Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - pigg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pfeifen), gammalt från lat. pipare, pipa,
Ijudhärmande liksom grek. pippizö osv.
Jfr följ. - I fsv. o. tidigare ä. iisv. med
ipf. -adhe (t. ex. Bib. 1541).
2. pipa, sbst., fsv. pipa, om
blåsinstrument o. rör - senisl. pipa, fsax.
pipa, fhty. pfifa (ty. pfeifé), ägs. pipe
(eng. pipe), fra. pipe. osv., från mlat.
pipa, bildat av föreg., alltså egentl.: ’flöjt’,
sedan om rörformiga föremål i
allmänhet. Den i ä. sv. förekommande, utifrån
lånade anv. om större rymdmått för
våta varor (vin o. d.) syftar på vinfatens
ursprungligen långsträckta form. - Jfr
pip. - Dansa efter någons pipa,
motsv. i da., ty., eng., väl efter
björn-förevisarens pipa, efter vilken björnen
dansade. - Stoppa pipan i säcken,
motsv. i da. o. ty., egentl, om säckpipan.
Jfr 1515: ’traxi fistulam meam in meum
saccum’. - Jfr Piper, Pfeiffer.
Piper, familjen, (urspr, tysk ätt), av
mlty., Ity. piper, flöjtblåsare (jfr fsv.
pipare ds.) - ty. pfeifer, varav det även
till sv. inlånade familjen. Pfeiffer. Alltså,
såsom så många urspr, tyska
familjenamn, urspr, yrkesbeteckning; jfr t. ex.
Bur mes ter, K råe m er, Meier
(delvis), Por t ner, Scheffer, Schubert,
Schultz, Vogt, Wachtmeister osv.
pipping, ett slags äpple, Serenius 1734,
G. Bonde 1756, från ty. pipping = mlty.
pippinc, höll. pipping’, jfr da. pipling
- höll. pippeling, ävensom eng. pippin;
väl sammanhängande med fra. pépin,
fruktkärna, jfr spän. pepila ds.; f. ö.
dunkelt.
pips, ett slags hönssjukdom, Dahlman
1772, från Hy. el. ty. pips; i ä. nsv.
stundom även pipp R. Foss 1621, från
Hy. pip ..= da., eng. pip; från romanska
spr.: fra. pépie, ital. pipita, spän. pepita;
av ovisst ursprung; vanl. betraktat som
ombildning av lat. pitnlta, snuva.
pir (hamn-), 1880- o. 90-t., från eng.
pier, av meng. pere, av ffra. piere, sten
(fra. pierre), av grek. pétra, sten, klippa
(se perrong).
1. pirat, sjörövare, Rudbeck 1698
= ty., av lat. piräta, ay grek. peirdlés,
till peiran (av *peri-), försöka (t. ex.
ten thdlattan, havet); urbesl. med fara,
sbst. o. vb.
2. pirat, ett slags damväska, Fr.
Bremer 1834, M. Silfverstolpe 1847; sannol.
egentl, en skämtsam användning av
föreg.; okänd utom Sverige. Möjl.
syftande på det förr allmänna bruket att
i sina pirater åt de hemmavarande
(barnen) gömma en del av välfägnaden
(konfekt o. d.), varvid jämförelsen med ett
härjningståg nog stundom osökt
inställde sig.
pirka, fiska med pirk, dvs. ett slags
fiskredskap, som hålles i ständig rörelse
i vattnet; samma ord som sv. dial.
pirka, perka, peta, sticka, även: coire
= no. pirka, da. pirke, peta, Ity. pirken;
besl. med sv. dial. pirra (se pirrande).
pirog, ett slags kanot, från eng., fra,
pirogue, - spän. piragna, ett
västindiskt ord. Defoe i Robins. Gr. har
formen peiragua.
[pirovall, sv. dial., ja, visserligen, se
under vaserra.]
pirrande (känsla), till ett vb motsv.
sv. (dial.) pirra, coire, egentl.: sticka,
peta, 110.: reta, ägga, da. pirre, ds., besl.
med sv. dial. o. no. pira, smått sticka,
samt östfris, piren, sticka, förarga; väl
av imitativt ursprung såsom t. ex. fra.
piquer o. vissa andra uttr. för ’sticka’;
besl. med pirka o. möjl. även med
pi-rål. - Samma ord är det förr stundom
förekommande pirra, plira, o. pirra upp,
sippra upp (om vatten); jfr no. pira, plira.
piruett, Brasck Förl. sonen 1645:
’Detta kallas een Piroet’, E. Tegnér 1802:
pirurett, av fra. pironetle, av okänt
ursprung.
pirum, Envallsson; jfr Agrell Bref
om Maroco 1796, s. 58: ’dricka . . ända
till pirum’; Blanche En trappa upp 1843,
s. 132 (uppl. 1892) plur. piruma = no.,
da. pirum. Om detta, såsom Falk-Torp
förmodat, är en skämtsam studentikos
latinisering av da. pcerefuld (jfr lat.
pirum, päron), har ordet lånats från da.
Skulle emellertid ordet vara en bildning
av samma slag som dalm. örum, yr,
litet rusig (jfr Noreen V. spr. 3: 299
n. 3), vore förhållandet motsatt. Enl.
Torp s. 490 möjl. från eng. dial. piran
Com Wallis; efter tenngruvearbetarnas
skyddshelgon Piran, som skall ha dött
under ruset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
