Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - rör ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grek. krono (av *krons-)9 stöter (med
samma betyd.-utveckling som i gryt).
Jfr rö o. rö se o. se Olson Appell, subst.
s. 147 med litteratur, Torp Etym. ordb.
s. 551, 562. - Ortii. Rör by till rör i
betyd, ’råmärke’ (el. ’gravrör’); se förf.
Ortn. på -by s. 27.
2. rör (växt) = fsv. f. o. (mera
sal-sal) n., motsv. isl. reyrr m., da. ror n.
= got. raus, mlty., fhty. rör (ty. rohr);
snarast av germ. *rauza-9 sannol. besl.
med ryssja; möjl. till roten rus, susa,
prassla, varom se under Rusken; dock
ovisst. Uhlenbeck Ark. 15: 157 ställer
härtill även sanskr. rosa-, vrede, liksom
fhty. hriot (ty. ricd), säv, vass, till
sanskr. krodha-, vrede. Däremot ej med
Hirt PBB 22: 234, Hoffmann Bezz. Reitr.
25: 106 av ie. *rog"hs-o- till grek.
öro-phos, rör el. säv (till taktäckning), serb.
rogoz, säv. - Från germ. språk [-kommer-] {+kom-
mer+} grundordet till f ra. rosean. - Jfr
följ. o. rördrom.
3. rör (ihålig cylinderformig kropp) =
fsv. osv.; sekundär an vändning av föreg.;
i sv. möjl. även påverkat av ty. röhre (av
fhty. rör(r)a, av germ. *rauziön, avledn.
av föreg.). - Förr även ’bössa’, t. ex.
1562, liksom i ä. da., efter mlty. rör.
4. rör, röding, se d. o.
[rör, sv. dial., ljumske, se under ro 1.]
röra = fsv. = isl. hrora, da. r0re9
fsax. hrörian, fhty. hruoren (ty. ruhren),
ägs. hréran, väl av germ. *hrözian; till
germ. adj. *hröza- = fsax. hrör, ägs.
hrör, livlig, el. *hrözö- = fsax. hröra,
rörelse, mlty. rör(e) (se nedan), fhty. ruora
ds. (ty. ruhr, diarré, blodgång).
Grundbetyd, är ’sätta i rörelse’, varav med
försvagad betyd, ’beröra, vidröra’
(härtill rörd av slag, fsv. absolut: rördher,
ä. nsv. rörd), ’angå, syfta på’ (redan i
landskapsl.), ’omtala, förmäla’ (i y. fsv.
o. ä. nsv. t. ex. Bib. 1541). Den senare
betyd, ävensom uttr. rörd, om slag,
har lånats från m^. Från ty. kommer
i senare tid rörande, rörd, om
känslor (ty. ruhrend, geruhrt)-, i den starkare
betyd, ’uppröra, uppskaka’ förekommer
ordet redan i fsv. Av tyskt ursprung
är likaledes härröra, ty. herrilhren,
härleda sig, komma från (se här- 1),
- F. ö. av mycket omstridd härledning.
Kanske snarast, med Gharpentier KZ
40: 454 o. Trautman/i ZtdW 7: 171 besl.
med avest, -xråyhaya-, skaka, av ie.
*kräs-; möjl. i avljudsförh. till isl. hrpnn,
bölja, ägs. hcern, ebb o. flod, av germ.
*hraznö- (jfr O. A. Danielson Gramm.
u. etymol. Stud. 1: 24). Andra mycket
osäkra el. oantagliga förslag se litter.
hos Falk-Torp s. 1536. - Härtill sbst.
röra = no. r0ra9 sammanrörd massa;
jfr fsv. röra, rörelse, oro, förvirring =
da. rore, möjl. dock lån från mlty. röre.
- Se f. ö. uppror.
rördrom el. rördrum, fågeln Ardea
stellaris, Bib. 1541: röördromen (best.
f.), Schroderus: rördrum = da. rordrum,
från ty.: mlty. rdr dum, -dump(t) = fhty.
rörednmbil, mhty. rördrummcl,
-drnm-bel, -tumel m. m. (ty. rohrdommel); till
rör 2, såsom framgår av mholl. rösdomp
osv.; efter uppehållsorten i vassbankarna.
Dessutom: ägs. rdrediimle, -a, mlty.
råredamp, till ägs. rdrian, rama, böla (eng.
roar), mlty. råren (rotbesl. med rama);
efter hannens vrållika parningsrop (jfr
nedan). Vidare: fsax. horodumil, fhty.
horotum(b)il, ä. ty. hortäbil, till fsax.
horn, gyttja, smuts, fhty. horo, ägs. horh,
horn (genit. horwes), av omstritt
ursprung (väl snarast med Liden Stud. s.
50 till sanskr. kalka-, smuts, träck);
med syftning på de gyttjiga stränderna.
Senare leden -d(r)um är ljudhärmande
o. har avseende på det ovan omnämnda
parningsropet, som även plägar återges
med prnmb o. d. I vissa fall har möjl.
också anslutning egt rum till dum (med
hänsyn till fågelns orörlighet om dagen)
o. till tumla. Namnet har tidigt blivit
folkety m ologiskt omtytt, o. den
ursprungliga formen är därför svår att fastställa.
Jfr bl. a. Suolahti Vogeln. s. 383 f. - I
de trakter, där namnet egentl, kan
anses vara levande, uttalas det med slutet
o; jfr Noreen V. spr. 3: 331.
[Rörestorp, gårdn., se Rodrik]
[rös, sv. dial., ljumske, se under ro 1.]
röse el. rös, fsv. röse n., även f. plur.
rösir = isl. hreysi n., hreysar f. plur.,
no. roys f., da. ros(e) n., av germ. stam
*hraus-; besl. med no. rusa, bl. a.
stenhop, o. väl även med rör l (se d. o.).
Annan avljudsform: ä. nsv. rössia, fsv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
