Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - sigenare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
himself osv.; av germ. *se+k, bildat
som dig, mig (se d. o.) av ieur.
reflexivstammen se i lat. sē, ackus. (av sēd),
fslav. sę (av sēm), fpreuss. sien, sin (väl
ombildningar), växl. med ie. seu̯e,
su̯e- i sanskr. sva-, egen, sin, grek. (homer.)
(h)eé (av *seu̯e), sig, lat. suus (av *seu̯os),
sin, osv.; jfr sin ävensom ty. sippe, ätt,
osv. (se ätt); besl. med sed, sven, adv.
så o. sannol. även med själv o. svear.
Växlingen av su̯- o. s- är densamma som
i sex. - Ackusativformen sik började
tidigt undantränga den gamla
dativfor-men fsv. sǣr (dock ännu ett par gånger
i y. fsv.) = isl. sér, got. sis (jfr i sär).
Den kvarlever emellertid i fördunklad
form i passiverna på -s, t. ex. kallas,
av urnord. *kallaa-sǣR, varav *kallasR, kallass (möjl. också, med Bugge hos Bråte
Runv. s. 117, av kalla-sik med framför
vissa konsonanter svunnet k), alltså
egentl, reflex., med samma utveckling
till passiv som i flera andra spr., t. ex.
spanskan o. ryskan. - Genit. till sig,
fsv. sin, ingår i sinsemellan (se d. o.).
- Om säj jfr däj under du.
sigenare, se zigenare; Sigfrid, se
Sig-.
[Siggenäs, ortn. Sdml., se under
Sig-.]
sigill, t. ex. 1703 (tidigare skrivningar
med -ll mera obestämbara), genom ny
anslutning till lat. sigillum, sigill, liten
bild, dimin. till signum, tecken; för ä.
nsv. segel, sägel L. Petri, segell P. Svart
Kr., siegell 1607, sigel 1622 = ä. da.
sigel, da. segl, från mlty. segel = mhty.
siegel (ty. siegel), ävenledes från lat.
sigillum (ffra. seel, varav fra. sceau o.
eng. seal). Jfr insegel o. signa 2. -
Om växtn. Salomos sigill se
Salomon.
Sigis-, Sigmund, mansn., se Sig-.
1. signa el. segna, P. Br. Kr. o. 1585
(-e-) = isl. signa, da. segne, inkoativ
till fsv. st. vb. sīgha, signa ner, låta
sippra (se Sdw. tillägg), sv. dial. siga,
sjunka, glida, sakta rinna = isl. síga,
sjunka, glida, ä. da., da. dial. sige (om
da. sive se sippra), fsax., fhty. sigan
(ty. versiegen, sina), ags. sígan, även:
sippra o. d. (jfr seg), o. med
grammatisk växling: fhty. sihan, droppa, sila,
(ty. seihen, sila), mlty. sîen, ags. séon,
sila, även: framsippra m. m., till ie.
roten sik (o. siku̯; se sil) i sanskr.
siñcati, sēcati, utgjuter, grek. ikmás,
fuktighet, osv. Jfr sil o. under sjö. - Signa:
nord. sīga (part. siginn) = digna: nord.
*dīga (no. part. digen).
2. signa, välsigna, öva besvärjelser
el. magi, fsv. sighna, märka med korsets
tecken, göra korstecken över, välsigna
= isl. signa, da. signe, fsax. segnôn,
fhty. seganôn (ty. segnen), ags. segnian,
från lat. signāre, märka, teckna, avledn.
av signum, tecken (jfr signum crūcis,
korstecken, redan första årh. e. Kr.);
jfr även resignera. Betyd, ’öva
besvärjelser’ o. d. (O. Petri osv.) beror
därpå, att vid signerier jämte
trollformler o. d. även korstecknet flitigt
användes. Jfr välsigna.
signal, 1703, f. ö. egentl, ett
1800-talsord = ty., av fra. =, till lat. adj.
signālis, avledn. av signum, tecken; se
föreg. o. jfr sejnfall. Härtill även
signalement, från fra. =.
signatur, 1642, 48, 75 (i numera obr.
användningar) = ty., från lat. signatūra,
beteckning, sigillavtryck, till signāre,
märka (= signa 2).
Signe, kvinnon., se under Sig-.
signet, ä. nsv. även signette P. Brahe
Kr., fsv. sighnēte, från mlty. signêt =
ty., fra. signet, från mlat. signetum, litet
sigill, till signum, tecken, se signa 2,
insegel o. sigill.
Sigrid, kvinnon., se Sig-. - Genit.
av detta namn ingår i Sireköpinge, sn
i Skå., fda. Sygrithekiöp m. m.
Sigtuna, stadsnamn, runsv. sihtunum,
dat. pl., lat.-fsv. Sigituna, Syghtonia,
Sikton(i)a m. m., i isl. litt. skrivet
Sigtuna, med motsvarigheter bl. a. i Sdml.,
Nke o. (möjl.) Norge. Ordets andra led
se Tuna. Dess första är dunkel: man
har bl. a. tänkt på sv. dial. sik,
vattensjukt ställe (se sickla), el. sig, ur
marken framsipprande vätska (besl. med
signa 1), el., föga sannolikt, fnord. sig(r),
seger, jfr isl. sigtoptir, segertomter; jfr
Noreen Spr. stud. 3: 89 f.; omöjligt är
väl f. ö. ingalunda, att här i stället en
kortform till personnamnen på Sig-
uppträder (jfr E. H. Tegnér Forh. paa det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
