Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - saliv ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gen’. — Sammans. lycksalig = da.
lyksalig, efter ty. glückselig.
saliv, o. 1765 = fra. salive, av lat.
salīva, urbesl. med bl. a. fhty. salo,
smutsig, mörkfärgad = isl. sǫlr, gul,
osv.; se senast W. Schultze Sitzungsber.
d. Berl. Akad. 1910 s. 795 f., som
ställer ordet till lat. sāl, salt; efter färgen
(jfr sälg).
sallat, y. fsv. sallat(h), P. Månsson
s. 398: salladha asko; Tiällman 1696:
sallát, nu med växlande accentuering
= da. salat, från mlty. sal(l)ât = ty.
salat, motsv. fra. salade (eng. salad o.
sv. biformen sallad), av ital. salata,
egentl.: saltad, till lat. sāl (se salt).
Alltså egentl. om den till föda beredda
sallaten. Det lat. namnet är lactūca (till
lac, mjölk, på grund av växtens
mjölksaft), varav ital. lattuga, span. lechuga,
fra. laitue, ty. lattich. — Jfr saladjär.
salm, se psalm.
salmiak, 1637, Hiärne 1687 = da.,
från ty. =, av lat. sal ammoniacum,
dvs. salt från trakten av Ammons
tempel (i den egyptiska oasen Siva), vartill
även ammoniak. - Förr även
salmoniack, bouppt. från Växiö 1754.
salmonibrev, hotfull skrivelse avsedd
att utpressa pänningar, efter en
bokbindare Salmoni i Linköping (1861, 1862,
† 1876), som försökte en dylik
utpressning, enl. egen uppgift påverkad av
’rövareromaner’.
Salnecke, urgammalt gods i Hagunda
hd Uppl., fsv. Salkendeke, av ä.
Salkandaeke o. 1300 (-ekj 1302; felskrivning
el. felläsning för *Salkænda?). Då ett
personn. *Salkandi är okänt o. f.
ö-vore till sin bildning egendomligt, men
gården ligger vid ändan av Lårstaviken,
är det onekligen frestande att här se
en sammans, med eke, eklund o. d., o.
ett *Salka-ænde, alltså: eklunden vid
ändan av fjärden *Salke; jfr gårdn.
Fryksände vid Fryken, Lorsända
vid Loren, Ogändan vid Ogan, det
vanliga Sjöände. *Salke vore bildat
till stammen i sjön Salen, Saljen med
det i sjönamn o. d. vanliga suffixet k,
varom se förf. Sjön. 2: 30 f. — Med
hänsyn till Onsike i samma härad (fsv.
Odhinsēke) o. Fröseke Smål. kunde
någon ju annars möjl. tänka på ett f. ö.
okänt mytiskt namn, i så fall snarast en
omskrivning av samma slag som t.ex. fsv.
*Ludhkona i Locknevi; med samma
första led som urnord. personn.
SaliᵹastiR (= ffrank. Saligast), västnord.
Salgerðr m. fl.; jfr isl. salkynni, bostad,
isl. reginkunnr osv. (se kynne).
salning, sjöt., Rosenfeldt 1698 = da.
saling, från lty. salingen plur. el. holl.
zaling; av okänt ursprung (ett dock
mycket osäkert tolkningsförslag se
Falk-Torp s. 946).
Salomon, mansn., av grek. Salomṓn,
Solomṓn, av hebr. Šəlōmō (dvs. Sch-),
besl. med arab.-turk. Sulejman,
Soliman. — Ofta metaforiskt o. i
jämförelser om visa el. lyckosamma regenter,
stundom även om omätligt rika
personer, med syftning på den judiske
konungens vishet o. rikedom. — Dessutom
icke sällan i växtnamn. — Salomos
liljor, Campanula patula, ängsklocka,
t. ex. 1852. Jfr Matt. 6: 28, 29: ’Skåder
liljorna på markene . . icke Salomo i
all sin härlighet war så klädd som en
af dem’. — Salomos ljusstake,
Lepidium campestre, Linné 1755 (Uppl.)
osv., motsv. i no. o. da.; efter
blomställningens form. — Salomos sigill
t. ex. 1806 osv. el. signet t. ex. 1675,
Gonvallaria potygonatum, getrams =
da. Salomons sigill, segl, signet, 1557
osv., ty. Salomons siegel 1543; redan i
medeltidslatinet. Med syftning på de
bokstavsliknande tecken som finnas å
jordstammen, vilka liknades vid de
magiska figurerna (en av två trianglar
bestående sexhörning) å sigillet på
Salomos magiska sigillring, varmed
konungen enl. en fordom vida spridd,
urspr. judisk sägen förseglade det kärl,
vari han före sin död inneslutit alla
djävlar (varom bl. a. den gamla förr
allmänt lästa skriften ’Salomos
nycklar’ o. E. Wigström Under Salomos
insegel, 1893; jfr Frödings dikt ’Salomos
insegel’). Se f. ö. t. ex. litter. hos
Hjelmqvist Bibl. pers. namn s. 109 f. o. jfr
N. Lindqvist En isl. svartkonstbok s. 4.
Salomos sigill är även beteckning för
den sexuddiga stjärnan, bl. a. brukad
å gravvårdar, urspr. såsom värn mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
