Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - skrofler ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fruktskida = no. skrott, kropp m. m.,
da. dial. skrot, skrut, buk, mage, av
* skrunt-, jfr sv. dial. skrynta, kropp,
no. -skrunt, kärnhus, ävensom
(Holthausen IF 32: 336) ty. dial. schrunte,
mager varelse, väl i avljudsförh. till
litau. skrañdis, mage, i sht på fäkreatur
(Persson Indog. Wortf. s. 376); sannol.
(med Torp Ety m. Ordb. s. 621) till germ.
roten skrent = ie. skrend, klyva; jfr ty.
dial. schrunze, klyfta, remna ~ schranz
ds. (Persson Wurzelerw. s. 29 m. fl.; se
f. ö. under skrinda o. skans); jfr till
betyd.-utvecklingen ’kropp’ under skrov
o. ’fruktskida o. d.’ under skalp. -
Skrott förhåller sig till skrunt som sv.
dial. strott till strunt.
1. skrov, 1592 i betyd, ’kropp, bål’,
i ä. nsv. o. sv. dial. även i betyd,
’massa, det som skrymmer’ = no. skrov,
bl. a.: den öppnade kroppen på djur,
ä. da. skrov, da. skrog. Ordet har bl. a.
(Falk-Torp) sammanställts med isl. krof,
uppskuren djurkropp, no. krov (se
kropp), en överensstämmelse, som dock
torde vara tillfällig, om också påverkan
egt rum i fråga om betyd. Man har
också gissningsvis (Torp) utgått från
betyd, ’uppskuren djurkropp’ som den
äldsta (den är dock snarast sekundär)
o. fört ordet till ie. *skru-p- i lat. scrūpus,
skarp, spetsig sten (jfr skrupel),
p-utvidgning av roten skru, skära (se skrot,
skrota), vilken senare sammanställning
kan vara riktig, utan att därför denna
betyd.-utveckling behöver antagas.
Ordet bör kanske emellertid, med Noreen
Sv. etym. s. 64, närmast föras
samman med no. skrova, skrauva, skrøyva,
skruvla, skrøyvla, skrymma, vilka i sin
tur icke kunna skiljas från en del ord
med betyd, ’porös, hålig’ (se skrov-2),
varigenom samband med skrovlig,
skrubba osv. blir möjligt (om också ej
troligt; jfr nedan); se även skruv. Jfr
härtill i samma riktning utförligt även
v. Friesen Mediagem. s. 80 f., med
närmare motivering av betyd.-övergångarna.
Troligt är dock, att i denna ytterst
talrika ordgrupp med ord för ’kropp, bål’
~ ’massa’ ~ ’skrymmande’ *.> ’porös,
ihålig, håla’ ~ ’skrovlig’ avlägg till rötter av
helt olika ursprung sammanfallit o. att
särskilt skrov o. skrovlig böra
etymologiskt åtskiljas. — Jfr skrov- 3.
2. skrov- i det väsentligen dialektiska
skrov-is = no. skrovis (jämte skrauv-),
da. dial. skrogis, jfr ä. nsv. skrofvelis
Rudbeck; till ösv. dial. skrov n.,
skrovlig yta, n isl. skrof, lös o. porös is, no.
skrov, något som är poröst, osv., till
stammen i skrovlig (se d. o. o. föreg.).
Jfr sv. dial. skrumis under skrymma.
3. skrov-, förstärkande prefix i
skrovfull, -mätt, -rik osv. = no. skrov-
(även skrauv-, skrøv-), till en del nord.
ord med grundbetyd, ’ge ifrån sig ett
rasslande el. ihåligt ljud’ o. d., i t. ex.
no. skrova, skrøyva. Endast medelst
detta antagande får man samband med
övriga likbetyd, förstärkningsord, såsom
sv. dial. skropp-, till skroppa, bullra,
skryta (jfr skräppa 1), motsv.da.skrub-,
skrup- (i skrupsulten); o. sv. dial.
skrokk- till skrock i dess ursprungliga betyd,
av ’rasslande ljud"; jfr även no.
skraa- o. vb skraa, ljuda rasslande o. ihåligt.
— Om man däremot, såsom skett, för
skrov- utgår från betyd, ’skrymma’ i
no. skrova, erhålles ingen analog
förklaring av de övriga likbetyd,
förstärkningsorden, där denna betyd, ej
uppträder.
skrovlig, 1727: skroflug, jfr skråflot,
knölig Spegel 1685, no. skruvlutt,
skrovlig (av porös is),jfr sv. dial.skruvel,
skrovlighet, till föreg., besl. med ty. schroff,
skrovlig, mhty. schrof(fe), schrove,
skrovlig klippa o. d., samt lat. scrūpus,
skrovlig el. spetsig sten (se under skrov l
samt jfr skrubb, skrubba o. skrupel).
Växelform med ie. kr-: isl. hrjúfr, ojämn,
skorvig, osv., se ruva, sbst.
skrubb, G. I:s reg. osv., förr även n.
t. ex. Bellman, sv. dial. även ’(ved)lår’.
jfr ä. nsv., fsv. skrubba, håla, kula,
grotta, klyfta, gömställe; en
hypokoristisk bildning till germ. *skruƀ- i
skrovlig; hos skrubb(a) sannol., med v.
Friesen Mediagem. s. 81, med grundbetyd,
’hålighet’, i sin tur utgången från betyd,
’ojämnhet, bula, buckla’, med samma
betyd.-utveckling som i kula,knöl,
svullnad, till ’grotta, håla’; jfr även under
dal.
1. skrubba, Pleuronectes flesus, flun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
