Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - låg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på inverkan från t. ex. våp; jfr även
sjåp.
1. lår, (i vedlår o. d.), i ä. nsv. även
lare; Var. rer. 1538: kornlada eller lare,
NT 1526: lårar (där Bib. 1541 har ladho)
= nisl. /ärr; samma ord som finska
laari, sädesbinge, ry. /ar’, sädeslår, lår.
Ovisst i vilket språk ordet ursprungl.
hör hemma. Jfr Tamm Slav. lånord s.
28, Berneker Wb. 1: 691, Noreen V. spr.
3:142 (med not 5).
2. lår, n. (på ben), fsv. lär = isl.
ler, da. /åar, germ. väl *lahaz el. *lahiz
(knappast *léhaz), till ie. roten lek, vara
böjd, böja, i lat. lacertns, arm, fslav.
/a-kuti, aln (jfr armbåge), grek. lax adv.,
med hälen, osv.; med Vernersk växling
i lägg 1. Med avs. på grundbetyd. Vara
böjd o. d.’ jfr rygg, skänk, s kan k el,
vad 1. Till en fullare rotform olek osv.
höra t. ex. armen, o/o//, skenben, ben
(Liden Arm. Stud. s. 97), grek. dlax el.
ålx, arm(båge), litau. a/-, elkiiné,
armbåge, litau. lålektis o. lett. ulekls, aln,
osv. Se Liden Bezz. Beitr. 21:94 o.
samme förf. Arm. Stud. s. 96 med
litteraturförteckning; jfr även Walde2 under
la-certus o. under sv. lacka. Om den
enklare roten o/e, vara böjd, böja, se
aln, där andra bet3rd.-analogier för
växlingen ’aln’ ^ ’armbåge’ anföras. Jfr
l å r i n g.
lårding, sjömansgarn, Grundello. 1685
(-å-), Runius: lording = da. lording,
från höll. lording = Hy. lurding, till Hy.
lurde garn av gammalt tågverk o. d.,
ofris, lurd, trasa; se f. ö. l u ren dr ej a re.
låring, skeppsb., om viss del av
fartygssidan (å tremastare mellan
akterstäven o. mesanmasten); Rajalin 1730
= da. laaring, avledn. av ä. nsv. lår
ds. = ä. da. laar, samma ord som lår
2, alltså ett av de många fall, där i
Norden delar av fartyget uppkallats efter
beteckningar för kroppsdelar, såsom
bog, köl, isl. hals, framdclen av ett
skepp, m. fl.
lås, fsv. las m. o. n. - isl. Idss m.,
da. laas n., mlty. los; väl med Noreen
Ark. 3:13 m. fl. av germ. *lamsa- till
sv. dial. lamm, dörrhake med gångjärn,
isl. /ärnar plur., dörrhakar, no. lam,
besl. med lat. lam(m)ina, tunn platta
(se lamell). - Härtill vb. läsa, låsa,
se d. o.
låss, se under låtsa.
låt, fsv. läter m., lät f. o. n., ljud,
klang (basunalat osv.) = isl. låt n., ä.
da. laad; till fsv. lä ta i betyd, ’ge ljud
från sig’ = sv. låta (illa osv.); se följ.
Etymologiskt identiskt med -låt i
grannlåt och det lånade låter till fsv.
lät osv. i betyd, ’skick*. - Avledn.: läte.
låta, fsv. lata (ipf. lät, let, löt m. m.),
släppa, låta gå, låta rinna (kvar i
åderlåta, låta sitt vatten = ty. das
was-sen lassen osv.), lämna (jfr sv.
överlåta), mista (om t. ex. livet), låta vara
(jfr sv. det ena göra och de t an d ra
icke låta), tillåta, föranlåta, bete sig,
låtsa (se d. o.), genom åtbörd el. ljud
ge tillkänna (jfr låt), m. m. = isl. låta,
da. lade, got. létan. (ipf. lailot), fsax.
låtan, fhty. låzzan (ty. lassen), ägs. Icvtan
(eng. let), redupl. verb germ. *lcetan,
besl. med grek. ledein, vara trött, osv.;
i avljudsförh. till lat; jfr det till
z-se-rieii hörande litau. léidmi, låter, släpper
(av *leid~). Alltså urspr, med passivisk
betyd.: vara slapp el. overksam, släppa
efter o. d.; sedan mera aktiviskt:
för-anlåta o. d.
låtsa, Morseus Vit. 1685, låssa O. v.
Dalin 1738, nybildning (efter mönstret
av infin. på -a) till låts (lass) = fsv.
latz, låtsar, p res. sg. till det under
1500-1600-talen vanliga låtas (stundom låttas),
låtsa, som ännu hos Serenius 1741 är
den enda infinitivformen, hos Lind 1749
med låtsa inom parentes o. hos Möller
1755 jämställd med låtsa, som hos
Sahlstedt 1773 ensamt upptages. Låtas
al-identiskt med fsv. latas, reflex, till
lata (= låta). De fsv. ipf. Icetz, leetz,
lotz, lalhz osv. efterträdas i ä. nsv., utom
av de nedärvda Iätz9 lotz, av
nybildningarna lättades, lättades, låltes, låddes,
den senare tidigast belagd R. Foss 1621
o. Gustaf II Adolf 1629 (jfr nedan), o.
senare låssade (låtsade) vid mitten av
1700-t. En fullt analog bildning är
Vätö-målets törsa, töras. - Till pres. låts,
lass (m. fl. former) bildades även infin.
lass Agneta Horn, Lucidor (lålz Börk
1688). Närmast till denna infinitiv kan
ipf. låddes ha danats, i analogi efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
