Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - lära ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppfattning, den tidigaj förekomsten av
formen lår, medan av lära annars ännu
på 1600-t pres. lärer är nästan [-ena-rådande-] {+ena-
rådande+} (jfr förf. 1600-t.:s sv. s. 143,
Noreen V. spr. 4: 136). - Ordet brukas
tidigast i futural-modal betyd.; sedan,
från o. 1680, även som rent modalt i
bet. ’torde’; i bet. ’säges’ från o. 1800.
Den gamla futurala betyd, kvarlevcr i
uttrycket: Han lär få sanna mina ord.
lära, vb, fsv. Icera, lära o. lära sig
= isl. lera, da. Icere-, lån från mlty.
léren, lära, lära sig, det isl. ordet möjl.
från ägs. Icéran = fsax. lérian, fhty.
léren (ty. lehren), med r av z - got.
laisjan (med analogiskt s), lära [-((ga)-laisjan-] {+((ga)-
laisjan+} sik, lära sig), av germ. *laizian,
kausativum med grundbetyd, ’komma
ngn att veta’ till got. pret.-pres. lais,
jag vet, egentl.: jag har efterspårat (jfr
till betyd.-utvecklingen got. wait, jag
vet, egentl.: jag har sett). Avljudsform:
got. lubjaleis, trollkunnig. Med avs.
på grundbet3rd. ’spår, spåra’ jfr got.
laists, spår = läst 2 (se f. Ö. d. o.)
samt spörja till spår.; alltså, liksom
sannol. även nys, minnen av forntidens
jägarliv. - Härtill avljudsbildningen
germ. *liznan, lära sig = fsax. linan
(med förlorat r), fhty. Ur nen, ler nen (ty.
lernen), ägs. leornian (eng. learn); se
även list. - Deverbativum: lära, sbst.,
fsv. l&ra = da. Icere, från mlty. lére
= fsax., fhty. lera (ty. lehre), ägs. lår
(eng. lore; jfr sv. folklore). -
Lärjunge, B ib. 1541, fsv. Icerinnge, [-lärjunge,-] {+lär-
junge,+} lärling (ej i da.), från mlty.
Ur j unge = ty. lehrjnnge, till en
substan-tivering av mlty. junc, ty. jung = ung.
I fsv. dessutom Iceresven = isl.
Icrri-sveinn, da. Iceresvend. Om Kristi
lärjungar använder got. det till sitt ursprung
omstridda siponeis. - Lärospån, nu
neutr. (plur.), hos Dalin 1850 (/äro-, lär-)
mask. sing.; enl. Tamm Gr. s. 17 möjl.
till spån i den äldre betyd, ’träskiva till
bokpärm’; alltså egentl.: lärobok
inbunden i träpärmar > elementarkunskap.
lärft t. ex. Spegel, ä. nsv. även lärefft
t. ex. 1645, o. lärofl, ännu Linné, fsv.
Iceript, Iceropl m. m. = isl. lérept, no.,
lereft, ä. da. bl. a. Icerept, lerft, da. lerred,
av äldre *lln-rept (jfr Erik av Einrlkr l
o. gudanamnet Tor av *punr-); av lin
o. ett ord motsv. isl. ript f., tygstycke,
ägs. rift, klädesplagg, kappa m. m., fhty.
beinrefla, benkläder, till riva, vb, o.
rev 6 (el. möjl. rev 1). - Den nsv.
formen lärft har väl uppstått i trestaviga
former (t. ex. best. f.) o. beror på
syn-kope i trestavigt ord (med akut betoning)
av den stavelse, som stod närmast efter
den tryckstarka (jfr t. ex. lärka). -
De nord. orden för ’lärft’ lia antagl. fått
neutralt kön (jfr det feminina ript)
genom anslutning, till vadmal o. d.;
jfr under örngott.
Lärje, Lärjeholm, gård i Vättle h d
Vgtl., av ä. nsv. Lergo, oblik kasus till
y. fsv. Leria 1463, jämte Lärjeån, 1584:
Lårie ström(m), av äldre *Lérigha, den
leriga, motsv. ä. nsv. ler ja, lergrund
(sällsynt), y. fsv. lergha P. Månsson, sv.
dial. även lärja; ovisst, om urspr, om
ån (jfr Maljen o. ä. sv. Lera, ånamn)
el. gården. Jfr förf. Sjön. 3: 66, SOÄ
13: 10, 116.
lärka, t. ex. Spegel 1685; Wivallius
o. ännu t. ex. Schönberg 1747: lårkia,
lerckia; Var. rer. 1538: lerekia, fsv.
Iceri-fcia = isl. l&virki, no. lerka, da. lerke;
sannol. lånat liksom så många andra
beteckningar för sångfåglar, ss. bofink,
hämpling, näktergal, steglitsa;
motsv. mlty. léwer(i)ke, fhty. lér(a)hha,
mhty. léwerch m. m. (ty. lerche), ägs.
Idewerce, låwerce (eng. lark); från germ.
spr. kommer nordportug. laverca. Av
mycket omstridd o. dunkel härledning.
Som grundform har ansatts germ.
*/ai-warikön el. *laiwazak(i)ön; av somliga
uppfattat som innehållande det germ.
djurnamnssufixet -ik- el. -ak- (jfr t. ex.
mask); stundom fört till grek. laiein,
sjunga, skrika o. d., got. laian, smäda,
osv. (se närmare Noreen Sv. etym. s.
27). En motsvarighet till ordets första
del föreligger möjl. i fin. leivo, lärka;
jfr Kaukoranta FUF 13: 64 f. Saknaden
av för större områden gemensamma
indoeur. beteckningar för lärkan tycks
visa, att dess sång liksom näktergalens
först jämförelsevis sent ådrog sig större
uppmärksamhet. - Med avs. på
uppkomsten av formen lärka ur lärikia
(-ekia) jfr lärft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
