 1684, no. sluma,
gå slappt o. d., da. dial. siumme, blunda,
med avljudsformen slum- i mholl.
slu-me(r)n, slumra, ägs. sluma m., sömn;
m-bildningar till roten sin, vara slapp
el. slarvig, jfr t. ex. got. slawan, tiga,
vara stilla (se under tiga slutet); se
Schlaraffenland, si o m, s l ur i n g,
slusk, slödder. - Ordet är identiskt
med ä. nsv. slumra, slarva, slösa,
stundom i förb. med hädan (ungef.: slumpa
bort, slarva i fråga om försäljning, t. ex.
G. I:s reg. 1553 m. fl.,) el. med bort;
jfr Ekeblad 1655: ’huru oaktsamligen
och slumrande jag ’skrifver’.
1. slunga, vb, 1695, Sahlstedt 1773,
av ä. nsv. sliunga, ännu Lind 1749
(liksom t. ex. slö av sliö osv.), fsv. sliunga
(ipf. plur. slungo, ipf. sg. slyongde),
slingra (sig) = sv. dial. slinga (ipf.
slang), isl. slyngva, slyngja (ipf. slong),
kasta, slänga, da. slynge, sv. vb, slunga,
slingra, mlty. slingen, slingra (sig),
hopfläta o. d., fhty. slingan (ty. schlingen)
ungef. ds. (jfr slingra 2), ägs. slingan,
kiypa (eng. sling, kasta, med betyd,
från nord. spr.?), av germ. *sling(w)an
av *sleng(w)an, besl. med litau. slenku,
slikti, krypa (som ormar); egentl.: kröka
sig. - Fsv. sliunga (med brytning)
förhåller sig till isl. slyngva som t. ex.
siunga till isl. syngva. - Ordets
transitiva betydelse i nsv. o. isl. är ett lån
från kausativet slänga (av *ftlangwian\.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
