Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - rappa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sv. dial. rås, lång djup dal, öppen
vattenstrimma i tillfrusen sjö el. älv, fsv.
-ras i vatnräs, strömfåra, o. vatnsräs,
vattendrag = isl. ras, lopp, vazrds,
vattendrag; samtliga fem.; motsv. mlty. ras
m., stark ström, ägs. res, lopp, anfall
(eng. race); se f. ö. rasa.
rasa, i betyd.: glida el. störta ned,
Stiernhielm (om murar) = isl. rasa,
snäva, no.: glida, glida ned; men i
betyd, ’fara vilt fram’, O. Petri, G. I:s reg.
1555 (jfr fsv. rasande, ursinnig, ä. nsv.
rasare, galning, Bib. 1541) = da. rase,
från avljudsformen mlty. rasen el. det
därmed identiska ty. rasen, av mhty.
rasen ds. = isl. rasa ungefär ds.; jfr
(av germ. *rcésian): ägs. rcésan, storma
fram, isl. rasa, sätta i rörelse, ävensom
(av germ. *rcesatjari) ägs. råsettan, rasa;
jfr även sbst. *ras- o. *rcés- (nord. ras),
varom under ras. I avljudsförh. till
grek. eröein (av *erös-), strömma, hastigt
draga sig tillbaka m. m., eröé (av *erösä),
häftighet, anlopp o. d.; jfr Bezzenberger
Bezz. Beitr. 5: 313.
rasera, 1635: ’rasera vallarna’, från
ty. rasieren, där även: raka, av fra.
raser, av mlat. rasare, till
pf.-participstam-men av lat. rädere, skrapa, kratsa
(vartill radera); jfr ta b e Ir as.
1. rask, sbst. n., skräp, småplock,
1603, i dial.: fiskavfall, avfall vid slakt,
av hö m. m. = nisl.: fiskavfall, no.:
avfall, skräp, ä. da. o. da. dial.:
småplock, av germ. *raska-; väl besl. med
no. ras n., fiskfjäll, o., med avljud,
nord-o. östsv. dial. rcés, res n. f., rcéso f. (osv.),
avfall av fisk o. vid slakt, isl. u-rdési n.,
osnygg person, rcésta, rensa, m. fl., samt
fin. lånordet rääse, fiskavfall m. m.,
ur-nord, stam ras- (med i-omljud); se Liden
FUF 12: 92 f. o. där cit. litt.
2. rask, adj., fsv. rasker, även:
bekväm = da. rasA:, från mlty. rasch,
även: kraftig = fhty. rasc (ty. rasch),
eng. ras/i (ägs. *ra?sc el., enl. somliga,
lånat); möjl. identiskt med det inhemskt
nordiska isl. rpskr, duktig, modig, som väl
dock i betyd, ’hunnen till mogen ålder’
i alla händelser är ett annat ord (till
got. gawrisqan, bära frukt); jfr M.
Kris-tensen Ark. 17: 86 f. F. ö. dunkelt:
niåhända av germ, *fap-sk(w)a-^ till fhty.
rao*o, snabb, got. raps, lätt, o. väl även
fir. rethim, löper, osv. (se under rad 2),
el. kanske med Persson Indog. Wortf.
s. 837 till rasa. Jfr överraska.
Rasmus, mansn., av lat. Erasmus,
egentl, grekiskt, till erdö, éramai, älskar;
alltså: älsklig o. d.
rasp, t. ex. 1688 = da. rasp(e), från
mlty. raspe - ty. raspe, eng. rasp. Från
germ. spr.: ffra. raspe (fra. rdpe; jfr
rapp e) osv. Germ. *rasp-, av *raps-;
avledn. till rappa. Med avs. på
-ps-till -sp- jfr under gäspa o. rispa. -
Vb. raspa i sv. redan I. Erici 1642.
rassla, Posten 1769: rasslande sbst.;
f. ö. egentl, ett 1800-talsord = da. rasZe,
från ty. rasseln, av mhty. razzeln =
mlty. ratelen, eng. raltle, jfr ägs.
hrai-tele, höskallra (växtn.), avledn. av ett
germ. vb *hratan el. *hratön = mhty.
razzen, bullra, rasa, formellt motsv. isl.
hrala, falla, vackla, ägs. hratian, skynda
(jfr grek. kradainö, svänger, skakar osv.
o. se rata), utan att dock släktskapen
kan anses fullt säker. Germ. hrat-,
rassla, hör i alla händelser till en
Ijudhär-mande rot, ie. krod el. krad, till vilken
en motsvarighet, med annan
slutkonsonant, föreligger i grek. krotéö, slamrar
(vore ett germ. *hrap- el. *hraÖ-). Enl.
Noreen V. spr. 3: 331 utgår däremot
rassla från mlty. ratelen med övergång
av -ti- till -ss/- (såsom i nässla, vassla).
- Ett helt annat ord är ä. nsv. rassla,
rasa, larma, L. Petri osv. = no. ras/a,
till rasa.
rast, fsv.: viss väglängd, omkr. en halv
svensk mil, egentl.: så långt man kan
gå utan att behöva vila = isl. rpst f.,
viss väglängd, väg, no.: f. mark,
landsträcka, n. vägst37cke som man kan gå
utan vila, ä. da. rasf, viss väglängd, got.
rasta f., mil, fsax.: vila, fhty.: vila,
vägstycke (ty. rasf, vila efter marsch), ägs.
rwst, vila (eng. rest), av germ. *rastö-,
se f. ö. rannsaka o. röst 2 (sjöt.).
Om betyd.-utvecklingen ’vila’ ^
’väg-sträcka, mil’ se Kieckers IF 38: 209 f.
o. under stund. I den moderna betyd,
är sv. rast lån från ty. - Avljudsform:
mlt3r. rusfe f., vila.
rata, Joh. Skytte: ’ogilla, rata och
förskiuta,’ Schroderus Com., Stiernhielm,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
