Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ruckel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rubba - ty. zupfen: tubba. - Enl.
Noreen V. spr. 3: 287 är sv. rucka
närmast lånat från mlty. rucken, rycka,
flytta (= rycka), o. i så fall ej att
omedelbart sammanställa med sv. dial.
rucka, vagga o. d., da. rokke.
ruckel el. ruckle, Bellman o. 1770:
ruckel, 1720: röckle Smal. = no. rukl
n., deverbativum till sv. dial. ruckla,
vara ostadig el. lös, vackla = ruckla
(se d. o.)- Formen ruckel har sålunda
icke (såsom Noreen är böjd att antaga
V. spr. 4: 151) uppstått ur
sammansättningar med ruckle. - Växelformer:
sv. dial. rickel n., som har hög resning,
är illa hopsatt, står o. vacklar, till rickla,
vara fallfärdig; o. osv. dial. räckel n.,
ruckle, till r äckla.
ruckla, festa, svira, Bellman 1771,
samma ord som osv. dial. ruckla, vara
ostadig el. lös, vackla (se ruckel), även:
ragla, vara sjuk = no. rukla, gå
makligt el. klent (jfr med avs. på
betycl.-växlingen no. riga, svaja, runka, men
även: gå mödosamt); besl. med rucka.
Med avs. på betyd, ’svira’ jfr svira av
Hy. swiren bl. a. ’fara hit o. dit’. -
Växelform: sv. dial. rickla, stå ostadigt,
vara fallfärdig = no. rikla, smått röra
sig, om löst fastade föremål, till sv. dial.
ricka9 vrida på, röra sig hit o. dit, vackla
- no. rikka, rucka, flytta åt sidan m. m.,
besl. med no. riga, varom under ragla
(slutet). - lä. nsv. i stället vanl.
slam-pampa (hos Rondeletius ra. fl. 1614
folk-etymologiskt slå pamp} = ä. da.
sla-pampe, från mlty. slampampen el. ty.
schlampampen; bl. a. förklarat som ett
slags ’sträckform’ (H. Schröder Streckf.
s. 211); snarare dock en
reduplikations-bildning av samma slag som sus och
dus; jfr Schroderus 1629: ränna slamp
pamp, dvs. leva i sus och dus.
rud i ortn. o. familjen., Rudenschöld,
familjen., se ryd.
ruda, fsv. rudha i rudhodamber; jfr
da. rudskalle, mört; avljudsform till röd.
Förf. Etymol. Bemerk. s. X. - I skån.
dial. o. ä. nsv. även karussa = da. karudse,
ty. karausche (närmast från balt. spr.).
Rudbeck, Rudebeck, förr även:
Rud-beckius, familjen., från 1500-t., efter
gården Rudbeck i norra Slesvig, där de
äldsta kända stamfäderna voro s. k.
fästebönder.
rudiment = ty. osv., av lat.
rudimen-tum, början, lärospån, till rudis9 rå,
obildad, obearbetad (egentl.: rå, om kött,
blodig), varav sv. rudis, alldeles
okunnig (i studentspr. o. d.).
[Rudin, familjen., se ryd.]
Rudolf, mansn., från ty. =, av fhty.
Hruodolf = ägs. Hrödwulf = (det
inhemska) urnord. *Hröpuwulfn, varav
det nord. namnet Rolf (se d. o.); av
en germ. stam hröp- (i t. ex. isl. hrödr,
berömmelse, besl. med ros ds. o.
berömma) o. ulv.
rué, Almqvist 1843: roué, av fra. roué,
egentl, part. pf. av röner, avrätta med
stegel o. hjul, av lat. rotäre, vrida (=
rotera); alltså egentl.: mogen för
galgen. Använt av prins-regenten Filip av
Orleans om kamraterna i hans
utsvävningar. I tyskan äldst utan egentl,
nedsättande betyd.: elegant, ung man på
modet (ZfdW 10: 231).
ruelse, P. J. Gothus 1572: rugelse =
da. ruelse, ornbildat av mlty. ruwenisse
(i beriiwenisse); jfr, med z-omljud, fsv.
rgghilse (se Noreen V. spr. 3: 259 med
litter.); till ä. da. rue(s), från mlty.
ru-(w)en, rouwen, st. o. sv. vb, bedröva,
ångra, av fsax. hreuwan, st. vb, göra
ont, smärta = fhty. riuwan, beklaga,
ångra (ty. renen), ägs. hréowan, känna
smärta, vartill fsax. hriwi, bedrövad,
ägs. hréow samt (med (/(/-inskott såsom
i t. ex trygg) isl. hrgggr ds., med
av-ledn.: isl. hryggva, hryggja (ipf. -gd-)9
bedröva, bliva bedrövad, no. ryggja,
vara rädd o. den konkretare äldre
betyd, ’rysa’, jfr fsv. ryghia sik, jämra
sig, möjl. också: ängslas (ryia, -andhe,
ryghiande, ryghdé) = sv. dial. rya sej,
jämra sig, vartill fsv. ry, jämmer = ä.
da. ry, larm; vidare mlty. sbst. råwe,
rouwe, smärta, ånger, fhty. riuwa ds.
(ty. rene, ånger), ägs. hréow ds. Väl
till samma grundrot som adj. rå o. vb.
rysa. - Om inhemska ord med samma
betyd, se i d er o. ånger.
1. ruff, å fartyg, Tersmeden 1734, i
sht förr även roff; jfr roof Rajalin 1730
= da. ruf, från mlty. räf, rof, ruff,
skyddstak, lock m. m., el. höll. roef =
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
