Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Måns ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med assimilation av -nd- i fsv. nionde
till -n/?- redan i y. fsv. Förlusten av
tidsbetydelse o. övergången till formord
försiggår åtminstone delvis mot
medeltidens slut. Det gamla presens i
liknande anv. kvarlever i månntro (se
nedan). - Användningen som frågeord
har utvecklat sig ur hjälpverbet i betyd,
av antagande el. förmodan ur fraser
såsom fsv. mön thin son skola dööl (jfr
bibelns: Mån Christus vara söndrad’!
Gör. I. 1: 13), i yngre tid (o. 1600) i
stället med presens: mån din son dör?,
el. med månne (månde) i presentisk
betyd. t. ex. ä. n sv. hwad månde wara
för en helig man’! (jfr nsv. vad månde
delta betyda?), i yngre tid (o. 1680) i
stället med presens: v ad månne del är
>> vad är del månne osv. Förr hade
månne (månde) i dylika uttr. även
imperfektisk betyd., t. ex. ä. nsv. huru
månde I honom lyda’?, dvs. ’huru
lyd-den I honom (månne)? Ursprungl.
utgjorde alltså månne en del av
predikatet i en frågande sats med omvänd
ordföljd, men har efterhand fått en mera
självständig ställning, så att det numera
oftast sättes i slutet av eller inuti
meningen. - Måntro, o. 1650, synes vara
en förbindelse med ett enkelt, i samma
betyd, tidigare använt tro, t. ex. fsv.
hwat tro, ä. nsv. h nar Iroo, iagh skall
finna honom igen Asteropherus 1609;
o. är sålunda knappast ett gammalt
uttryck från den tid, då mön tillhörde
det talade språket som modalt hjälpverb.
Se Björkstam Mod. hjälpv. s. 137 f. Jfr
ä. nsv. målro.
Måns, mansn., ä. nsv. även Måens, fsv.
Mongs, Man(g)s, av äldre Mognas,
Magnus, jfr sv. dial. Mångs Dal., da. Möns,
Moens, Mogens; se f. ö. Montelius. -
Liksom i da. o. no. även namn på
katten, vartill väl uttr. det är mat för
Måns, det är kärkommet, smakar bra,
Runius o. 1705 osv., motsv. i da. o. no.;
Måns har säkerl. valts med hänsyn tiU
allitterationen; jfr: / am meat for your
masler (Shaksp. Henry IV, Hagberg:
»Jag är en läckerbit för er herre») o.
del är säkert som sex (se säker) m. fl.
- En kortform till detta namn är
Måsse; även om katten; jfr: ’Det var
maat åth Måsse’ o. 1720 enl.
Hjelmqvist Förn. o. familjen, s. 180. Jfr med
avs. på bildningen Jösse: Jo h s.
måra, se madra.
mård, fsv. marper = isl. morÖr, da.
maar(d), mhty. niart, ägs. mearÖ; jämte
r-avledn. fhty., ty. marder (varav fra.
inartre, ital. marlora, osv.; eng. marlen
från ffra. marlrin, adj. till mar tre). Då
en mängd beteckningar för olika
vessle-arter utgå från ord, som betyda ’brud,
ung flicka, svärdotter, den fagra’ o. d.
(se utförligt under vessla),; har man
bl. a. sammanställt ordet med litau.
marli, brud, svärdotter (vilket av
somliga anses som besl. med brud; se d. o.).
Av andra har det på grund av djurets
blodtörst förts till roten mer i mord;
m. m. Dunkelt.
Mårten, Mårtensgås, se Martin.
mås(e), Sigfridi 1619: maser plur.-
no. maase, i fno. som tillnamn; bildat
med s-avledn. (rätt vanlig i djurnamn)
av stammen i isl. mår, mor (plur.
må-var), mås = fsax. men, mlty. méwe
(varav ty. möve), fhty. méh (knappast
ett urspr, fhtyskt ord). Från germ.
språk kommer ffra. moue, mås, vartill
fra. dimin. mouette. Vanl., men sannol.
felaktigt efter Uhlenbeck tolkat som ett
germ. *maihwa- ~ *mai(g)wa-, av ie.
"moik^o-, o. besl. med sanskr. mccaka-,
mörkblå. Säkerl. i stället, såsom redan
Albertas Magnus o. Olaus Magnus hållit
före, av ett Ijudhärmande maiw-,
återgivande måsens skrik, som påminner
om kattens miau; jfr ä. ty. merckalze
som benämning på måsen. Se Suolahti
Vogeln. s. 3(J8 samt om grundformen
förf. MoM 1916 s. 197 med litteratur.
- Med den i djurnamn vanliga avledn.
-k- sv. dial. måk(e), fsv. fiskcmäke, isl.
niåki, no. niaake, da. maage. - Till
ljudrötter höra också de likabetydaiide
lat. gäuia o. (det obesläktade) grek.
kauax, ävensom polska kulik, knlig (i
andra slav. spr.: snäppa, uv ni. m.).
måste, pres. o. ipf., fsv. mos o. 1500
(ej i da.), från mlty. moste, ipf. av
nio-len, av fsax. mötan (pres. möt, mösf,
ipf. mösla), ega rum, kunna, må, få -
fhty. maozan (ipf. muosa), ega frihet
el. möjlighet, vara tvungen (ty. mässen),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
