Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - skaft ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1541, från ty. schaffen, etymol. = skapa
(se d. o.). - Härtill bl. a. skafferi, jfr
Schroderus Com. 1640: ’Kökemästaren
(Skaffaren) har fram ur visthuset
(skafferijt) then af inköparen upköpta
fetalian (sofvel, maatvahrur)’.
skaft, fsv. skaft, skapt, skaft,
spjutstång, spjut = isl. skapt, även: vävskaft,
da. skaft n., fsax., fhty. scaft m. (ty.
schaft), mlty. bl. a. schacht (= schakt),
ags. sceaft (eng. shaft), av germ. *skafta-;
besl. med grek. skẽptron, stav (se
scepter), skẽpōn ds., skãpos, gren, lat. scāpus,
skaft, stjälk, scōpa, tunn gren, riskvist.
- Beteckningen skaft på vävstol synes
ha urgerm. anor, jfr isl. skapt, no. skaft,
ty. schaft, ags. websceaft, efter likheten
med ett spjutskaft. Om en likaledes
uråldrig benämning på solven
*haƀaðla - se solv.
skaföttes, 1736, 1746 osv., Sahlstedt
1773 (skaff-), jfr skaffötzhörn,
vertikalvinkel, Mörk Geom. 1729, o. skafföts
1769, sv. dial. även skakföttes, av ett
fsv. *skak(k)fötis, som med huvudton på
senare leden givit *skaghfötes (liksom
t. ex. fsv. *stiukbarn = fno. övergått
till stiughbarn), varefter g-ljudet
bortfallit el. assimilerats med följande ljud.
Jfr da. dial. ride skagfods, rida med
båda fötterna åt samma sida.
Adverbiell bildning till fot, sammansatt med
fsv. skakker, skev, sned; se skack o.
Kock Alt- u. neuschwed. acc. s, 198.
[skage, sv. dial., framskjutande udde,
da. <i>Skagen</sp>, se skog.]
skaka = fsv. (ipf. -adhe), isl. (st. vb)
= da. skage (i betyd.: rensa, om lin;
annars numera ryste; i skage sig, skrota
sig, ändra sig långsamt, om vinden, m. fl.
sjötermer, lån från lty.), fsax. skakan,
st. vb, gå bort, fly, ags. sc(e)acan, röra
sig hastigt, skaka (eng. shake), jfr fhty.
undscachôndes, ’fluctivagi’; möjl. rotbesl.
med sanskr. khájati, rör om, khajaka,
kärnstav (Zupitza Gutt. s. 154). Härtill:
sv. dial. skaka, linbråka, trä för
skinnberedning (använd av ’Malungs
skinnare’). Jfr skäkta 3. - Om en germ.
växelrot skaʒ, springa fram o. d., se
Skagen, skog. - Tyskan har i stället
schütteln (se skudda). I isl.
uppträder, utom skaka, ett annars i germ.
spr. isolerat verb dýja, besl. med sanskr.
dhunóti, skakar, till samma rot som
dun, dunst m. m.
skakel el. skackel, fsv. *skakul (i
plur. halmskakla) = isl. skǫkull, da.
skagle ds., motsv. lty. schakel, ring i en
kedja, östfris.: hälla, ags. scacol (eng.
shackle), av germ. *skakula-, varav fin.
kakkula (från ackus.); till ä. nsv. skak,
hälla, boja, jfr fsv. skakhælda, sv. dial.
skak, kedja, lty. schake, länk, i
avljuds-förh. till no. skaak, skakel, sv. dial. skåk,
(hals)kedja, o. möjl. fno. tillnamnet skák
(Liden SNF I. 1: 35 f.); grundbetyd,
väl: kedja; fört till en ie. rot (s)ke(n)g
i lat. cingo, omgjordar, som dock kan
vara en ombildning (med anledning av
formerna cinxi, cintum) av ett *cinco
o. höra till grek. kákala, murgördel, o.
podo-kák(k)ē, fotblock (*kn̥k-), sanskr.
kāñcī, gördel (*kenk-), som i alla
händelser vore avlägset besläktade. - I nsv.
med både akut o. grav accentuering;
Weste 1807 blott skakel Den förra
beror väl på analogi. Däremot synes t. ex.
Degerfors- o. Burträskmålens skackel på
grund av sitt kakuminala l utgå från
ett enstavigt *skakl (liksom också
stapel); jfr Lindgren Sv. 1m. XII. 1: 20;
dock säkerl. ombildning av ett äldre
skakul.
skal n., i ä. nsv. även f. (el. m.?) -
fsv. (f. o. n.), no., da. (n.): jfr fhty.
scala, fruktskal (ty. schale), ags. scalu f.,
skal, skål (eng. shale); av germ.
*skala- resp. *skalō; till ieur. roten skel, klyva, i
skilja, skalle, skälm, skål, skalk 2,
skalp, skölp osv. - Avledn.: germ.
*skaljō f. = sv. dial. skäl, skälj,
musselskal, mussla, isl. skel, skal, da. skæl,
fiskfjäll, musselskal, mussla, mlty. schelle,
fjäll, skal (holl. schell, se schällack),
ags. sciell (eng. shell) osv.; jfr got.skalja
f., tegelsten. Avljudsform: germ. *skuljō
= sv. dial. agnsköl, no. skyl, skal, agnar.
- Skalbagge, Retzius 1772; i samma
betyd, även ensamt bagge t. ex.
Retzius 1772, jfr tordbagge (under
tordyvel), f. ö. ingående i en mängd
insektsnamn. I dessa fall snarast med
tanke på djurets klumpiga
kroppsbyggnad (se under bagge). Dock i
vissa fall säkert med syftning på horn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
