Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - slankig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förr även såsom ännu i dial.: gå o. driva,
1642 (o. 1695: stånkar i en bondedialog)
= no.: driva omkring, gå o. dra sig o. d.;
jfr sydty. dial. schlanke(r)n ds.;
avljuds-form till slinka; delvis väl också
intensivbildning till slänga.
slankig, Lind 1749 (under lappicht),
1773, i dial. även slankng, till slanka
o. (det inhemska) adj. slank (se slank 2).
1. slant, mynt o. d,, 1693, formellt
samma ord som ä. nsv. o. sv. dial. slant,
trasa, i sv. dial. även dagdrivare m. m.,
jfr ä. nsv. slanta, slyna (jfr under sladd
1), t avljudsförh. till slinta (som t. ex.
slank l till slinka). -Betyd, ’slant’
utgår väl från den av ’glida undan’, ’trasa’
från ’dingla o. d.’, ’dagdrivare’ från ’gå
o. slänga’ (t. ex. i no. sletta). Jfr sv.
dial. s/a/?/, bal, till slinta som glänt
ds. till glinta el. sprant, livlig o. d., till
sprinla (varom se sp rån t). Tänkbart
är dock även, att slant urspr, haft
betyd, av ngt värdelöst i allmänhet. -
No. slant är lån från sv.
2. slant, fiskredskap, I. Erici o. K>45:
’Slant eller Dragb’, o. vb. s la n t a, [-Rudbeck-] {+Rud-
beck+} 1698, kanske även Arvidi 1651,
formellt samma ord som sv. o. no. slanta,
slå dank o. d. (se slinta), men med
annan betyd.-utveckl.: de förstnämnda
orden syfta på att metet släpas i vattnet.
slapp, 1642 - no. slapp, da. släp; jfr
fsv. slappe, tomhänt, sv. dial. ss. adv.
jämte slapp i samma betyd.; i vgerm.
spr. med enkelt p: mlty. släp, fhty. slaf
(ty. schlaff); besl. med sv. dial. släpa,
släpa, no.: hänga ned m. m.; i
avljudsförh. till isl. sldpr, en nedsättande
beteckning: ’slok’ cl. dyl., no. slaap,
dagdrivare o. d., egentl, ’slapp o. slö
person’, samt got. slépan, sova, fsax. sldpan,
fhty. sldfan (ty. schlafen), ägs. sldpan
jämte sl&pan (eng. sleep; jfr slip er), |
egentl.: vara slapp (jfr ä. nsv. bislåper- j
ska, frilla, under konkubin). le. rot i
slab, sléb i fslav. slabii, slapp, svag, litau. l
slabriis osv. - Växelform: ie. släp i isl.
slafast, bliva slapp.
[slappra, sv. dial., sladdra, se under
slabbra.]
slarv el. slarver m., i äldre tid:
trasig person t. ex. Kolmodin 1732 = no.
slarv, slarver, till ä. nsv. slarf f., trasa,
o. 1700, plur. slarver 1635 (till slarf el.
slarva), o. vb. slarva, Agn. Horn o.
1657: ’slarfva uti oss’ (om mat),
Columbus 1670-t.: ’Kiöttstycket(dvs.
tungan), som ligger och Slarfver i munnen’,
Warnrnark 1688: ’(käringarna) slarfwa
i Gång, uti Klär’, i dial. även ’sluddra
på målet’ = no. slarva, sladdra, slarva,
vartill deverb. slarv n. = no., o. adj.
slarvig, förr även ’trasig’ t. ex.
Schroderus 1616. Besl. med sv. dial. slarka,
gå o. slänga = no. slarka bl. a. ds., da.
dial. slarke, släpa med fötterna, ty. dial.
schlarken, ävensom sv. dial. slark,
dagdrivare = no., med flera sv. o. no.
dialektord på siar-. Jfr även under larv
2 samt följ. - Slarvhank, se
trashank.
1. slarva, sbst., trasa, t. ex. 1642
(plur. -or), Lucidor, O. v. Dalin, till
föreg.
2. slarva, vb, se slarv.
slaska, Spegel 1685 (Arvidi 1651) =
no. slaska, da. slaske; ljudhärmande
liksom b la s k a, plaska, ty. plätschern
osv. - Härtill: slask n., Bureus 1625,
jfr L. Petri 1563 i betyd.’slödder’,
Bot-vidi 1619: ’skamlösa slask’ (om kvinnor)
= da. dial.; o. adj. slaskig, L. Petri
1557: slaskogh i betyd, ’smutsig,
slarvig’ (om kläder). Jfr sjask(a).
slatt, se sladd.
1. slav (folkslagsnamn), Schroderus
1635: the Sclawer (jfr följ.), Brask 1680:
the Slaver = da. slaver, ty. sia ve, slawe,
från slav. spr.; jfr t. ex. fslav.
slové-ninu, plur. slovéne (varav si o v en o. med
annan avledn. slovak), till slavo, ord,
alltså egentl, ’de som tala (ett begripligt
språk)’, besl. med fslav. slava, ära (se
Wenzel), osv. till ie. roten kleu, lyssna,
höra (se f. ö. ljud); f. ö. etymol. =
slav 2. Om folkslagsnamn av motsatt
betyd, (tilldelade av främmande folk) se
barbar. - Förr även: sklave-, se följ.
2. slav (träl), 1630: slaff, slaver plur.;
till o. 1740 dock ofta skl- (sel-, schl-),
t. ex. 1639: sclaver plur., 1642: schlav,
Nordberg 1740: sclavar = da. slave;
(formen med si-} från ett mlty. *slave
(höll. slaaf) el. mhty. slave (jämte sklave
=£= ty.) = fra. csclave (jfr ä. nsv. esclave,
t. ex. 1692, esclavar plur. 1719), från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
