Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - skrymta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om betyd.-skiftningarna ’skrika’ ~
’skryta’ ~ ’prakt, ståt’ m. m. jfr under bräm,
braska, pråla, skramla, skrodera,
skräna, skrävla. Med avs. på
övergången från svag till stark böjning jfr
t. ex. hinna, knyta, kvida, pipa,
snyta, (ofta) sprida o. strida, tiga.
- Parallellrot : germ. hr(e)ut i ryta;
möjl. dock båda av ie. (s)kr(e)ud.
1. skrå, hantverks-, i denna betyd,
t. ex. 1585, i nsv. neutr. (Sahlstedt 1773
osv.), fsv. skrä f., dokument,
skråordning = isl. skrå, bok vari något
upptecknas, lagbok (log-, hirdskrd), torrt
skinnstycke (Havamal), no. skraa,
läderbit, da. skraa, skriven förordning; mlty.
schrd, förordning o. d. från nord. spr.;
av germ. *skrahö-, som betytt ’torrt
skinn’; bcsl. med sv. dial. skråe, klen,
svag person (egentl.: skinntorr), dålig
människa, narr, varav även skråen, om
den onde, no. skraaen, torr, med
in-koativet skraana, skrcea, torr,
skrumpen varelse (jfr även under skinn
slutet), mlty. schrd, torr, mager; till en
germ. rot skr åh = ie. skrak, egentl,
ljudord: rasslande, bl. a. om torra skinn
;> pergament o. d. >> förordning, [-stadgar,-] {+stad-
gar,+} varefter ordet användes om de
sammanslutningar, för vilka vissa stadgar
voro avfattade. - Jfr skråpuk o. skral,
o. i fråga om betyd.-utvecklingen ’rassla
o. d.’ > ’mager person o. d.’ (i dial.)
under (det möjl. rotbesläktade)
skranglig, skratta o. skr all e. - lä. nsv.
även zunft, t. ex. Lex. Linc. 1640, från
ty. -, ett vbalabstr. till germ. *teman,
passa (= ty. ziemen); se tam.
2. skrå, adj., sned, i riksspr. ett
1800-talsord, Weste 1807 (handtv.-term) =
ä. da. skraad, da. skraa, från mlty. schrdt
(-d-), sned; se f. ö. skräda, egentl, skära
(Ity. schräden i sht: skära snett),
skräddare. Ty. schräg har ett helt annat
ursprung. - Med avs. på betyd.-utveck- |
lingen ’sned’ ~ ’skära’ är sned att
jämföra. - Härtill sv. dial. skrå, klippa snett.
[skrå, sv. dia!., skrot, se under
skräda.]
skråla, fsv. skrala = no. skraala, da.
skraale; i sv. dial. även ’gråta’. Delvis
kanske också från det fsv. *skröla, som
synes böra förutsättas för vissa dialekt-
former; avljudsform till fsv. skröla =
no. skraula. Jfr f. ö. sv. dial., no. skrala,
skrälla resp. larma, skramla ^ sv. dial.
skryla, okväda, även: ge ett dovt ljud
från sig, 110.: gråta högt ~ Hy. schraulen,
skrika. Formväxlingen beror atm. delvis
på ordens ljudhärmande karaktär; flera
av de nämnda bildningarna ha
uppkommit oberoende av varandra; jfr skrälla.
- Om ljudutvecklingen i skrala jfr
olika meningar hos Kock Sv. ljudh. 2:
112 f. o. Noreen V. spr. 3: 140 n. 5. -
Härtill deverbativet skrål, fsv. skral =
no., da. skraal; bildat såsom t. ex.
bulle r, b å n g, knorr, knot, skvaller osv.
till motsv. verb. Hos Lucidor: ’ett
lön-lig-sårland skråhl’, om vattnets ljud.
skrålla, se skrolla.
skråma, Var. rer. 1538 (jämte sfcrama)
= nisl. skråma (i fisl. poet. ’yxa’), no.
skr åarna. Da. skramme = sydsv. dial.
skrämma, som vanl. anges som härmed
identiskt, har sannol. lånats från
av-ljudsformen Ity. schramme (se Wigforss
Ark. 34: 210) = mhty. schram(mé) (ty.
schramme). Germ. *skrcémön resp.
*skra-mön; jfr även 110. skrumme, av *
skrå-mön el. en sekundär avljudsform. Väl,
såsom också antagits, en m-utvidgning
av en ie. rot skre (osv.) i skräda
ytterst till sker, skära. Lat. er ena 9
inskärning, som man brukar föra hit, är högst
osäkert till sin existens; men kan
förutsättas på grund av ital. crena; se
Walde med litteratur.
skråpuk, ansiktsmask, i ä. tid o. i
dial. även: buse, djävul, fågelskrämma,
åkerspöke, insektslarv, ä. nsv. också
skråpnkc, skråbuk(e), skråbock, med
möt-svar, i dial., fsv. skropuk(hovudh),
skrivet sko-; till skrå, väl i betyd, ’torrt
skinn’ (använt till ansiktsmask), o. sv.
dial., ä. nsv., fsv. piike, djävul, ond ande
(även i familjen. Puke) = isl. puki,
djävul, no. puk(j)e9 ä. da. puge, spöke,
tomte, Ity., fris. puk(e), tomte, ägs piica,
tomte (jfr eng. puck = sv.
skämttidningsnamnet Puck); stundom fört till
germ. roten puk, svälla (se pocker o.
puckel); sannol. dock egentl, ettslags
diminutiv!sk kortform el. barnord av
samma slag som t. ex. no. bobbe, buse
o. d. - Betyd.-växlingen ’ansiktsmask’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
