Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prytz ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
följande ’bilagor’ ser Carlén 3: 63 en
’tydlig parodi på »puffar» och
rekommenderande intyg’. I sak är
anmärkningen riklig, men om densamma
innebär att i valet av uttr. pufferlmakare
låge någon anspelning på puff i modern
betyd., säkerl. felaktig; däremot kunde
ju möjl. (fast föga troligt) uttr. på puff,
på skoj, ha föresvävat Bellman.
5. puff, låg o. rund stoppad mindre
soffa utan ryggstöd, 1864, från f ra. p o uf
ds., etymologiskt samma ord som det
under puff 3 anförda pouf, turiiyr
m. m.; alltså sannol. icke, såsom annars
antagits, besl. med puff 3.
1. puffa (ut rök o. d.), t. ex. Palmser
o. 1840, jfr sbst. puff, Bremer 1845,
ävensom puffar plur,, om fyrverkeri,
Spegel 1685; - no. puffa ds.; motsvar.
Hy. ’ pu f fen, blåsa ut, ägs. pyffan ds.
(jfr eng. puff); ljudhärmande (jfr puff
1). Antagl. självständigt uppkommet o.
icke i egentlig mening besl. med puff
3. - Att, såsom skett, för detta o.
föreg, ord utgå från en indoeur.
grundrot bu, svälla, o. antaga ursläktskap
med t. ex. puckel el. pusta är oriktigt.
2. puffa, stöta, se puff 2.
3. puffa (för), se puff 4.
puffert, G. Gyllenhielm o. 1640 \puf-
fer lar, puffarlter, ä. nsv. även pofferl,
bofferl = da. puff ert, ä. da. buffert, från
Ity. puf]er(t) el. ty. puff er; till ty. puffen,
knalla, ljuda dovt; se puff 2. Med avs.
på det tillagda l jfr under buffert.
pugga, sydsv. dial., groda, även: sugga
o. litet klumpigt o. smutsigt fruntimmer,
sköka = da. dial. pugge groda; från Ity.
pugge, pogge; en av de synnerligen många
hypokoristiska bildningarna för germ.
namn på ’groda’, ’padda’, varom se
utförligt under padda (med likartad
förlängning av stamkonsonanten). Emellertid är
det här osäkert, om kortnamnsformen
just uppstått för att bilda ett djurnamn.
De släktingar, som KF. Johansson KZ
36: 358 anför, kunna tala för, att denna
användning är sekundär.
puka, 1631: pukcrne best. f. plur. =
ä. da. pukke, från mty., mhty, puke,
buke (ty. panke, varav nda. panke).
Omstridd o. alltjämt dunkel härledning.
Fört bl. a, till roten i pocka i betyd.
’slå’ (jfr lat. tympanum, av grek.
lym-pauon, puka, till grek. typlö, slår). Icke,
såsom också antagits, lånat vare sig
från lat. bucina, buccina, jakthorn, el.
från lat. sambuca, ett slags
stränginstrument. Snarast till en
ljudhärmande rot.
puke, sv. dial., den onde, ond ande
= familjen. Puke, se skråpuk.
pulang, insats i kortspel, Försök att
tourmatta opinionen s. 22 (1819):
pou-langeu, av fra. poulan, dubbel insats,
väl till poule ds. (se p u 11 a 2).
1. pulla, höna, O. v. Dalin = da.
pulle, knappast från likbetyd, fra. poule
utan, att döma av ordets spridning i
dial., en självständig bildning av
lockropet till hönsen. - Även som
smeksam benämning på unga kvinnor t. ex.
1611: min . . pulle (till hustrun). -
Hit hör även (s o eker) p ull a, t. ex.
1840-talet, efter likheten med små
kycklingar?
2. pulla, värd., insats i kortspel, pott,
ask el. kopp där insatsen lägges, motsv.
da. pulje, från fra. poule ds. (eng. pool)
= spän. polio; väl av fra. poule, höna,
möjl. med syftning på kärlets likhet
med en ligghöna, av ett fem. till lat.
pul-lus, ung höna m. m. (kanske urbesl. med
fåle, föl; jfr pollare). Ordet kan dock
i sv. även uppfattas som en kortform
till p ulan g av samma slag som
speltermerna kille, priffe eller
fabbe’fabrikör’, egentl, favör.
pulpet, fsv. pulpele = da. pnll, från
ty.: m Ity. pulpile, pull = mhty. pulpil,
-cl (ty. pull), av lat. pulpilum,
träställning till talarstol m. m. (fra. pupilre,
eng. pulpil). - I fsv. i samma betyd.
bökaslöl = isl. bökaslöll.
1. puls = fsv., da., från mlty. =
ty. puls, av lat. pulsus, pulsslag (ital.
polso, fra. pouls, eng. pulsc), till [-part.-stammen-] {+part.-
stammen+} i pellere, slå (jfr propeller).
Allmänt ord i det medeltida
läkarspraket. Se följ.
2. puls, ett slags fiskredskap, varmed
fisken drives in i näten, Columbus
Or-clesk., Tiselius 1723, från mlty. puls. -
Härtill vb. pulsa, köra med puls i
vatten, Gyllenius 1651, Columbus Ordesk.
- da. pnlse, från Ity. pulsen **= mhty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
