Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - sicksack ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
plats, mlty. (s)ik ds., även: pöl, ags. síc,
strömmande vatten o. d.; i sv. ortnamn,
t. ex. fsv. Siklösa, nu Sickelsjö Nke
(se -lösa); jfr Sigtuna. Germ. rot.
sik = ie. sig i lat. siat, mingit (*seig).
Parallellrötter: germ. sig ~ sih se signa;
sip ~ sib, se sippra; si, se sel, sen.
sicksack, 1628 (i nu obr. an v.), 1756:
sigg, sagg, förr ofta o. stundom ännu:
zigzag, från ty. zickzack, fra. zigzag, ett
slags ljudsymbolisk bildning av samma
slag som mischmasch, tripp trapp,
virrvarr osv. el. det rent
onomatopoetiska tick tack. Enl. somliga är fra.
zigzag lån från ty. zickzack, vars senare
led vore zacke, tagg (se d. o.).
1. sid, fsv. sīþer, sid, långt
nedhängande, låg, ringa = isl. siðr, da. sid, sid,
mlty. sit, sîde o. ags. síd, även: vid;
besl. med fir. sith, länge, o. väl även
li-tau. sètava, djupt ställe i en flod (ie.
*sēt- av *sēi̯t). Till ie. roten sei, si, låta
fara, släppa efter, i sist, sen osv.; jfr
följ. - Sidlänt = no. sidlændt, med
bibegrepp av fuktighet; om bildningen
av länt se -hyllt.
2. sid-, dial., sen-, i t. ex. si(d)höst,
senhöst, Skå., si(d)skott, andra
höslåttern m. m., jfr Ebba af Ekenstam (i
brev) 1825: ’Vi hafva en förträfflig höst
- man kan nästan kalla den för
sidsommar som de göra i Småland’, fsv.
sīdhkvæld(er), den senare delen av
aftonen, jfr isl., ags. sið, sent, got,, seiþus,
sen, vartill sist; se f. ö. d. o. och
omsider,
sida, fsv. sīþa, sida å människas el.
djurs kropp, av ett blad i bok, kant,
håll m. m. - isl. siða, även: kust, trakts
da. side, fsax. sîda, fhty. sîta (ty. seite),
ags. síde (eng. side), av germ. *sīðōn,
substantivering av föreg, av samma slag
som halva : halv, midja : fsv. miþer,
i mitten befintlig (se mid-), osv.; egentl,
om det som har utsträckning nedåt; jfr
däremot lat. lātus (genit. lāteris) n.,
sida, som väl betyder ’det utbredda’ (till
lātus, bred). - Betyd, ’kust o. d.’ utgår
från den av ’sida på kroppen’, liksom
fra. côte osv. från lat. costa, revben; jfr
likn. anv. av hals, huvud, rygg osv.
- Härifrån även om släktskap: fars-,
morssidan, motsv. i da., ty., ags.; jfr
mhty. rippe, släkt, härkomst, egentl.:
revben. - Ordet är en speciellt germ.
bildning; lat. har det nyssnämnda lātus
o. grek. det oförklarade plevrón.
siden, Stiernhielm, jfr sidentyg P. Svart
= ä. da. siden (i n da. i stället silke),
från mlty. sîde(n) = fhty. sîda (ty. seide),
ags. síde (neng. i stället silk); gammalt
lån från nordital. sēda (med romansk
uppmjukning av t) - mlat., ital. seta
(vartill setino = satin), fra. soie, av
lat. sēta, sæta, borst, hästhår (som
liknar råsilket), urbesl. med ty. saite, sträng,
osv. o. med sele (se d. o.), till en ie. rot
med betyd, ’binda’. Egentl.: seta serica,
dvs. »seriskt» hår (se f. ö. silke), med
syftning på råsilkets hårlikhet. - Med
avs. på germ. ī av lat. ē jfr fira 1,
krita, pina, spis 2. - Jfr följ.
sidensvans, Ampelis garrulus, Hels.
1587 = da., från ty. seidenschwanz; efter
svansens o. fjäderskrudens mjukhet. –
I dial. även siben-, sibbil-, sivensvans;
jfr Lind 1749, Greiff, Fr. Bremer Hemmet:
si(e)bensvans. – I da. också:
silkehale.
sidvördnad (el. sido-), t. ex. 1687:
sid-, 1756: sido- (1646: sidovördning), jfr,
ä. nsv. vb. sidevörda 1636, sidowyrda o.
1655, sid- 1680, folketymologisk
ombildning i anslutning till sida av si- i ä.
nsv. si(j)vördnad 1715, sv. dial. sivör(d)a,
visa sidvördnad, ä. nsv. si- 1635, fsv.
sivördha, sivirdha, sæ- vb, med sbst.
sivirdha, -ning, motsv. isl. svivirða vb,
fno. s(v)ívirðing sbst., no. svivyrda vb.
Förhållandet mellan si- o. svi- är oklart;
möjl. har si- uppstått ur svi genom
dissimilation på grund av följande v; jfr
f. ö. Noreen Aisl. gr. § 227 anm. 4, Kock
Ark. 9: 145 f. (med annan uppfattning),
G. Bergman Samnord, e s. 50. Väl med
Torp Etym. Ordb. s. 759 till isl. interj.
sví, tvi, fy.
Siende, härad i Vstml., se under sjö.
siesta, i sv. ett 1800-talsord, Dalin
1853, ytterst av span. siesta,
middagsvila, av lat. sexta (hora), dvs. den sjätte
(timmen), näml. efter soluppgången, alltså
om den varma middagstiden. Jfr sjätte.
Sievert, familjen., se under Sigurd
(art. Sig-).
Sif, gudinnen., se under ätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
